Hon är så mycket mer. - Oneshot |
Ännu en oneshot från min sida...hoppas ni tycker om den-kan dock säga redan nu att den är väldigt abstrakt...
I början har ni en dikt till novellen ;)
Oneshot
Hon är så mycket mer.
*
Och det ironiska är att
Du ser
Att du är så mycket
Mer…
Men vet du om det?
Vet du?
För det gör du inte,
Inte
Egentligen
*
Det var första gången jag insåg det.
Insåg att ingenting i livet egentligen betydde nåt. Inget särskilt, i alla fall. Inget av vikt.
Varför fästa sig vid nånting om det ändå var obeständigt? Varför?
Hur kom det sig att folk ändå kunde vara så naiva, i tron om att de aldrig skulle smaka av dödens bittra sötma? Hur kommer det sig att ingen har den där viktiga trosuppfattningen om att de en dag kommer att tillfrågas? Tillfrågas om livet, döden och allt däremellan.
Hur kan man, med sina sinnes fulla bruk, tro att en simpel mördare kan gå fri efter att han har dragit sitt sista andetag? Hur?
Jag har förstått det nu. Förstått att livet inte går att lita på. Precis som den enkla uppfattningen om att döden är det enda definita. Det enda som kommer att stå stadigt kvar när allt annat fallit bort, som bortblåst aska.
Puff. Det försvinner. Den sista droppen ren H två O faller ur bägaren. Och så försvinner allt. Blåses bort.
*
Hon gråter.
Hon vet inte ens varför.
Men borde hon? Veta alltså.
Inte egentligen.
”Åh, Gud. Jag är så ledsen, jag är så ledsen. Jag misslyckades, misslyckades totalt.”
Hon gråter lite till.
Vet fortfarande inte varför.
Men faktumet kvarstår; borde hon?
För livet är ju trots allt så obeständigt… En vacker dag, en mycket vacker dag skulle hon förstå sig på allt…
Hon tänker tillbaka på allt hon har gått igenom. Funderar kring sitt forna äktenskap som sedan länge upplöstes, då mannen i hennes liv dog. Hon är änka. Men ändå så ung.
Fortfarande så ung.
Vita pärlor skimrar på hennes kinder. Så fina, bländande…
*
*
Och det ironiska är att hon ser,
Mycket väl att hon är så mycket mer…
Men vet hon om det?
Nej, det gör hon inte.
Inte egentligen.
*
*
Och hon gråter; för livet är ju så obeständigt.
Copyright, all rights reserved - Violet
|
|
|
|
