[BXB] Den du vill att jag ska vara 'del 13' |
Antar att jag kommer bli hatad för denna delen D: speciellt av Boegapan..förlåt.. Kommentera för mera, fast det vet ni redan
Sebastian Holm
Kvarsittningen hade inte var speciellt rolig, som väntat fick Sebastian sitta och glo i väggen en timma. Jan hade haft ögonen på honom hela tiden så att han inte gjorde något dumt. Som att klottra ner bänken eller kasta papper på någon annan av kvarsittarna. Men Sebastian var expert på att inte ha något att göra. Därför hade han snällt suttit där och väntade medan klockan tickade på i snigelfart.
Nu var han på väg hem med Adam knallades bredvid sig, det där jobbiga flinet hade försvunnit men han såg ändå ganska glad ut. Sebastian förstod inte hur någon orkade vara glad en hel dag. Adam hade till och med lyckats få Sebastian att skratta lite. Det var inte alla som lyckades med det, men Adam smittades och sa korkade saker. Även om det sved att erkänna så gillade han faktiske Elias också, och Sebastian var inte den som gick runt och tyckte om folk. Han spred inte direkt glädje heller, alltså motsatsen till Adam. Så därför förstod han inte varför Adam insisterat på att ta världens omväg hem så att Sebastian skulle slippa gå ensam.
”Jag ska ditåt nu” Sebastian stannade och pekade åt höger, längre tänkte han faktiskt inte låt Adam följa med. Det skulle bara bli ännu längre för honom hem då och dessutom kunde Sebastian se sitt hus där han stod.
”Vart bor du?” Adam lyckades inte dölja sin nyfikenhet och verkade verkligen vilja veta exakt vart Sebastian bodde
”Radhusen, nummer 7”
Att bo i radhusen var inte status på något sätt. Inte om man bodde som Adam gjorde i alla fall, de hade säkert tennisbana i trädgården och ägde en golfklubb. Det gjorde alla rika människor, det hade Sebastian sett på tv en gång. Han själv hade ett eget rum och en dator ungefär, men mer behövdes inte.
Adam nickade och såg nöjd ut, Sebastian log lite halvhjärtat och började gå men blev stoppad av en hand på armen. Sebastian vände sig om och tittade frågande på Adam som tvekade några sekunder innan han gav Sebastian en så snabb kram att Sebastian inte ens hann reagera förrän Adam börjat gå. Sebastian stod kvar en lång stund och tittade efter honom innan han började röra sig hemåt.
På gatan stod det en flyttbil, någon verkade flytta in i huset bredvid som stått tomt ganska länge. Det var väl ingen som vill bo där, Sebastian kunde förstå varför eftersom att det inte var så fint. Husen var tråkiga och alla såg likadana ut, bortsett från att vissa av dem var spegelvända. Ett plan och tre små sovrum, det fanns bara ett badrum också.
Sebastian såg två personer, en kille i hans ålder kanske äldre och en medelålders kvinna. Han var noga med att inte kalla någon för tant även om de flesta gjorde det. Men Sebastian räknade sura pensionärer som klagade på allt och alla som pensionärer. Med andra ord de som kallades kärringar.
De som flyttade in såg ut att vara från något annat land, för båda var ganska mörkhyade och såg asiatiska ut med svart hår smala ögon.
”Hej” Killen vinkade åt Sebastian och gick fram till honom med korta kliv.
”Vi har precis flyttat in, jag heter Kwan Lee ”
Ännu en gång fick Sebastian skaka hand och gjorde det lika snabbt som vanligt.
”Sebastian” Mumlade han och kände inte alls för att bli vän med de nya grannarna som flyttat in. Han hade redan en granne han tyckte om och behövde inte en till. Det var bara skönt att inte omringas av för många människor.
”Om du får tråkigt någon gång kan du komma över, jag måste bära in lite lådor nu” Sebastian nickade och tittade mot sitt eget hus. Han kunde se sin pappa stå och glo ut genom köksfönstret och han såg inte ut att vara på speciellt bra humör så Sebastian kom fram till att det inte var så frestande att gå in.
”Jag kan hjälpa dig om du vill” Sa han snabbt och noterade Kwans leende nickningar.
”Alla som de står mitt namn på kan du ta, de ska in i mitt rum”
Sebastian tog en låda som vägde mer än han räknat med, han kunde inte låta bli att undra vad som fanns i lådorna. Kanske statyer på Buddha och andra asiatiska prydnader som skulle smycka hela huset.
”Vart kommer du ifrån?” Sebastian kunde inte låta bli att undra, för svensk var han inte.
”Nordkorea, fast jag flyttade hit när jag var 5 år jag är 15 nu”
Kwan var alltså ett år yngre än Sebastian, men det syntes inte, även om de var ungefär lika långa såg ändå Kwan äldre ut, mer mogen på något sätt medan Sebastian såg lite fjantig ut med babykinder och fräknar.
”Det där är min mamma Cho-Hee, men kalla henne Cho”
Sebastian gjorde allt för att dölja flinet som ville sprida sig på läpparna, tanken på att kalla någon Cho var lite skrattretande. Men det var sådana namn de hade där borta så de tyckte säkert att Sebastian var minst lika roligt.
Sebastian bar in lådorna i Kwans rum, detta hus såg ut exakt som Sebastians gjorde. Kwan hade likadant rum som Fredrik hade hemma hos Sebastian, det som var något större än Sebastians. Men skillnaden var knappt märkbar, bara det att Fredrik fick plats med en garderob i sitt rum medan Sebastian hade en ynklig lite byrå med sina kläder i. Men han behövde egentligen inte något större, kläder var något Sebastian ansåg att man inte behövde mängder av. Så länge man hade något rent, och det såg Sebastian till att alltid ha tillgängligt.
”Vill ni ha saft?”
Sebastian log lite, det var en typisk mamma sak att fråga, fast det var ett tag sen han fått den frågan. Men han var inte speciellt förtjust i saft, han var mer en te människa. Därför skakade han på huvudet, Kwan verkade inte heller vara så sugen på saft. Antagligen fick han den frågan ganska ofta, det kändes lite som en amerikans film. Där alla som jobbade alltid fick något att dricka av dem som bodde i huset.
”Jag måste in till mig nu, ses” Sebastian ställde ner den sista lådan på golvet och gick ut.
Sebastians pappa stod inte kvar i fönstret där emot stod han i hallen. Precis när Sebastian öppnade dörren blev han indragen och upptryckt mot väggen. Tony satte underarmen mot Sebastians hals vilket gjorde det svårt att andas.
”Varför hjälper du de där utlänningarna” Tony skrek som en galning och lyckades spotta Sebastian i ansiktet. Sebastian sparkade lite med benen, men inte till någon större nytta. Det var ganska svårt att ta sig låss när man dinglade 2 dm över golvet och bara fasthållen tvärs över halsen.
”vi gillar inte utlänningar” påminde Tony med en lugnare röst, men fortfarande väldigt hatiskt.
Ett slag i magen och sedan låg Sebastian på hallgolvet och försökte dra in luft. Tony klampade bara iväg och Sebastian kunde höra hur volymen på tv höjdes inne i vardagsrummet.
Efter ett par minuter på golvet lyckades Sebastian resa sig upp och låsa in sig på sitt rum, det var antagligen säkrast att hålla sig där och aldrig mer träffa Kwan. Hur nu det skulle gå till med tanke på att de var grannar.
Sebastian la sig raklång på rygg i sängen och kved fortfarande. Det kändes som att ett revben blivit ganska knäckt tack vare Tony. Men han hade inte hört något knaka, så det kanske bara var tillfällig smärta och Sebastian viste precis hur han skulle bli av med den. Ett litet blått piller och inte bara smärtan försvann, det gjorde väggarna runt omkring honom också.
Sebastian låg där en stund och lät alla känslor glida iväg, han smålog lite för sig själv ibland. När andningen blev någorlunda normal satte han sig upp och gick till datorn av alla ställen. Men helt plötsligt fick han en stor lust att logga in på msn. Han bytte namn till någon han tyckte passade för stunden.
”Adam vart är du?” Mumlade han och gick igenom listan, Adam stod som upptagen men det struntade Sebastian i.
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
Diskar du mig nu när jag är här?
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
Dissar menar jag ju.
Sebastian fnissade högt åt sig själv och väntade, och väntade men inget hände. Han suckade och drog ut en låda i skrivbordet, där hittade han en tidning. Lika bra att läsa lite medan han väntade, supermannen som vanligt. Sebastian kände sig för tillfället ganska oövervinnlig, något han var tvungen att dela med sig.
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
Jag är supermannen ska jag rädda dig?
Adam Roses and butterflies säger:
Visst rädda mig från matte, jag pluggar?
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
2+1=1 Där satt den, du kan tacka mig senare… Jag ska flyga nu
Adam Roses and butterflies säger:
Du är konstig…O.ô… Vad är det, har de hänt nått? Vad menar du med ditt namn föresten?
Sebastian läste igenom konversationen, han var verkligen konstig. Han viste mycket väl att svaret var 3, men fingrarna ville inte träffa rätt. Blicken fastnade på skärmen och fingrarna ville inte skriva mer. Det ville inte han heller, Adam kunde inte fråga sådana saker. Det var bara Sebastians ensak, men tillslut blev det lite fart på fingrarna igen.
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
Hänt och hänt…
Sebastian tyckte att hans namn var ganska uppenbart om han skulle vara ärlig, men alla kanske inte hade sett den filmen. Adam kanske inte hade sett musikalen heller för den delen.
Sebastian | Hög som ett hus ser man allt från en annan nivå säger:
… Rose tint my world Keep me safe from my trouble and pain. Har du inte sett Rocky horror eller?
Adam Roses and butterflies säger:
Jo det har jag, vadå är du typ hög?
Sebastian läste vad Adam skrivit ett antal gånger innan han loggade ut utan att säga något mer. Han kände inte för att prata med Adam, inte när han skulle vara sådär frågvis. Då ville inte Sebastian vara med längre och det tyckte han att han visat ganska tydligt, ändå började telefonen vibrera på skrivbordet. Den vibrerade så kraftigt att den var på väg över kanten och ner i golvet.
Sebastian tittade på displayen, Adam stod det och Sebastian glömde bort att han inte vill prata med Adam längre.
”Sebastians hus, Sebastian här” Han tyckte det där var ganska fyndigt sagt av honom, men egentligen var det något som han kopierat från svampbob.
”Skulle inte du vilja vara en svamp?”
Sebastian skulle inte ha något emot att vara svampbob, han verkade ganska problemfri och älskade precis allt han gjorde, och vem ville inte ha en snigel som husdjur? Lättskötta och de skällde inte.
”Seb?” Sebastian tyckte att Adam lät lite väl orolig, han mådde ju jätte bra.
”Har det hänt nått, ska jag komma?”
Sebastian skakade på huvudet och la sig i sängen. Han tänkte inte på att Adam inte kunde se att han skakat på huvudet. Därför uppstod en obehaglig tystnad i telefonen.
”Seb?”
Sebastian vaknade till liv igen och skakade ännu en gång på huvudet.
”Nej det är inte bra att göra det, inte bra att vara här nu. Pappa är arg” Sa han och försökte låta arg när han sa det.
”Grannarna är inte svenska, jag måste sova nu”
Sebastian la på luren och vände sig om i sängen, helt plötsligt hade han blivit jättetrött och kände för att sova en stund, eller kanske några timmar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 17 sep 09 - 23:34 | | haha, seriöst, jävla svampbobsnack xD | | citronkakan - 25 aug 09 - 22:08 | | schååå gut! längtar tills nästa del :D jag blev fylld avd lycka nöär adam kramade seb :D | Jurrie - 25 aug 09 - 20:10- Betyg:  | | Jätte suuuuuper bra! :D Älskade Seb hahaha x] Men inte hans pappa :O :@ | | purs_08 - 25 aug 09 - 16:43- Betyg: | | fan jag vill också he en snigel när jag blir stor, och en flodhäst som ska heta bob. förlåt men jag kan aldrig gör seriösa kommentarer men jag ska iaf ha en gibbonapa också så vet alla de :D okej seriösa delen nu då: JÄTTEBRA skrivet :D:D:D:D:D | | Boegapa - 25 aug 09 - 16:22- Betyg: | | Fast ja... jag trodde något värre skulle hända... ._. | | Boegapa - 25 aug 09 - 16:21- Betyg: | OKEJ!
Först: HAHAHAH, SVAMPBOB XD<3
Och sedan: DU VET VAD I HELVETE JAG TYCKER! SERIÖST, HUR KAN DU BARA? HUR VÅÅÅÅÅÅÅÅGAR DU BARA? JAG TÄNKER KOMMA OCH RÄDDA SEB, OM DET SÅ SKA TA HELA DAGEN! JAG HATAR DIG, HATARHATARHATARHATARHATARHATARHATAR! |
|
|
|
