Våra händer sammanflätade (Del4) |
Jag sneglade förskräckt på Lissie för att försäkra mig om att hon verkligen hade sett Liams blick. Lissie såg på mig så intensivt att jag började svettas. Hon stod där och såg på mig med halvt öppen mun i förvåning.
”Va? Är ni.. Va?!” Lissie såg pendlande på mig och Liam som stod och kramades med Carro fotfarande. Jag såg på henne med höjda ögonbryn och kände det där lilla lejonet inom mig som ville slita sig loss. Men det här gången kunde jag inte stoppa det.
”Vad fan säger du?!” Sa jag viskande men oerhört argt och blängde på henne.
”Jag såg, Cassy!”
”Såg vadå?” Fräste jag och jag spände knogarna så hårt att jag kände naglarna gräva sig in i mina handflator. Nu måste jag skärpa mig, jag får inte reagera såhär starkt. Får inte. Verkar skyldig då.
Det som hände sedan fattade jag inte. Lissie började med ens le mot mig, ett hånfullt leende som sa mycket om vad hon tänkte göra. Hon tänkte berätta, igen, och nu styrde hon stegen mot Carro och Liam. Men vi hade ju inte gjort något! Och dessutom så skulle jag aldrig kunna göra något sådant mot Carro, aldrig någonsin. Även om kärleken river och sliter i mig, så skulle jag inte göra det. Aldrig i hela mitt jävla liv. Och inte Liam heller.
Det högg i mig och jag tappade nästan andan. Känslorna pressades mot min strupe och paniken kom vällande som en stor våg. Med ens var jag tvungen att gå därifrån och det gjorde jag, med stapplande steg. Jag visste inte varför jag fick sådan panik, det var ju ingenting att få panik för. Vi hade ju inte gjort något! Det hade vi faktiskt inte. Jag lyckades vända mig om och gick sedan bort från Carro, Liam och Lissie med hyfsat raka steg. De verkade inte ens märka att jag försvann, men jag kände Lissies ögon bränna i ryggen.
Jag gick igenom de trånga korridorerna och det kändes som om alla tittade på mig när jag gick förbi dem. Jag kände mig blottad. Ytterdörren skymtade jag nu en bit bort, jag gick dit och slet upp den när jag kände mobilen vibrera i fickan på jeansen. Jag stannade utanför dörren under tak och lade genast märke till att det regnade och att jag hade glömt jackan i Carros väska. Jag suckade och kände mig genast mycket lugnare när jag tog upp mobilen och läste smset. ”Vart tog du vägen?” stod det och det var från Carro, såklart. Jag svarade att jag kände mig dålig och måste gå hem, och det var ju sant. Jag mådde ju jävligt dåligt, men det hade ingenting att göra med någon förkylning inte. Jag suckade igen och såg på den gråa himlen som öppnade sig ovanför mig, tog ett kliv ut i regnet med bara min kofta över axlarna. En rysning lekte över mitt skinn och jag kände att bara efter några steg hade koftan blivit genomblöt, så mycket regnade det. Det såg ut som om spön stod upp från marken och tog slut vid molnen. Jag skyddade mitt ansikte med ena handen och blickade ut över skolparkeringen framför mig, jag brukade aldrig gå ut den här vägen när jag skulle hem. Det berodde på rökkurerna som stod vid parkeringen där skumma personer brukade hänga. Nu satt det bara några stycken killar i kurerna, men alla stirrade på mig när jag gick förbi. En av dem ropade någonting som jag inte hörde och reste sig upp från bänken han satt på. Jag längde lite på stegen och killen följde efter, jag såg inte vem det var och jag hade ingen avsikt att ta reda på det heller så jag började småspringa lite lätt, men försökte att inte visa att jag var rädd, utan stressad.
”Cassy!” Rösten bakom mig var välbekant och jag stannade plötsligt och vände mig om.
Killen som hade följt efter mig var Kevin, min barndomskompis som jag alltid känt. Jag skrattade lättat och glömde skydda ansiktet mot regnet och hela jag blev blöt.
”Fan vad du skräms!”
Kevin kom fram till mig och log stort.
”Mjo, jag kan ju säga att du såg väldigt skrämd ut!” Han skrattade högt som bara Kevin kan göra.
”Och blöt” Tillade jag med ett snett leende och slog ut med händerna.
Kevin skrattade och pekade på sin bil. Juste! Kevin var arton och hade körkort, det hade jag glömt bort. Han stod där med sin luva och hukade sig lite grann för regnet, som om han var rädd för att bli rädd där under luvan.
”Vill du ha skjuts eller?”
”Ohja!” Skrattade jag och sprang efter honom mot bilen, öppnade bildörren där fram och hoppade in. Vilken tur att Kevin kom, värsta timingen ju. Jag log tacksamt mot honom.
”Vet du att du är typ väldigt omtyckt nu?”
Han skrattade lågt. ”Jo jag kan förstå det, men du blöter ner mina säten.”
Jag log sarkastiskt och tog av mig koftan som var helt genomblöt, även linnet var det, men inte helt på ryggen. Jag slängde koftan med en hand på baksätet i bilen.
”Bättre?”
”Mycket bättre”
Resten av den lilla bilturen hem hade jag glömt mina bekymmer en stund. Vi hade så kul att jag kunde göra det. Jag var så glad att han kom där på parkeringen, han fick mig att må bättre. Jag var oerhört tacksam när han hade skjutsat hem mig hela vägen.
”Tack för skjutsen din lilla fis!” Sa jag skrattande, tog min kofta i baksätet och öppnade bildörren.
”Det var så lite så, dyngsyra dam” Ett retsamt flin letade sig upp över hans läppar innan jag klev ur bilen och vinkade hejdå. Jag hörde hur bilen startade bakom mig och efter det sprang jag in i vårat hus. Med ens förstod jag att jag hade saknat Kevin. Vi hade inte setts på länge efter att han hade fått tjej, vad fånigt egentligen, men han var så kär att det inte blev av, han träffade ju bara henne hela tiden. Så jag var väldigt glad att vi hade setts nu, min glada Kevin och en dyngsur dam. Jag log för mig själv innan jag öppnade dörren och gick in.
När jag duschat, klätt om, ätit, gjort läxorna och allt vad det är, så gick jag och la mig. Täcket kändes som varm silke mot min hud efter att ha varit blöt hela dagen. Jag kurade ihop mig och slöt ögonen i ett försök till att sova, vilket inte skulle vara så svårt efter den här jobbiga dagen. Just som jag håller på att somna, så hör jag hur mobilen vibrerar på det vita nattduksbordet. Jag öppnar missnöjt ögonen och sträcker armen efter mobilen, öppnar knapplåset och läser på displayen.
”Du är så fin...” Jag spärrade upp ögonen, smset var från Liam.
Fan.
(Så! PHUH! Nu är nästa del ute, blev ickepicke sa nicke nöjd -.- , men jaa.. den kanske duger. Och som alltid, kommentarer krävs för en fortsättning, novellens öde är i era händer! för själv är jag inte så nöjd med den.. O_o)
alltid copyright maja wilkens ofc!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Maade - 6 sep 09 - 12:40- Betyg:  | | den är jättebra, fortsätt! :) | | gbg_95 - 26 aug 09 - 21:22 | | Du borde vara nöjd med den, jättebra skrivet! :) | | sorgen - 26 aug 09 - 21:12 | | Bra! Mejla! | | Poem-lover - 26 aug 09 - 21:00- Betyg: | | Jag tycker den var HUR BRA SOM HELST!!! mejla nästa... | | linos - 26 aug 09 - 20:47- Betyg: | | Jag gillade den jätte jätte jättemkt!!! :D |
|
|
|
