Christine |
Ja lämnar dig
inte som älskad, inte som vän
jag lämnar dig
för att aldrig komma tillbaka igen
Du gav mig mörker
jag inte kunde ta mig ur
du gav mig minnen
jag ville ta självmord men visste inte hur
Nej, aldrig vänner
aldrig nära igen
aldrig har jag blivit sviken så
av min bästa vän
Jag kommer inte tacka
inte ge dig en sista blick
för mörker och lägner
var det enda jag fick
Vassa ord
känns som ett stick
från himmel till helvette
bara på ett ögonblick
Bara vänd dig om och gå
för ett liv med oss igen
det kommer du aldrig att få
Så ond
inte god någon stans
Aldrig lärt dig
gå livets balans
aldrig lärt dig
dansa livets dans
aldri kunnat behålla
vänner som fanns
Den här dikten är till ett mörkt minne av Christine
|
|
|
|
