På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Klass 7F del 12

Hallå! Herregud.. Har inte skrivit på.. Hur länge är det O.o..
Iallafall så är jag jätte ledsen för det! Men nu hoppas jag att ni kommer att vilja fortsätta läsa,
och jag kan börja mejla alla, eftersom att jag har tappat läsare:( För att jag inte mejlat.
Men nu har jag tid, eftersom att jag har lagt mina andra noveller på is för ett tag.
Jaja, enjoy!
Tusen kramar<3

3 månader senare.

Jag stod och kollade mig i spegeln, det var på vår kanten. Mars för att vara ecksagt.
Jag var på väg till rätten för att vittna, och vara stöd för Leo.
Jag log när jag tänkte hans namn. Sen när han hade förklarat läget för mig, så hade han bott hemma
hos mig ett tag och sedan hade han och sin lillasyster flyttat till deras moster, dom både i
närheten av oss, alltså mamma. Jag hade klätt mig i ett par jeans ett svart linne och en kofta,
sminkat mig som vanligt. Jag skulle hjälpa 2 av dom männsikor som idag var mitt liv att få in deras far
i fängelset, det känndes bra att göra något bra. Någon knackade på. Det var Marcus.
" Hej lillasyster, hur känns det!?" frågade han. På några månader hade jag och min storebror och lillasyster
kommit varandra mycket nära. " Det känns, rätt okej. För dig då?" Han skúlle också vara där och vittna.
Typ alla som jag kände skulle vara där och vittna. 'Ju fler vittnen, då kommer det bli lättare att få in eran far i fängelset.'
Hade Saras och Leos advokat sagt. Så vi hade fått ihop typ alla, som vi hade velat. Det var runt 20 personer.
" Jodå, det känns bra! Men mamma sitter där nere med Lisa och väntar! Ska vi röra oss neråt?" Jag nickade och följde Marcus ner.
När jag kom ner såg jag min lillasyster och mamma vänta där. Under dom här 3 månaderna som hade gått, så hade pappa gjort slut med
Eloise, och han och mamma hade kommit varandra närmare. Vi 3 syskon hade anförtrottvarandra att vi alla hoppades på att dom skulle bli tillsammans
igen. Ungefär, 5 minuter satt vi alla i bilen. I min ficka låg min mobil och burrade till.
Jag drog upp den och kollade vem jag hade fått sms av. Det var Leo.

' Hej älskling!
Var är ni? Jag är jätte nervös,
hoppas att du är här snart, för annars kommer
jag göra något dumt. Du vill inte veta vad.
Moster är här, och hon är så lika min mamma
att jag nästan ser mamma i henne. Mamma sa
alltid att dom var så olika, men det litar jag
inte riktigt på! Puss!<3'

Jag log åt smset, jag visste att det var så här Leo var när han var nervös.
Han kom alltid med lite knäppa skaer som han annars alldrig tänkte på.
Jag började fnissa för mig själv. Mina 2 syskon och mamma kollade på mig.
" Det var Leo, ni vet ju hur han är när han är nervös." Flinade jag.
" Låt höra!" Sa mamma. Jag läste upp smset och alla i bilen började fnissa.
Vi var framme nu. Jag hade svarat så här.

' Hej sötnos!
Vi är snart hos dig,
du gör alldrig något dumt det
vet du!<3 Du har massor som
står på din sida! Haha, du är för gullig
när du är nervös.
Puss, ses snart!<3'

Vi 4 gick in. Jag såg pappa och han kom oss till mötes. Han pratade lite med oss.
Tillslut kunde jag inte hålla frågan " Var är Leo?" Pappa skrattade till och log.
Han vände sig om och nickade till någon. Och in stegade han. Min älskling.
Och alldrig hade han vart finare. Han såg ut som en gud.. Fats det gjorde han alltid.
Jag var mycket avundsjuk på det. Han kollade sig omkring och så möttes våra blickar precis
sammtidigt. Han log sitt snea leende. Och jag sprang fram och slog mina armar och honom
och mummlade saker som att ' Det kommer bli bra, det kommer ordna sig' Och jag kände att
han sakta slappnade av. Pappa kom och sa att det var dags.

***************************************** ***********

" Varför sitter du här och vittnar idag?" Frågade den jävla
advokaten som stod för deras monster till svar. Men vi och våran
advokat hade tränat på vad vi skulle säga i dne frågan.
" För att jag är Leos flickvän och det är en självklarhet, och dessutom
är jag god vän med Sara!" Jag ahde kunnat ställt mig upp och skrikit att
han var en skit osv. Men jag låt bli. Våran advokat nickade att det var bra sagt.
" Jaha.. Vad tycker du om Krister? Svara ärligt!" Den här frågan hade vi inte tränat på..
Jag kollade lite på advokaten och nickade för att säga ' Svara ärligt!'. Så det gjorde jag.
" Jag tycker att han är ett stor svin, för allt han har gjort mot sina barn, och om han inte..
Och om han får gå lös ur det här så kommer jag bli arg, riktigt arg, jag kommer att stämma han. Man
gör inte så här mot sina barn! En förällder ska älska sina barn, inte hata dom! Jag förstår alvarligt talat
inte vad Leos mamma såg i han.. För här ser jag bara ett stor svin!!" Så jag. Jag hade inte märkt att mina tårar
hade börjat rinna. Det var tyst i hela salen. Alla såg förbluffat på mig. Alla även Krister som svinet hette.
Jag var det sisste vittnet. Jag kollade på Leo och jag såg att han såg på mig med en chockad blick men det
leendet jag fick gjorde mig glad. För det var ett stort och välkommnande leende.
Jag fick gå ner. Alla gick ut så att juryn kunde disskutera. Jag var nervös.
Leo var alldeles likblek. Jag gav honom en mjuk och bestämd kram och viskade att allt skulle ordna sig.
Efter 10 min roppade juryn in oss.
En harkling kom fram från han som talade för hela juryn när alla hade satt sig.
" Vi har bestämt att.." Tystnad.. Tystnad och ÅTER tystnad.
" Att Krister Andersson ska få livstids fängelse för misshandel och hot på sina barn!"
Applåder kom från våran sida av gången. " TYSTNAD" Roppade mannen igen.
" Flickan, Carolina, det var hon som gjorde så att vi värkligen alla var säkra på vad vi röstade på!"
Jag blev jätte lycklig. Leo vände sig om och kollade på mig.
Ed var där och han skrek " VI KLARADE, VI KLARADE DET!" Sebbe kom in " CARRO KLARADE DET!"
När Leos pappa gick förbi mig ut, viskade jag " Svin!" Då slet han sig ur polisens grepp som i slowmotion,
och var på väg att slå mig. Men Leo kom som en blixt från klar himmel, och han fick slaget rakt på näsan.
Pappan fortsatte slå, polisen fick tag på honom och puttade ut honom genom dörren. Jag skyndade mig fram till Leo.
" Leo" Viskade jag förtvivlat! " Leo" Han svarade inte." Leo" viskade jag ännu en gång.
Inget svar.. Tillslut skrek jag ut min förtvivlan " LEEEEEOOOO" Det var tyst i hela salen innan männsikorna började röra på sig.
Han låg där helt orörlig. Jag kunde knappt andas. Var.. Var.. Han död?

Jahaja... Här kommer dne 12 delen!:)
Hoppas att ni tyckte om den!
Kommenetra! Kram

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Sansan - 28 aug 09 - 20:36- Betyg: