RenaRamaDramaQueen *del.1* |
Jag la mig till rätta. Vi båda två visste ju hur det var. Det var inget att prata om. Och jag kände hennes stora hand i min lilla.
"Älsklingen..."
Jag läste på pappkartongen,
"900W POWER
ROTARY HAMMER
FERM"
Fingrade på den öppnade kartongen.
Vad ska pappa ha den här skiten till?
Typ, bygga någonting. Ett hus eller så.
Kanske ett stall. Kanske skulle jag få den där jävla hästen, nu.
Kanske... skulle han bara ha den för att han ville.
Han samlade ju på sånt skit, verktyg.
"Kanske behövs någon gång"
När då?
Jag hade på mig ett linne idag, jag älskade det.
Det var Rosa randigt. Ljusrosa, och chockrosa.
Mina långärmade tröjor låg i tvätten.
Om det här var för några dagar sen, skulle jag haft ångest.
Då skulle jag satt på mig en tjocktröja.
Och stuckit till skolan på en gång.
Men idag, så satt jag i mitt linne mitt på golvet med Mr.Whiskey i mitt knä.
Han låg och spann och stoppade klorna i mina lår.
En skön känsla, tänkte jag.
Ökade suget att få skära, för fullt.
Jag fingrade på bandaget mamma satte runt min arm.
Hon visste nu, och hon blev inte arg, bara väldigt, väldigt ledsen.
Pappa hade bara suttit där, och tittat på mina armar, mina ben.
Och sen ordnade han tid på BUP.
Barn och ungdoms psykoterapi.
Nått sånt skit, var det.
Mamma hade väckt mig en timme tidigare än vad hon brukade väcka mig, och gett mig frukost på sängen.
Lagt sig bredvid mig och pratat och skrattat i flera timmar.
Allting kändes mycket lättare.
Men ändå rev det där hemska under ytan... Det där jag bara försökte glömma.
Allting som hände den där jävla torsdagen, samtalet... Celines död. Hur han skulle trösta henne men stötte in i....
Nej.
Inte dåliga tankar. Idag var en glad dag.
Jag älskade teverummet idag, persiennerna var uppdragna så det såg ljusare ut än vanligt, parkettgolvet liksom lyste, och våra bruna soffor såg skönare ut än på länge, men jag satt med min katt och tittade på pappas nya verktyg.
"Johanna, du borde nog gå till skolan nu. Börjar om en kvart."
"Tar tio minuter." Mamma nickade, kliade sig i hårbotten, log.
"Jag åker till jobbet nu, efter skolan kan du ju äta mannafrutti. Finns i kylskåpet och..."
"Ja, mamma. Jag gör så." Mamma nickade, blundade hårt och svalde.
"Och du... vet att det där kommer stanna resten av livet... va?"
"Mamma! Det RÄCKER. JA." Mamma tittade ner i golvet, vände sig om och skulle precis sätta på sig skorna, Jag fortsatte.
"Mamma, förresten. Jag älskar dig." Mamma skyndade sig in i vardagsrummet igen, satte sig på golvet och la armarna om mig, viskade i mitt öra;
"Lilla colan, lilla trollunge...Jag älskar dig..."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | PussEmma - 8 mar 11 - 20:09- Betyg:  | | Jodå...:) Jättebra...Vet precis hur de känns när föräldrarna får veta de..o BUP..Ne fyfaan för BUP..Jäbla idioter..:]...Blir de mer melja | | Rowsanallen - 30 aug 09 - 18:11 | Awh, vad söt.
Fortsätt! Och såklart, mejla mig.
<3 | | Pumisa - 30 aug 09 - 12:30- Betyg: | Gillar den :]
Fortsätt gärna ^^ | | Johanniis - 29 aug 09 - 18:33 | | jättebra :D fortsätt skriva nuu! |
|
|
|
