Hur fan tänkte du, då? - Prolog. |
vad tycker ni, ? något värt att skriva på? :)
KOMMENTERA
"N arry?" Jag vände mig om och såg att Filippa, skolans populäraste tjej ropade på mig, och hon hånlog mot mig. Jag kunde inte hejda en rysning, och kastade en mörk blick mot henne och vände mig om igen.
Jag hatade detdära smeknamnet. Jag menar, Narry? Filippa hade kommit på det när jag sagt nare istället för nära. Tror jag iallafall. Jag hörde ett kallt, hårt hånskratt. Filippa hade samlat ihop sina vänner i skolgården. Jag grep tag om väskan hårdare och hårdare.
Allt jag ville nu var att komma hem. Jag ville inte höra alla orden dom skulle säga till mig nu. "Bolibompa girl, skynda dig hem, mamma har kanske gjort lite välling, så du kan dricka det, samtidigt du ser på bolibompa då?" skrattade någon av dom. Jag fokuserade bara på vägen framför mig. Snart utan för skolan, snart.
Det var alltid när jag kommit utanför skolgården jag inte kunde höra dom.
Jag fattade inte varför dom inte kunde lämna mig ifred.. Precis när jag skulle ta steget ut från skolgården kände jag en varm hand på min axel. Jag ryckte mig åt sidan och kollade förskräckt på henne. Filippa hade sprungit ikapp mig, och hejdat mig att gå ut.
"Vart ska du?" sa hon och kollade på mig med ögon som såg ut att ploppa ut ur skallen vilken sekund som hels.
"Hem" sa jag kallt och vände mig om. Hon harklade sig så högt att man kunde tro att det stog en hund bakom sig. Fast hunden skulle nog se ut som en råtta för mig. Äcklig, grå, kall.
Jag vände mig om och kollade på henne, nästan bedjande. "Snälla.. Inte ikväll." sa jag och min röst svek mig. Den skar ser på två ställen. Hon kollade på mig och hånlog .. igen.
"Marinda, Felicia, Julia?" ropade hon, utan att släppa mig med blicken. Dom ställde sig bakom henne, och Felicia svarade henne. "Ja?"
"Hur ska vi göra ikväll då?" Jag kände paniken i bröstet skrika och vråla, jag ville fly, springa, slåss. Men det skulle aldrig hända. Jag skulle inte komma hem förrens klockan var åtta.
"Samma gamla?" yttrade sig Marinda. Bli slagen, kallad fula saker, slåss ännu mera, skratta, och lämna mig ensam i skogen. Tänkte jag och ryste.
Filippa tog min hand och drog ut mig ur skolan. Jag darrade redan av skräck. Inget nytt bara. Snälla. Julia tog min andra arm när dom märkte att jag försökte rycka mig loss. "Det blir bara värre om du försöker springa ifrån oss Narry." skrattade Julia glädjelöst.
|
|
|
|
