ett gapande svart hål. (Prolog) |
Jag vaknade av att min mage skrek av hunger. En tidig söndags morgon, jag var förmodligen själv hemma, mamma var väl med äcklet. Jag gick ner i köket. Varför ska man äta frukost egentligen tänkte jag och suckade, jag visste inte vad jag skulle äta, öppnade kylen och tog ut en halv pizza från igår. Jag tryckte i mig hela i tre tuggor, svalde och satte mig på en stol. Det var alltid bäst att vänta lite, då brukade hungern dämpa sig, även efteråt.
Efter tio minuter reste jag mig upp, gick upp för trappan och gick in på lilla toan på övervåningen. Där stoppade jag fingrarna i halsen, det var lika skönt varje gång, Pizzan var inte vass eller hård, den lixom bara gled upp och sen ner i toaletten. Jag undrade hur länge jag hade hållit på såhär nu, när jag tänkte efter var det nästan i ett år nu, tio och en halv månad, och jag hade förlorat en massa kilo. Mina "vänner" sa att jag skulle sluta, att jag var benig, till och med ful, att det ville ha tillbaka sin gamla Minnéa. Men det var så skönt, att bara proppa i sig mat, och sen låta den glida upp genom halsen och ut igen.
|
|
|
|
