Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- ' - Johanna, Johnny och drogerna

Det är en regnig oktobermorgon i London. Johnny ligger fortfarande däckad på soffan när Johanna kommer in i vardagsrummet. Hon sätter sig bredvid honom och pussar honom på pannan. Han vrider sig lite och Johanna pustar ut. Han har överlevt en natt till. Hon är glad så länge han är vid liv, så länge han inte tar en överdos. Hon tittar på hans hårt sargade kropp, skärsår över hela armarna och över bröstet, en bruten handled, blåmärken över käken och det är tydligt att han hade blödigt från näsan kvällen innan. Antagligen hade han råkat i fight när han inte kunde betala tillbaks de pengar han är skyldig.
"Jag älskar dig, baby", viskar Johanna och går mot toaletten. Hon måste ta en dusch, måste tvätta bort de hemska bilderna av Johnnys kropp, som bitit sig fast i hennes hjärna.

När Johanna kommer in på toaletten inser hon snabbt att det tydligen gått riktigt vilt till, det är blodstänk lite överallt i badrummet. Att hon inte hade vaknat när han kom hem är konstigt, tänker hon, men tankarna glider snabbt över till det blodiga badrummet. Hon tvättar bort allt och stället sig sedan i en dusch. Johanna blir chockad över hur kallt vattnet är, men hon tvålar noga in sin kropp medan hon väntar på värme. Hon rycker till och blicken fastnar än en gång. Den här gången över hennes handleder, ärr finns det gott om och hon tänker på hur situationen kunde gå så pass snett. Varför skulle hennes pojkvän vara narkoman? Och varför ska det gå ut över henne? Fast det viktiga är såklart att hon älskar honom, men har han verkligen den rätten att misshandla henne, bara för att han hallucinerar? Ja, det har han nog, tänker Johanna. Så har det ju alltid varit, killar har alltid slagit henne när hon gjort fel.
Äntligen börjar vattnet bli varmt, hon ryser när hennes kropp börjar värmas upp.
Vattenstrålarna är näst intill vassa och hon tänker att de måste riva bort alla hemska bilder, för hon vill inte ha dem kvar. Hon duschar länge, men bilderna verkar inte vilja ge sig, de har trängt sig in i Johannas huvud och tänker stanna där också.
Varmvattnet börjar sakta att ta slut och Johanna bestämmer sig för att gå ur duschen. Hon tar en handduk och virar den runt om sin smala kropp, men drbbas av panik när hon inser att handduken är blodig. Hon kastar den ifrån sig och lägger sig över det kalla golvet, hon kan inte hålla tårarna borta. Små kristaller rinner ned för hennes kinder och hon vet inte vart hon ska ta vägen, hon vet inte ens var hon hör hemma.
Ett ännu värre obehag sprider sig i hennes kropp då hon känner en skugga som tittar på henne. Hon kastar sig bakåt mot duschen och ser upp, en suddig gestalt visar sig. Johanna torkar sina söndergråtna ögon och ser att det bara är Johnny. Hon kan andas igen, tills han kastar sig över henne.
Johnny drar i hennes hår, sparkar ned henne och slår henne över näsan så hårt att näsbenet bryts. Johanna är inte längre vid medvetande och Johnny ligger över henne och kramar med sina armar hårt om henne. Han skriker så högt han kan, "Johanna vakna!". "Babygirl, svara då!". Men det gör hon inte. Hon ligger på golvet, i en pöl av sitt eget blod.
Johnny knäar väggen och kastar ned spegeln på golvet så att den går i tusen bitar. Han springer ur i vardagsrummet och letar efter något att lugna sig med. Han hittar till slut en spruta med heroin, som han sätter i armvecket. Efter ett par minuter är han ganska utslagen. Hon ligger på soffan, i sin egen värld och drömmer om en lyckligt slut.

Johanna har kvicknat till och famlar obalanserat ut i vardagsrummet där hon hittar en nerdrogad Johnny på soffan. Hon snubblar över soffkanten och ramlar över Johnny, hon lägger sig bredvid honom, tätt intill. Hon vill inte tro att det som just hän faktiskt har hänt. Hon tar tag i hans hand och han besvarar det genom att krama hennes hand, hårt. Han kysser henne och stammar fram ett viskande förlåt. Johanna försöker få fram något i stil med att det är lugnt, men det hela slutar i tårar. Johnny håller om henne, torkar hennes tårar med sin hand och pussar henne på pannan.
Johnny hämtar sprutan, som han för bara ungefär 20 minuter sedan satt i sin egen arm. Han kokar en sked och fyller sprutan med ännu en dos heroin. Johanna bevakar honom med blicken. Hon går mot henne och ger henne ett ansiktsuttryck, som förmodligen undrar om hon vill få sprutan i sitt armveck. Johanna nickar lugnt. Johnny tar tag i hennes arm och trycker in kanylen. Det var länge sedan nu, hon som hade kommit ur sitt beroende, men på något sätt är det så lugnande med den metallen som trycks in i huden, ett nytt stickmärke som kommer att bli ett fult ärr, som påminner henne om den här tiden. Fast Johanna är så lugn som man kan vara hon kommer inte att få panik på flera timmar, bra.
Johnny tittar med sina röda ögon på henne, hon viker ner sin blick. Hon kan bara inte hålla kvar den. Hennes babyboy skrämmer henne, hur kan det gå ihop? Sedan blir det svart.

Johnny ruskar i Johanna för andra gången idag, han skriker på henne. "För i helvete Johanna! Vakna!". Vad har han gjort? Har han gett henne för mycket heroin? Har han gett sin älskling en överdos? Det kliar i kroppen på honom och han skakar ännu mer i Johanna, men hon väcks inte till liv. Han försöker kolla pulsen, men det är omöjligt, han kan inte koncentrera sig. Hon känner att väggarna börjar röra sig, golvet och taket trycks ihop. Han snubblar på sina egna fötter och skakar i hela kroppen. Johnny slår på sig själv och han slår på Johanna. Varför vaknar hon inte?
Den tuffa killen har plötsligt blivit en skräckslagen liten pojke igen. Det är mörkt, han ser ingenting. Allting är svart. Han skriker ut sin smärta och känner att det rinner tårar från hans ögon. Den lilla pojken Johnny sliter åt sig sprutan igen och fyller den med så mycket heroin att det skulle vara omöjligt för ens en vuxen man som missbrukat hela sitt liv att överleva.

Och nu är det svart, helt svart. (För Johanna och Johnny tog varandras liv. Johnny tog Johannas och Johanna tog Johnnys.)
"Det går inte att leva utan den man älskar mest av allt i hela världen", hade Johnny ristat in på sin handled sekunderna innan han dog.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
serviishiia - 17 mar 10 - 09:28- Betyg:
Den var as bra men samtidigt sorglig :(

Skriven av
punkiiprincess
1 sep 09 - 22:29
(Har blivit läst 167 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord