Länken |
Förlåt min svaghet, jag fann aldrig ord...
Förlåt mitt begär, vägrade lyssna att du förstod...
För vi är inte svagare, än våran svagaste länk...
Tillslut så brast det, allt blev som ingen tänkt...
Jag känner mej som ett glashus...
Du känns som en solid sten...
Det är jag som försöker se genom dej...
Du släpper inte in mej, stampar utanför...
Jag har bränt broarna du byggt upp...
Ville inte ha dej här...
Jag har gömt alla verktyg...
Så bygg inga nya, gör dej inget besvär...
Jag vill vara ensam, det är mitt liv, bara sån jag är...
Eller är det ett spel, jag vet inte, tror jag börjar bli kär...
Jag har redan vigt mitt liv, till ett slaviskt begär...
Men jag känner mej älskad, och det sliter och tär...
Jag känner mej som ett glashus...
Du känns som en solid sten...
Det är jag som försöker se genom dej...
Du släpper inte in mej, stampar utanför...
|
|
|
|
