Gentlemannens famn (del 3) |
- Malou! Kom hit, du ska sminka Katie, ropade José, chefen. Det var ett kaos på jobbet. Ett trivsamt kaos. Alla var i rörelse, letade efter rätt kläder och kollade att alla modeller var på plats.
Malou rusade fram till en lång, mager kvinna med svart hår. Hon satte sig i stolen och väntade på att Malou skulle sminka henne.
- Är temat "Blue High Life"? frågade Malou. Katie nickade och log ett sött leende.
När Lou började sminka henne frågade Katie Lou om hon var Chloës väninna. Lou nickade och undrade varför hon frågade.
- Hon berättade för mig om din exbästis, Basse. Namnet högg henne i ryggen. Katie märkte att hon stannade upp.
- Jag kan bara hålla med att han var ett as. Vet du, Chloë presenterade honom för mig en gång.
Malou höll sig på sin vakt. Basse har aldrig berättat om nån modell- Katie. Dom hade känt varandra i nästan tio år och berättade allt för varandra. Hon visste att han egentligen inte tyckte om modeller. - Dom är så äckligt smala, dom går ju av på mitten när som helst, hade han sagt.
- Jag tyckte att han var trevlig ett tag, vi låg med varandra. Sen blev vi KK:s, men inget mer. Sen började han blir irriterande, så löjlig. Han sket i mig sen, utan att ringa eller nåt. Han bara stack. Strax efter det fick jag höra av Chloë att han var orsaken att du och Dennis bröt upp. Vilket as, asså.
Malou fick en klump i halsen och nickade. Även om han var ett as så älskade hon honom. Hon kunde inte tycka illa om honom. För några veckor sedan hade han varit på så konstigt humör. Han var grinig och jämt sur, bråkade med hans kompisar och bara skrattade åt dem. Han var värre än vanligt.
- Oj, förlåt. Talade jag för mycket om honom? frågade Katie.
- Nejdå, det är okej, sa Malou. Hon svalde klumpen och log vagt. Hon fortsatte att sminka Katie under tystnad medan Katie pratade på om andra modeller. När alla modeller gick iväg till fotografen gick Lou till toaletten och grät tyst.
Senare på dagen ringde Chloë och Lucy, en japansk frisör, upp henne. De bestämde att de skulle gå ut och haffa killar denna fredagskväll. Vi gör det för din skull, hade Lucy sagt. Egentligen ville hon inte gå ut, men de sa att det var bra för henne. Så klockan sju bytte hon om till ett mörkblått fodral. Till det valde hon en mörk kuvertväska och svarta höga pumps. Hon lät lockarna hänga fritt. Chloë hämtade henne i sin Audi.
- Madame, trés belle! utropade Chloë när Malou satte sig i bilen bredvid Lucy.
- Jag orkar inte höra det tjafset, sa hon. Var ska vi ikväll?
- Vi tänkte ta den klubben lite längre ner vid gatan, svarade Lucy. Den är visst ny.
- Loui, varför har du inte ringt? Vi pratade för tre dagar sen. När du mår såhär måste du ringa varenda dag.
- Jaja, jag har haft så mycket i jobbet. Jag jobbar 24/7 för att inte hinna tänka. Juste, Chloë, tacktacktack så mycket för att du sa att jag skulle ta en drink. Alltså, tack så sjukt mycket!
- Öhm, varsågod? Berätta Loui, vad har hänt då? Man hörde på hennes röst att den sprack av nyfikenhet.
- Jag mötte en kille på baren som var så snäll mot mig. Eller först var han sarkastisk, men sen följde han mig hem...
- Ohh, Louiiii! Hade ni...?
- Nej, det hade vi inte. Jag är väl ingen hora heller, trots att Basses rykte om mig är falskt, sa Malou och kände att hon höll på att bli sur. Det här samtalet ville hon inte ha. Hon ville ha bartendern för sig själv.
- Malou is back in town! Du låter som dig själv nu, skrattade Lucy. Dom parkerade bilen och stannade vid klubben. De visade deras ID-kort och gick in.
- Ska du haffa nån kille ikväll också? frågade Chloë och blinkade.
- Alltså, det känns som om jag är otrogen mot Dennis, även om han dumpade mig, klagade Malou. Jag vill inte att Basse ska ha rätt.
- Äsch, varken Basse eller Dennis finns här. Men det gör vi och det gör killarna därinne också. Kanske "din" kille? sa Chloë och föste dom mot dansgolvet.
- Jag tror inte det, han jobbar nog vid den här tiden.
- Hallå, jag måste ha något att dricka innan vi röjer golvet, sa Lucy och drog i Malous arm. När dom kom till baren tyckte hon att den såg väldigt bekant ut. Klubben kunde väl inte vara samma...?
- En Manhattan, tack, bad Lucy. Malou vände sig ifrån baren, slöt ögonen och försjönk i tankar. Till en plats långt borta, där hon hade varit för sju år sedan. Nånting som betydde för henne. Då han var där.
- En Wild Cherry till damen, sa en röst till henne.
- Va? Jag har inte beställt nåt, sa Malou och tittade på den röda drinken.
- Nej, men det är från mannen därborta, sa bartendern. Malou tittade på mannen som log flirtade. Hon log snabbt tillbaks och drack på drinken. Sen slog det henne vems rösten var, men han syntes inte till.
- Var tog bartendern vägen? frågade hon Lucy.
- Det har jag väl inte koll på, svarade hon. Men du fick ju en drink, wow. Titta, nu kommer han hit.
Hon brydde sig inte om mannen som kom, bara om röstens ägare. Just då hon fick syn på honom, kom mannen med drinken fram till henne.
- Hi, geourgues, sa han. Jimi is my name.
- Uhm, hi, sa hon. You can call me Lou.
- Nice name, sa han. Ni kan snacka svenska med mig egentligen.
- Men varför pratade du då engelska, sa Malou förvirrat. Jimi skrattade.
- Så att ni ser mitt rätta jag. Kommer från USA, men svensk morsa, ni vet.
- Från USA? upprepade Malou dumt.
- Ja, jag jobbar som modellagent. Så jag reser rätt så mycket runt, ofta hit till Stockholm.
- Det är ju en sådan vacker stad, sa Lucy.
- Verkligen. Jag är här för att gå på Acne's visning. Kommer du att vara där?
- Nej, varför skulle jag det? sa Lou och skrattade nervöst. Det här var lite läskigt.
- Du är väl modell?
Hon höjde ögonbrynet och tittade frågande på honom.
- Oj, ursäkta. Jag trodde att du var det. Ditt ansikte ser så bekant ut, plus att du har så originellt utseende.
- Hm, jag är make up artist, så du har väl sett mig backstage. Jag, orginellt utseende? Sweetheart, du har fel.
- Men gumman, du underskattar dig själv. Du ser helt underbar ut! sa Jimi och log med hela ansiktet. Det här samtalet var intressant.
- Usch, nej. Dom senaste dagarna har varit ett helvete, sa hon och slog ner blicken.
- Menar du...? Nej, darling! Han kan skjuta sig själv i huvudet!
Malou kunde inte hålla sig för skratt.
- Men han har ju missat en riktig godbit! Snurra runt ett varv. Jag menar, titta på dig själv! sa han entusiastiskt. Hon snurrade runt ett varv då han utropade:
- Oh. My. God. Lou, vad sägs om...? Han viskade resten i hennes öron. När hon hörde resten av orden skrattade och skakade på huvudet. Lucy tittade frågande på henne.
- Du måste skämta. Nej, jag kan inte. Jag älskar mitt jobb, så jag säger nej.
- Kom igen, tänk på saken några dagar. Här har du mitt visitkort, då du ändrar dig, sa Jimi, gav henne en klapp på baken och gick iväg. Hon stoppade ner kortet i väskan.
- Bad han dig att bli modell, Loui? Och du sa nej?! Är du dum eller?! Du ser fantastisk ut och du tackar nej! Vänta här, jag hämtar Chloë, sa Lucy och försvann i vimlet.
- Lucy, nej! Vi tar det... sen. Malou insåg att hon inte hördes.
- Inte så lätt att ha snälla vänner, va? sa rösten bakom henne. Malou vände sig om och såg på honom.
- Hej igen, sa hon och log åt honom. Han besvarade leendet och gav paret bredvid henne några glas.
- Hörde jag rätt, eller fick du nyss ett erbjudande att bli modell? retades han och gav henne en Pears gin.
- Vet alla det nu eller tjuvlyssnade du? sa hon och tittade misstänksamt på honom.
- Både och, typ, sa Benjamin.
- Som du hörde tackade jag nej, sa hon.
- Varför då? Annars skulle du ju komma hit oftare, sa han och blinkade.
- Hörru, jag bor bara en bit upp på gatan, så om du vill retas med mig kan du göra det så ofta du kan, sa Lou. Hon drack upp drinken och kollade ut i folkvimlet om Lucy skulle komma med en hysterisk Chloë. Men dom syntes inte till.
- Men om du super dig full hemma, så då missar jag nöjet att se dig falla omkull. Malou öppnade munnen av förvåning.
- Det var det fräckaste, sa hon och fnissade. Nej, jag blir inte full ute på en klubb. Supa gör jag hemma, som du sa. Så om du vill se mig ramla, måste du komma hem till mig.
- Malou, du bjuder visst ut mig på en dejt, sa Benji och skrattade.
- He, det kanske jag gör, sa Malou och rodnade. Han tänkte svara, men då kom en skrikande Chloë som kastade sig på Malou. Hon omfamnade henne hårt.
- Du säger ja! Du ska säga ja, annars halshugger jag dig!
- Lugna ner dig, Chloë. Jag ska tänka på saken, sa Malou. Hon tittade på Benji, men han var upptagen att ta emot beställningar.
- Det var den där killen, va? Bartendern? viskade Chloë. Lou viskade ja tillbaks.
- Vad pratade ni om då? viskade hon och släppte Malou.
- Jag tror jag frågade ut honom på en dejt. Chloë tittade storögt på henne. Lucy stirrade frågande på båda. Den korthåriga blonda modellen viskade snabbt förklarande.
- Nå, vad sa han? viskade Lucy.
- Han hann inte svara, fören Chloë kom skrikandes, sa Malou. Hennes kattögon var två smala streck när hon såg på Chloë.
- Förlåt, förlåt då. Du, han är ju ett riktigt kap, skynda dig till honom nu.
Tjejerna försvann ut i dansvimlet och lämnade Malou ensam vid baren.
- Du har inte svarat på min "fråga", sa den blågrönögda kvinnan till bartendern. Han log snett.
- Jag kommer till dig nångång under nästa vecka.
- Varför inte ikväll?
- Festa med tjejerna istället. Jag gissar att det var ett bra tag sen, sa han. Vi killar är bara odrägliga. Hon fnös.
- Du är väl en äkta gentleman. Men när nästa vecka?
- Vet inte, när det passar mig.
- Vilket bra svar, sa hon sarkastiskt. Jag drar till tjejerna nu, så hejdå. Hon började gå iväg då han stoppade henne.
- Vänta Malou. Första gången jag såg dig trodde jag du var en modell som hade misslyckats på modevisningen. Så varför inte ta chansen nu? Han log.
- Vi får väl se, sa hon och blinkade. Väl medveten om att han tittade efter henne gick hon som på en catwalk. Malou, the party princess, was back in town. Watch out.
|
|
|
|
