Jag hatar dig [Kapitel 10] *sista delen* |
Kate
Jag kunde känna en hand som mjukt smekte mig över kinden. Jag ville så gärna sätta mig upp och gråta ut i J’s armar, men inte riktigt än. Jag ville ligga kvar i det halvsovande tillståndet när det är jag mot världen och inget mer.
“Kate, gumman”, mumlade J mjukt, och jag blundade hårdare, för att försöka hålla fast drömmarna. “Jag och Joel är oroliga för dig.”
Jag kände att tårarna började rinna bakom de stängda ögonlocken igen, precis som kvällen innan, när jag försökt att lyda J, och sova tills han kom. Det hade jag till slut lyckats med. Jag suckade lågt, och slog upp ögonen. J satt på min sängkant, och en bit bort satt Joel på den gamla skrivbordsstolen.
“Hej”, sa J lågt, och log uppmuntrande.
“Hej”, sa jag, och satte mig upp. J log igen, och slog mjukt armarna om mig. Tårarna började droppa ned på hans vita t-shirt.
“Har du någonsin varit olyckligt kär?” frågade jag lågt, och J strök mig över ryggen.
“Det vet du att jag har, älskling.”
Jag nickade svagt. Det var svårt att vara bög i det lilla samhälle där vi bodde.
“Men jag har en överraskning till dig”, sa J, och jag kunde känna att han log. Jag drog mig bort en bit, så att jag kunde se honom i ögonen.
“Vad har du gjort, J?” frågade jag, och han bara flinade. Jag kunde se att Joel också satt och log som ett fån på stolen.
“Vad har ni gjort?!” frågade jag, och kände att jag också började le lite.
“Tjaaa…” sa J lugnt, och tittade frånvarande ut genom fönstret. “Vi var hit för ett par timmar sedan, men vi ville inte väcka dig än. Så vi gick bort till Zach istället. Jag började förklara om hur du blir när du inte har någon att vara med, och hur förtvivlad du blev.”
“Jack!” utropade jag, och använde avsiktligt hans namn för att markera hur arg jag var.
“Säg inte Jack, babe. Du vet att jag känner mig som en pirat då.”
Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Jag hörde att Joel började garva, och jag kastade en frågande blick på honom.
“Det är ingen som har berättat varför vi kallar honom J”, sa han urskuldande. Jag log svagt, och vände tillbaka blicken mot J.
“I alla fall”, fortsatte han. “Your lover kommer hit om ett par timmar, och då kommer jag och Joel vara puts väck, och du kommer se ut som en gudinna.”
Jag höjde skeptiskt ett ögonbryn, och J log oskyldigt.
“Jag tog med mig en fredsgåva”, sa han istället, och plockade upp ett hubbabubba tuggummi ur fickan. Jag tog det surt, och stoppade det i munnen. Den underbara smaken av kemikalier spred sig i munnen.
“Jaja!” sa jag tillslut, och klev ur sängen. Den stora t-shirten jag hade på mig gick inte ens ned över halva låret, men jag brydde mig allvarligt inte. Jag var ju i ett rum tillsammans med två bögar.
“Vad ska jag göra då?” frågade jag skeptiskt, och kastade en blick i spegeln. “Jag är inte kapabel att se ut som en gudinna.”
“Joho då”, sa Joel övertygande, och reste sig upp. “Jag är en mästare på smink.”
Zach
Det duggregnade som vanligt, och jag gick snabbt bort mot Kates hus. När jag kom runt hörnet kunde jag se en kille jag identifierade som Jack och någon annan, mindre kille bredvid honom, springa iväg åt andra hållet. Jag suckade, och tittade upp mot Kates fönster. Jag kunde se att hon stod där och tittade på mig. Jag tog de sista stegen mot porten, och gick in. När jag kom upp på tredje våningen stod Kate redan i dörröppningen. Hon gömde sig som vanligt bakom håret, men hon var lika vacker som vanligt också. Hon hade en lila och svartrutig kjol, som slutade en bit ned på låren, och benen hade hon täckt med sönderslitna strumpbyxor, och så hade hon en svart t-shirt på sig.
“Hej”, sa hon blygt, och flyttade sig ur vägen så att jag skulle kunna komma in.
“Hej”, sa jag lågt, och hängde av mig den fuktiga jackan på en hängare där det stod ‘Gäster’ med Kates prydliga handstil. Jag följde efter Kate in på hennes rum. Kate satte sig ned på sängen, och jag slog mig ned på hennes skrivbordsstol, som stod mitt i rummet. Jag blev lite besvärad av tystnaden. Jag visste egentligen inte vad någon av oss gjorde här. Jack hade bara kommit över samma morgon och börjat babbla om att Kate var helt förstörd och att hon egentligen inte menade något med den där killen, och att hon mådde jättedåligt över allting. Jag kunde inte se minsta spår av någon av de beskrivningarna på Kate, men när jag mötte hennes blick för en sekund såg jag att hennes omsorgsfullt sminkade ögon var rödkantade. Som att hon gråtit, eller sovit dåligt. Men hon vände snabbt ned blicken mot fickspegeln hon hade i handen. Jag kunde se hur hennes fingrar strök kärleksfullt över den. Jag harklade mig lågt.
“Vem är Maggie?” frågade jag, mest för att bryta den kompakta tystnaden, men kanske också för att jag verkligen ville veta. Jag kunde se att Kate log frånvarande.
“Hon var min bästa vän.”
“Var?”
“Jaa. Hon dog för ett par veckor sedan.”
“Förlåt”, sa jag lågt, och kunde inte slita blicken från Kates ansikte.
“Jag träffade henne i New York, och… tja. Jag blev väl kär i henne antar jag. Hon var allt som jag aldrig varit. Hon var modig, stark och självständig. Hon vågade göra saker jag alltid drömt om att göra, men aldrig tog mig mod till att fullfölja. Men så var hon med i en… olycka, och hamnade på sjukhus. I koma. Så mamma tyckte att det var dags för oss att försvinna tillbaka till Sverige igen, och jag hade ingen större vilja om någonting. Jag kastade bort allt annat som påminde om Maggie. Alla bilder, dikter, noveller och så vidare. Men när jag var påväg att kasta den där spegeln så kunde jag inte. Så jag behöll bara den. Det var därför jag blev så förtvivlad när du tog den.”
“Förlåt”, mumlade jag ursäktande, och bilden av Kates bedjande blick dök upp i huvudet.
“Du kunde ju inte veta.”
“Nej. Men du har alltid varit min bästa vän, innerst inne. Därför kändes det så dumt när du bönade om att då tillbaka den.”
“Det gör inget, Zach.”
Jag höjde blicken igen, och Kate mötte den. Jag kunde inte annat än tänka att hennes ögon var de vackraste som fanns. Jag reste mig mjukt, och satte mig bredvid henne.
“Jag älskar dig”, mumlade jag snabbt. Som när man drog av ett plåster. Kate log brett.
“Jag älskar dig med.”
Och så böjde jag mig framåt, och våra läppar möttes i en mjuk kyss. När vi drog oss ifrån varandra var det som att vi tävlade i vem som kunde se bredast.
Kate
Zach hade precis gått, och det kändes som att jag svävade på moln. Jag hade redan sms:at J med ett ‘HAN ÄLSkAR MiG OCkSå!!!!!!!!’ och jag skulle säkert få ett svar inom några sekunder. Precis när jag tänkte det så plingade telefonen till. ‘Vad var det jag sa?’ stod det på skärmen, och jag lipade surt mot texten. Sen började jag skratta åt mig själv. Det kändes bra. Inga fler spelade skratt. Jag skulle skratta när jag ville igen. Jag behövde varva ned. Jag tittade runt i rummet, och försökte hitta något att göra. Min blick fastnade på bokhyllan. Där stod en bok, som jag visste innehöll en lapp, som var helt felaktig. Jag drog försiktigt ut ‘Skadad’ av Cathy Glass, och slog upp mitten. Där låg en liten lapp med texten ‘Jag hatar dig’ på. Jag grävde runt lite på skrivbordet, och hittade tillslut samma tuschpenna som jag använt vid det tillfället för så länge sedan. Jag strök snabbt över hatar, och skrev istället dit ‘älskar’ över det gamla ordet. Jag log nöjt, och gick mot dörren, med lappen i handen. Jag älskar dig, Zach.
Zach
Jag började dra ut lappen som jag tyckt in i springan mellan bokhyllorna så många månader tidigare. Det kändes som att det gått en evighet sedan dess. Jag fick ut lappen, och tittade på de slarvigt skrivna bokstäverna. Jag strök snabbt över ‘hatar’ och ersatte det med ‘älskar’. Jag skulle göra vad som helst för dig, älskling.
Nu ger jag er två val. Antingen slutar ni här, och lever med det lyckliga slutet, eller så fortsätter ni läsa, och får då leva med det deprimerande slutet. Mhmm… Klaga inte på mig nu att ‘Nej, du fick ju inte göra SÅ blablabla. Jaja. Om du vill läsa det deprimerande. Keep going. Om du inte vill det. Bläddra ned, och kommentera :D <3
Kate
Det var kallt ute, och jag önskade att jag hade tagit med mig min jacka. Jag började springa mot villaområdet där Zach bodde. Det duggregnade fortfarande, och jag svor över att det aldrig var någon skaplig sommar här. Bara regn, regn och regn. På parkbänken en bit bort satt en figur. Han hade en grå munkjacka, med luvan uppdragen. Jag kände igen honom som André.
“Hej”, sa jag, och stannade till framför honom. Han höjde blicken mot mig, och den var fylld av vrede.
“Hur vågar du dumpa mig, bara sådär?!” skrek han, och greppade tag i min arm.
“Släpp mig!” skrek jag tillbaka, och knöt handen hårt. Där låg lappen i tryggt förvar. André började dra mig bort mot ett litet skjul som låg inne i skogen. Jag var rädd. När han kom dit slog han upp dörren och kastade in mig.
“Nu ska jag få vad jag var ute efter”, sa han, och ondskan lyste i hans ögon. Han drog av mig strumpbyxorna, och drog upp kjolen. Sen drog han ned sina egna byxor. Jag sparkade och slogs emot. Men han var starkare än mig. Jag insåg att jag hade förlorat, och bara låg där, och väntade på att han skulle bli klar. När han till slut var det reste hans sig upp med ett brett leende.
“Dra ned kjolen, älskling”, sa han nöjt, och jag protesterade inte. Då plockade han fram en pistol ur tröjans ficka, och riktade den mot min panna. “Några sista ord, min älskade?”
“Jag älskar dig, Zach”, sa jag trotsigt, och knöt handen hårdare, innan jag slöt ögonen, och väntade på smällen.
Pang.
Jag erkänner. Jag klarade inte av att sluta novellen lyckligt D’: jag tror jag har något fel i skallen, och klarar inte av att tro att det finns lyckliga slut. Det finns det inte, men ändå. Jaja. SLUT PÅ NOVELLEN =D everybody goes happyface. Jaja. Kommentera era små plastbunkar. Aj Lav Ju <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | littledreamer - 13 sep 09 - 21:01- Betyg:  | Du skriver helt fantastiska noveller :D <3 Älskar ditt sätt att skriva på!
Och jag är väl kanske lite besviken på att jag inte lyckades sluta läsa, för det "Andra" slutet var inte riktigt lika bra som det "första".. men jag ycker ändå att det var riktigt bra skrivet! <3t | | Pumisa - 30 aug 09 - 12:28- Betyg: | Jag hatar att jag inte slutade läsa D:
Nåja!
Nu ska jag vara glad och skriva att du skriver bra!
Och nu ska jag förneka slutet och säga att hon bara tänkte Pang! | | ackbarian - 29 aug 09 - 23:13- Betyg: | | Men?! Den är ju jattebra du måste försätta med den!!! | | InTheShadows - 29 aug 09 - 23:08- Betyg: | jag gillar den grymt.
lyckliga slut finns inte i min värld heller.
Men, den var vacker och bra skriven <3
Skriv mer! <33 | | gbg_95 - 29 aug 09 - 21:04 | ?!?!?!?!
Nej! Alltså okje, jag skulle ha varit förbannad just nu om jag inte läste fortsättningen (syftar på uppföljaren 'jag älskar dig') Där stod det att hon inte dog, hehe x) Men iaf kan han där André gå och hänga sig, herregud vilken idiot han är.
Men den här berätteslen har varit helt underbart, spännande och otroligt bra. Ser fram emot att läsa uppföljaren ;D<3 | | malin500 - 29 aug 09 - 16:17 | | Grr,önskar jag inte läst slutet :( | | JessicaKarlsson - 29 aug 09 - 16:11- Betyg: | men ....... :(
den var ju så jävla bra och sen dödar du henne :o :o
men om du lägger ut något nytt med liknande handling (kärlek typ) så mejla :D <3 | | kickan2212 - 29 aug 09 - 14:20 | JAG USCH..JAG HATAR DIG! XD
Inte döda hon :'(
Hur kunde hon ba döh så där? :'o
Hon var jue zachs.. :'( | | DiktAmi10 - 29 aug 09 - 14:09 | | Jättebra! | | snovit1 - 29 aug 09 - 13:55 | Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah, jah ska fan komma hem te deij
med en spekspade i handen! *kolla ondskefullt på dig*
JNFKSGNSD, Jah gaaaah, duh får nt låta henne dö :(
Gaaaaaaaaaaaah, jah kmr tiep dö elr nåt ;o
duh kan nt bara göra såhär!
Asså, gah, hon kan nt baha dö!
Asså, gah, hon dog med ett lyckligt ord :')
Nu ska jah nt skriva merxD
Den var skitbra som vanligt (': | | purs_08 - 29 aug 09 - 13:51- Betyg: | | *snyft* så...så skulle det ju inte gå men aja du bestämmer. Du får börja på en ny novell nu jue så blir jag happyface :D | | Boegapa - 29 aug 09 - 13:04- Betyg: | MEN VAFAN! AJKDGAHCNSHGCFACDASADBA, JAG HAAAAAAAATAR DIG T________T
NSCFVASKBJCFASFBVSDKJFVBGSFBVJLFBJLBGBFSÖJKGS BASK *DAAAAAAMP* | | saraarbast - 29 aug 09 - 13:01- Betyg: | Neeej :O
Äsch, du gav mig ett val, men min nyfikenhet ville inte sluta läsa ._. Jag har verkligen gillat den här novellen! Du skriver verkligen bra! Jag kommer då läsa om du skriver någonting mer :) kram på dig <3 |
|
|
|
