varför? jag älskade ju dej ( del 5 ) |
Jag känner att jag bara e tvungen att slå ihop nånting snabbt
innan jag drar tillbaka till lägenheten imorgon, har
nämligen inte skaffat internet där ännu :/
Så ursäkta att det dröjt och att det blir en kort del ! :(
Del 5
Jag vaknade utav en smärta som var outhärdlig, jag kände hur huvudet dunkade och gjorde fruktansvärt ont och jag visste knappt vad som hänt och vart jag va nånstans, jag kände mej helt borta.
” Hon kvicknar till !” Skrek Andreas till. Jag hörde folk prata och samtidigt samlades de vid sidorna om mej och tittade på mej när jag försökte få upp mina tunga ögonlock.
Jag såg knappt vilka det va när jag fått upp mina ögon, men den första jag såg var Andreas som stod på min högra sida och höll mej i handen.
” v vad h hände ? ” stammade jag fram och drog bort handen från Andreas.
De berättade alltsammans och jag blev chockad av det jag hörde, en stor hjärnblödning tack vare att man föll och slog huvudet i soffbordet.
En läkare kom in och tog några prover och tittade på värdena, hon nickade och sa att allt såg bra ut och berättade att jag hade haft hjärtstillestånd i några minuter, sedan gick jag ut.
” De berättade ingen utav familjen eller nån annan, dom hade varit tyst ! Hade dom aldrig tänkt berätta de. ” Jag tittade på Mamma som satt bredvid Andreas och pratade men hon vände bort huvudet.
” Vad är det med er alla !” Utbrast jag plötsligt.
Alla ögon stirrade på mej och sa inte ett ljud.
Jag vände bort mitt eget huvud mot fönsterna på min vänstra sida.
Plötsligt hör jag några steg försiktigt närma sej och en hand som stryker sej sakta på min rygg.
Jag rös till och knuffade undan handen.
” Varför ! Hade ni inte tänkt och berättat det där för mej va? ” Sa jag argt och la händerna vid mitt ansikte.
” Vi ville inte såra dej ännu mer efter det som hänt ” Hörde jag Andreas röst säga tystsamt bakom min rygg.
” Såra är det ni gör när ni inte berättar nånting för mej, är det verkligen så det ska vara ! Ni ser ju fan ingenting ” Utbrast jag och kände mina tårar rinna sakta nedför min kind.
Jag tog bort tåren med handen och snyftade till.
Alla satt tysta innan läkaren kom in och bröt den stillsamma tystnaden som fanns i rummet.
” Dina värden ser bättre ut, men du lär få stanna ett tag till för att vi ska kunna hålla ögonen öppna. ” Sa sköterskan och satte sej bredvid min mamma och jag hörde hur de pratade.
Jag uppfattade inte va de snackade om, men jag orkade inte bry mej, jag va nog mycket arg på dom alla nu.
Efter 1,5 vecka på sjukhuset fick jag äntligen komma hem till min lägenhet igen.
Det första jag gjorde när jag kom in var att packa upp mina kläder och lägga in dom prydligt i skåpen.
Packa även upp maten och massa annat och när jag va klar gick jag och slängde mej i soffan med en duns.
Jag la upp telefonen på bordet och tog tag i dosan istället.
Jag tryckte på TV:n och började bläddra igenom massa kanaler.
Jag fick tankarna i huvudet att jag inte varit på rättegången ännu och jag hade ju missat den tack vare att jag legat på sjukhuset och jag hade inte fått nått nytt besked heller så jag tog tag i telefonen och slog numret hem.
” Anna ” hörde jag en röst säga i andra luren.
” Ja hej mamma det är jag, jo jag undrade bara om vi fått nått nytt besked om rättegången, sa jag och suckade. ”
” Nä tyvärr vännen, men jag ringer om jag får höra nått nytt ? Är det okej. ? ”
” Joda ! ” sa jag med en tung röst.
” Så bra, men ha det så bra nu !”
” Detsamma ” sa jag och avslutade samtalet med ett snabbt hej då.
Jag skulle precis lägga mej ner när jag hör ringklockan ringa.
” Vem fan kan det vara ” sa jag och hasade mej upp från soffan och fram till dörren.
Jag låste upp och slängde försiktigt upp dörren och där, ja där stod Andreas med en stor bukett blommor och med chocklad .
” En klassiker ” tänkte jag .
” Amanda ” sa han och stannade upp.
” ja ” sa jag och tittade honom i ögonen.
” Jo, jag vet att jag varit dum och inte tänkt mej för, men jag vill verkligen inte förlora dej, du betyder så mycket mer än vad du tror, jag vill gärna försöka ändra på mej? Kan vi inte bara börja om! ” Sa han och sträckte fram blommorna och chokladasken.
Jag kunde inte låta bli att bli rörd utav hans ord och jag kände mina ögon vattenfyllas.
Jag tittade på honom och såg hans vackra ögon titta ledsamt på mej och såg att hans ögon blev vattenfyllda också.
Nu visste jag verkligen inte vad jag skulle ta mej till.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bopping_girl - 8 okt 09 - 16:40- Betyg:  | | Maila nästa :) | | mmaarree93 - 2 sep 09 - 23:34 | | bra<3 | | Sprajjtcooke - 30 aug 09 - 20:41 | | bra :) <3 | | no_one - 30 aug 09 - 14:41 | | jätte bra:) | | Bolliz - 29 aug 09 - 21:47- Betyg: | | Jätte bra söt!<3 Mejla nästa^^ | | anna_921 - 29 aug 09 - 20:35- Betyg: | | Detta är så bra som det kan bli! mejla nästa?(A) |
|
|
|
