brottshistoria del 1 |
okej, skolsak, kollar bara XD
den suger men jaja...
kap 1.
Flickans hemska , skränande skrik ekade igenom den k
alla natten. Uppbunder på kortsidan i de rektangulära
betångrummet.
Hon såg på väggarna med skräckslagna ögon.
Dom var stora med handavtryck och skvätt av blod,
och dom närmade sig varandra med hög fart. De gröna
ögonen utgav mer panik när väggarna började röra hennes
kropp. Ett skärande skrik utgavs av smärta när kroppen
klämdes ihop mellan väggarna och sen...tyst...
16 åriga Becky tittade upp från boken på klockan i
klassrummet. Den slog just 4 och lärarn la in bok på bordet.
- Ni får gå nu, sa hon till klassen.
Becky reste sig, tog boken och följde med klassen ut
i koridoren ut från rummet.
Hon tittade upp och ögonen sökte efter Amanda
som hon hittade stående vid ett skåp längre bort.
Becky tog sig fram till skåpet breved och låste upp.
- Skönt med jullov imorn! Sa Amanda när hon
märkte Becky som stog där.
- Klart hur skont som hälst! Svarade Becky längtansfullt.
Danne kom då gående mot tjejerna. Han la armen på Beckys
axel och sa glatt till dem;
- efter i morgon är de lov! Fatta skönt!
Amanda svarade med Ett leende och sa glatt
- ja!
Becky bara log mot han och fick ett stort leende tillbaka
av sin vän.
Danne, eller Daniel som han nu heter. Bor granne med
Becky , har alltid vart goda vänner också. Danne har
brunt halvlångt och ganska lockigt hår med mörk bruna ögon.
En klar tjejfavorit, han är rolig och snäll, lång och
vältränad fotbolls spelare. Han spelar med herrlaget och
har en väldig talang.
Skolan var slut och Becky gick tillsammans med Danne
hem. Dom gick förbi en affär med tidningsartiklar uppe i
fönstrena där rubrikerna stog med fet svart text;
"17 årig flicka saknad, polisen finner inga spår."
Becky rös och sa:
- sånt där är obehagligt...
- jå, svarade Danne. Undra var hon är nu, säkert kidnappad.
- usch så hämskt...ja skule aldrig klara mig om ja blev
kidnappad, skulle dö av rädsla då, sa hon och rös igen.
Dom fortsatte att gå, efter 5 minuter stog dom utanför
Beckys lägenhet på 6e våningen. Danne gav henne en
hejdåkram och fortsatte upp till sin lägenhet på våning 7.
Becky steg in i lägenheten som hon och hennes pappa
flyttade till för några månader sen. Den var liten, bara
en tvåa men den var bra för dom.
Becky flyttade hit till luleå från skellefteå i höstas.
När hennes föräldrar fick Beckt bodde dom här i luleå
tills hon blev 10 år sen flytta dom till skellefteå för
att hennes mamma ville bo närmre sina släktingar och
inte bara vid pappans famlij. När de blev slut
mellan dom så flyttade Backy och hennes pappa, John,
tillbaka till luleå.Hon kom in på idrotts linjen basket,
går i samma klass som Danne. Vad de gäller Danne så
gick Becky sama klass som han tills hon flyttade till
skellefteå. Dom höll kontakten uppe tills nu och nu så
är dom grannar och går i samma klass igen.
ecky såg sig om i lägenheten, lika välstädad som den var
när hon lämnade den i morse. Hon hittade sin pappa vid
spisen, han lagade makaroner och korv åt sin dotter som
stog i dörrkarmen in till köket.
- Kan du duka fram på bordet så kan vi äta snart gumman?
Frågade han snällt sin dotter.
- klart jag kan, jag är jätte hungrig, svarade hon och
började duka fram på de lilla bordet mitt på gilvet i de
lilla köket. Becky hade svårt för att förstå hur hennes
så snälla pappa var så framgångsrik polis i skellefteå.
Han var då kriminalare polis, han var som en i beck som
sprang och jagade mördare hela dagarna och löste mord.
Hon förstog inte hur de jobbet hade passat honom så bra.
- Pappa, frågade hon när dom hade satt sig för att äta.
Du som är polis, vet du nå om den försvunna flickan som de
står om i tidningarna?
Hennes pappa tuggade klart och svarade sedan:
- jag vet inte nå mer än nån annan. Jag har ju inte
jobbet som polis här. Men även om ja hade de så skulle jag
inte kunna säga de till dig, svarade han och sedan tog en
ny tugga.
- tror du hon är kidnapad då? Fortsatte hon.
- ja de tror jag, och jag vet att de är en massa
flickor som försvinner nu här, sa han oroligt. Unga
flickor i din ålder, snälla var försiktig. Becky tittade
upp mot sin far som satt och titta på henne.
Hon såg hur orolig han var och nickade och sade till han:
- jag ska vara extra försiktig.
|
|
|
|
