[BXB] Den du vill att jag ska vara 'del 15' |
KOMMENTERA..jag vill ha kommentarer, nä men kommentera för mer delar bara så äre fin fint. Och om nå har nått att påpeka
Sebastian Holm
Sebastian hade somnat så tidigt dagen innan att han spenderat största delen av natten vaken. Då och då hade han fallit in i en orolig sömn bara för att vakna igen. Det hade slutat i pillerkalas och nu var han så utmattad att skolan inte var ett alternativ.
När det bankade på dörren drog han täcket över huvudet och försökte stänga ute ljudet. Allt ljud som han hörde lät dubbelt så högt i hans huvud, ungefär som världens baksmälla.
”Sebastian du kommer för sent till skolan” Tonys röst från andra sidan dörren gjorde att det började dunka i huvudet på Sebastian igen.
Huvudet var inte det enda som gjorde ont, revbenen kändes också en aning, några av dem i alla fall. Men det var några för många enligt Sebastian och därför kunde han nu anse sig själv som en skolkare. Att sjukanmäla sig själv var bara för jobbigt.
Det blev tyst utanför och Sebastian antog att Tony gått till jobbet, om han inte misstog sig var även Fredrik ute ur huset. Så han smög in i köket och tittade ut genom fönstret. Utanför kunde han se Kwan sätta sig på en moped, antagligen skulle han till sin nya skola. Sebastian var lite avundsjuk, han skulle gärna börja i en annan klass. Det fanns bara två stycken som han stod ut med, de andra var idioter.
När Kwan puttrat iväg på sin moped så långt att Sebastian inte kunde se honom längre gick han och la sig igen. Förhoppningsvis lyckades han sova en stund, innan alla kom hem igen. Telefonen ringde precis när han lagt sig ner, Adam. Sebastian lät den ringa, han kände inte för att prata med någon och speciellt inte Adam.
Telefonen vägrade sluta ringa och tillslut stängde Sebastian av den så att han skulle få sova lite. Adam fick vänta till någon annan dag.
”Sebastian, rör på arslet du har besök!”
Det tog ganska lång tid innan Sebastian vaknade tillräckligt mycket för att fatta att det var någon som pratade med honom.
”Besök?” Mumlade han frågandes och låste upp dörren till sitt rum och gick ut i hallen. Av alla personer det skulle kunna tänkas vara så var det självklart Adam. Sebastian kände sig inte det minsta förvånad när han gick ut och satte sig ner. Om Sebastian inte mindes fel hade han sagt till Adam att det inte var bra att vara här igår kväll. Han hade varit ganska säker på att det var underförstått att idag inte heller var en bra dag.
”Du var inte i skolan och svarade inte telefonen”
Sebastian störde sig på att Adam kommit dit, när det inte var speciellt svårt att förstå att Sebastian inte ville prata med honom, ännu mindre träffa honom.
”Jag var orolig, alltså… du vet allt du sa igår”
Sebastian fnös lite av ordet orolig, varför skulle Adam vara orolig för Sebastian, slöseri med tid kallades sådant.
Sebastian ljög och sa att han inte kom ihåg vad han sagt, riktigt allt kanske han inte mindes. Men han visste att han varit dum nog att nämna Rocky Horrors florshow. Eftersom att Adam sett filmen var det inte direkt svårt att förstå att Sebastian var pillerknaprare, om Adam inte trodde att han satt sprutor i armarna. Vilket som var det lika illa.
”Adam gå hem” Sebastian gnuggade ena handen i ögat och försökte få en normal syn, men det var ganska svårt när han knappt kunde hålla ögonen öppna. Han ville inte att någon skulle se honom som han såg ut nu. Inte för att han tittat sig i spegeln eller så, men kan du tänka sig.
Sebastian reste sig upp för att gå in, han ville inte prata om vad som hände i hans liv, speciellt inte med någon han nyss träffat.
”Vi syns i skolan imorgon okej? Flytta på dig nu”
Antagligen skulle inte Sebastian känna för att gå till skolan nästa dag heller, men något var han tvungen att säga. Förhoppningsvis skulle Adam nöja sig med det, för Sebastian orkade inte med alla frågor.
Sebastian blev lite överrumplad när han kände två förvånansvärt starka armar runt sig. Han frös fast på stället och visste inte riktigt vad han skulle göra. Sådär gjorde man inte utan förvarning det var inte snällt, men han kunde ändå inte låta bli att tycka om det på något sätt.
Sebastians armar lämnade aldrig kroppen men han lutade huvudet lite mot Adams axel och hoppades på att Adam inte skulle märka något. Då skulle det bli pinsamhetsvarning. När han ändå höll på att göra saker i smyg luktade han lite på Adam. Sebastian kom fram till att han luktade sött, lite som godis ungefär och Sebastian gillade godis. Fast han gillade förstås mer att äta godis än att lukta på det.
”Du tänker stå där eller?” Sebastian kände att han tappade talförmågan för stunden.
”Kan du inte följa med mig hem?”
Sebastian skakade på huvudet, han kände inte för att vara någons välgörenhetsprojekt. Dessutom skulle det bara komma fler frågor, därför struntade han i om Adam kände sig sårad när Sebastian lämnade honom på trappen.
Camilla var inte hemma, det visste Sebastian när han klämde sig genom häcken för att han inte orkade gå runt. Men han knackade ändå på för att vara säker. Som väntat var det ingen som öppnade, därför tog han extranyckeln som låg under mattan och klev in. Det var mörkt i hallen så han tände lampan för att se något.
Det såg lika hemtrevligt ut som det alltid gjorde, Sebastian var tvungen att ställa skorna på skohyllan så att han inte skulle förstöra något. Från fönstret i köket kunde han se Adam försvinna ner för gatan. Sebastian tyckte lite synd om honom, han hade inte direkt varit trevlig och Adam förtjänade inte en person som drygade mot honom. Han tog upp mobilen och skickade ett förlåt till Adam som han kunde tolka precis hur han ville. Egentligen skrev han väl så för att be om ursäkt för sin existens. Alla verkade störa sig på honom.
När han inte fick något svar tillbaka satte han sig i soffan för att titta på tv en stund innan han gick hem igen. Camillas hårboll till katt hoppade upp i soffan och strök sig mot Sebastian så han blev full i hår. Men det gjorde ingenting, det var en bra katt som inte frågade saker. Bara dreglade lite på Sebastians byxor och la sig hans knä.
Sebastian kom ihåg när Camilla skaffat katten för ett par år sedan, han hade döpt den till Kajsa när Camilla frågade vad den skulle heta. Camilla hade skrattat och sagt att det var en pojke, men Sebastian ville att den skulle heta Kajsa efter hans favorit Kajsa Kavat. Den som Astrid Lindgren skrivit, bara för att Sebastian älskade polkagrisar. Dessutom hade han bara varit 10 år, nu skulle han säkert kunnat komma på något bättre, men katten hette fortfarande Kajsa och han verkade inte bry sig så mycket om det kvinnliga namnet.
Sebastian lyfte upp Kajsa och kramade hårbollen, som tack för det blev han stångad i ansiktet och det kändes som att han fick en hel del hår intryckt i munnen.
”Tack” Sa han och menade det inte det minsta.
Mobilen gav ifrån sig ett pip och Kajsa sprang snabbt iväg, nu passade det Adam att svar. Men bara att han var orolig, igen. Sebastian hade redan fattat det, men vågade inte riktigt tro på det. Varför skulle en sådan som Adam vara orolig över något? Han struntade i att svara utan smällde bara ihop telefonen och stoppade tillbaka den i fickan.
”Sebastian är du här?”
Sebastian hade lyckats somna i soffan och vaknade av Camillas röst, han hade glömt att låsa dörren efter sig. Han svarade inte utan bara satte sig upp och fortsatte titta på tv. Camilla förstod väl att det var han som var där eftersom att skorna stod i hallen och han var den enda som visste vart nyckeln var. Men nu visste Adam säkert också det, eftersom att han inte varit så diskret när han tog fram den.
”Hej” Log hon när hon kom in i vardagsrummet med två kassar i händerna.
”Är du hungrig?”
Sebastian skakade på huvudet och stängde av tvn, han kände sig inte alls hungrig även fast han inte ätit något sen skollunchen dagen innan. Det var nog ett tecken på att han borde tvinga i sig nått men det var så jobbigt. Istället reste han sig upp och sträckte på sig, det var senare än han trott.
”Jag måste nog gå hem” Sa han ursäktande och smet ut i hallen.
”Vi ses”
Sebastian tryckte sig genom busken igen och drog i handtaget, det var låst. Han plingade på dörren men det var ingen som öppnade. Det var någon hemma så mycket visste han, men ingen verkade vilja släppa in honom. Tur att han hade ett par val, Camilla, Kwan eller Adam. Det var ett lätt val, han gick tillbaka in till Camilla.
”Jag har ingen nyckel hem” Sa han lite skamset och satte sig ner på en stol i köket. Efter alla gånger borde han ha lärt sig att ta med nyckeln varje gång han ville gå ut och sedan komma in igen. Camilla log bara och fortsatte att laga mat. Det såg ut som kyckling och Sebastian kände sig plötsligt väldigt hungrig.
”Är det säkert att du inte är hungrig?” det strålade som vanligt om Camilla, till och med när hon kom hem från ett 15 timmars skift lyckades hon se ut som en prinsessa som bara fanns i sagor.
”Jo lite kanske” Viskade Sebastian och hörde hur magen började kurra, den var inte på hans sida.
”Lite, sa jag!” Sebastian tittade argt ner på magen som gjorde pinsamma ljud ifrån sig. Camilla skrattade åt honom, Sebastian gissade på att hon var den enda som kunde skratta i rätt tonart.
Det gjorde till och med ont i revbenen att svälja, därför släppte Sebastian ner kycklingbitar till Kajsa som satt under bordet. Katten verkade inte lida utan åt glatt från golvet.
”Sebastian har du ont?”
”Vi har nya grannar, får jag sova här?” Mumlade Sebastian och tittade ner i tallriken, det var den bästa han kom på att säga. Camilla suckade åt Sebastian vilket var ganska förstårligt, han knep ihop och vägrade säga något mer.
”Klart du få”
Sebastian nickade och ställde tallriken i diskmaskinen, han orkade inte vara vaken längre och hade ingen tanke på att gå till skolan. Men han hade fortfarande lovat Adam att hjälpa honom klara det där provet. Han stönade lite åt tanken och skickade ett sms om att han skulle hjälpa honom efter skolan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 17 sep 09 - 23:47 | | Alltså, åh. Denna är så äckligt bra. | | citronkakan - 26 aug 09 - 22:32 | | meeeer :D han lutae sitt huvu mot adms ael, kärrrlek!<3 | Boegapa - 26 aug 09 - 22:17- Betyg:  | ÅHÅHÅ, JAG ÄR MED! 8D
Jag börjar gilla Camilla, hon cka också få ett smeknamn bara för att hon är så snäll mot Seb. Öh... Milla! *smart som fan* | | Jurrie - 26 aug 09 - 22:16- Betyg: | | Du skriver jätte bra! :D Enligt mig kanske det händer lite för lite men annars är det suuuuper x] Jag fastnar endå :) |
|
|
|
