~ Zombie - Sthlm ~ [ 1 ] |
Det enda som hörs i den ödsliga korridoren är det upprepande ljudet av en penna. Skrivande av en ung läkare störde tystnaden, och uppmärksamheten av människorna i den stora korridoren - som dock var en familj på två personen - drogs mot henne. Nervöst log hon då en kund kom in, som säkert skulle träffa sin släkting. Trotts sjukhuset var så stort, var de ändå så tyst. " Anna Lee .. " sa han och såg lite ledsen ut.
Hon pekade mot hissen, och sa väldigt tyst " 10an .. Rum 300. "
Mannen, som var i 25 års åldern nickade, och gick mot hissen.
När han kommit en bit ifrån henne, mumlade hon tyst för sig själv,
" Vilken dåre besöker någon klockan elva på kvällen ? " Istället för att fundera, fortsatte hon med att skriva, och stängde allt annat ute - igen.
~
Mannen stod rastlös i hissen med en stor klump i halsen. Ögonen var blöta, men tårarna kunde inte komma. Han harklade sig, och samtidigt som hissen sakta rörde sig uppåt pratade han med sig själv. " Anna, älskling. Hej ! " Besviket log han mot hisspegeln, och försökte igen.
" Jag har verkligen saknat dig, Anna. Men när du blir frisk .. " Hissen stannade och han klev ut och tittade runt. " Rum .. trehundra .. " Lyckligt skuttade han mot den tråkiga dörren, med en vit gammal skylt. Han stannade upp, och bettrackdade skylten länge. Bokstäverna dansade, och hånflinade. Han slickade sig irreterat runt munnen, och öppnade dörren.
En lukt av instängdt mötte honom, och hälsade honom välkommen. Lyckan fortsatte att sprida sig inom honom, och log för sig själv.
Men vad han fick se fick honom att skrika.
~
Danderyds Sjukhus Parkering 23.14
Ett gäng ungdommar närmar sig Danderyds Tunnelbana, skrattande. En man på ungefär 18 år tar fram en halvfull ölburk, och häller ut den över den blinkande almbulansen. Alice, tjejen vid receptionen springer snabbt ut för att fråga vad dom egentligen håller på med.
~
Blod skymde den blåa mattan, och en död doktor såg ut att smeka mattans ända blåa kant.
Förskräckt sprang han in mot sängen, där en filt prydde det vita lakanet. Men sängen var dock tom, och ett svagt blodspår lädde ner mot marken. Svettet började rinna ner för kinden, och stressat tittade han runt omkring sig, för att hitta något, men vad han skulle hitta visste han inte. I paniken släppte benen honom, och han föll utan armar ner mot golvet. Skräck. Skräck. Skräck. Mitt bredvid honom, låg hon. Anna. Livlös. I sjukhus skjortan, och blek hy.
" Är hon .. död .. " sa han, och tittade rakt i hennes tomma ögon.
Svaret kom aldrig, så drömmarna fick rädda honom ..
Han stängde sina ögon, och när han väl öppnade dom igen låtsades han som ingenting.
Det var ju bara en vanlig kväll i sängen tillsammans med Anna. Tankarna flög iväg som på moln. Han kände sig trygg, han var ju i hennes närhet. Alvaret bröt dock den " mysiga " stämningen då något plötsligt reste sig upp. Denna Något, var en någon.
Huden var blek, kritvit. Kroppen var tunn, och bar en sjukhusskjorta, fast trasig. Den hängde i små delar, och slutade precis vid armbågen. Händerna var beniga, och naglarna var långa, oklippta. Det var en tjej, och det långa svarta håret var tovigt. Blod var utspritt över hela hennes kropp, även vid som mörka ögonen. Hon drog handen över munnen, och blicken stelnade. Mannen, Erik, ställde sig upp, men backade snabbt in mot hörnet. Oskuldsfult kom flickan närmre och närmre, och utan att tänka sig lät han sin kropp slängas frammåt - och bara lägga sig över .. liket ? Ilsket tittade hon på Erik, med en isande blick. En än gång drabbade skräck honom, och tårarna började rinna. Långsamt fördes hennes krokiga fingrar frammåt, och rörde hans blöta kinder. Snabbt drog hon tillbaka den, och slickade på fingret.
Funderande tittade han på henne, då plötsligt det hemskaste oljud startades.
Skrik, skrik. Skärande skrik.
Trumhinnorna plågades, och han tryckte in sina egna naglar i sin hand. Skriket fortsatte, och två minst lika .. människor .. steg in i rummet. Båda var smala, och hade hjärtformade annsikten. Håren var askgråa, och skäggväxten hade blivit runt en centimeter. Likeheterna var många, men skiljetecken fanns dock. Den första mannen var lång, och ögonen blå. Den andra var kortare, men ändå inte så kort. Hans ögon var bruna och läpparna var tunna, vilket den andres inte var. Frukta fyllde Eriks ögon, och onda leenden prydde de tre dödas munnar.
" Hejdå Anna .. " sa han, och lät väggen bli hans ben ...
---
Jag hoppas att den blev bra 8D Kanske lite krånglig att förstå men ..
Kommentera gärna ärligt, tål kritik.
|
| Kommentarer | | Hexan94 - 1 sep 09 - 21:56 | | Det är bra, hoppas på fortsättning snart :D |
|
|
|
