del 106 |
Kapitel 106
Bill ser surt ner på sina fötter. Andreas ringde just och sa att han INTE kunde komma.
Bill kommer alltså spendera hela natten ENSAM på ett sjukhus.
Gustav finns ju alltid på samma sjukhus. Men... Bill har ingen aning vilken avdelning man hamnar på om man har en tjej som svimmat.
Bill ser sig otåligt runt i rummet. Sen kastar han av sig täcket och tar på sig kläder. Han tänker rymma, det är det enda vägen.
Han öppnar dörren försiktigt, och inser sedan att det är omöjligt att ta sig ut den vägen. Han får väl helt enkelt ta fönstret.
Han öppnar fönstret och tittar ut. Han ställer sig på en stol, och sätter foten på det gröna plåttaket. Han kliver ut.
Bilar tutar och ambulanser tjuter nedanför honom. Han ser ner, men tittar snabbt upp igen. Han börjar krypa på taket. Som en liten katt.
Hans byxor får gröna fläckar, men det är inget att göra åt nu.
Nedanför honom är det värsta trafiken. Vem som helst kan titta upp och se Bill Kaulitz krypa runt på taket.
Bill ser en stege, som antagligen leder neråt mot parkeringen.
Han tar sig fram till den, och börjar klättra. Neråt.
Han hör människors upprörda röster nedanför.
- Vem är det där? Vad gör han där?
Bill låttsas inte om rösterna, utan fortsätter klättra.
När han äntligen känner mark med fötterna, så vänderna han sig om och ser en FLOCK med människor. Alla har dom lika förvånad blick.
- Det är ju han den där från Tokio Hotel! säger en kvinna i trettio års åldern.
- Bill Kaulitz! säger en tjej i sexton års åldern
- Han med det dära håret! säger en kille i Bills egen ålder.
Bill börjar springa. Mot stan. Bort från sjukhuset.
Men plötsligt känner han hur svårt det blir att andas. Han måste sätta sig ner.
Han inser att han inte hunnit springa längre än över parkeringen.
Kvinnan i trettio åra åldern kommer fram till Bill.
- Hur är det? Säger hon
Bill kan inte svara. Han kan inte prata. Han kan inte stå upp. Han kan inte sitta upp. Så han lägger sig ner, på en bänk.
Han andas långsammare, och känner att nu kommer jag svimma. Han sätter sig upp, och böjer ner huvudet mot marken. Och svimmar.
Gustav
- Nu ska vi ta några prover! säger en sjuksköterska som just kommit in i rummet.
- VAD SA DU?!?! skriker Tezz (På svenska)
- Ursäkta? säger sjuksköterskan (Som enligt hennes lapp på rocken heter Nadia)
- PROVER! JAG VILL INTE!!! skriker Tezz (På svenska)
- Tezz! Väser Gustav. Prata tyska!
- MEN JAG VILL ÄNDÅ INTE! GUSTAV SÄG TILL HENNE ATT JAG INTE VILL!!! skriker Tezz (Nu äntligen på tyska)
- Du måste, säger Nadia.
- NEJ!!! ÄR DU BARNLÄKARE?!!
- Nej, jag är barnmorska.
- DET ÄR VÄL SAMMA SAK!!! skriker Tezz och lägger armarna om Gustav.
- Nej, det är det inte, säger Nadia
- Tezz, du måste! Säger Gustav
- NEEEJ!!! ALDRIG!!!
- Ta det lungt, jag är med dig! säger Gustav. Såja...
Tezz andas ut.
- Okej, jag gör det...
|
|
|
|
