[BXB] Den du vill att jag ska vara 'del 11' |
ni vet hur det funkar. Rutan där nere är till för att kommentera om ni vill ha fler delar, eller bara för allmänna påpekningar
Sebastian Holm
Sebastian som alltid kom i tid stod nu med huvudet i skåpet och kände sig aningens stressad. Morgonen hade inte börjat speciellt bra, och den verkade inte vilja bli mycket bättre heller. Näsan hade svullnat en aning under natten och såg bredare ut än vanligt.
På vägen till mattelektionen sprang Sebastian rätt i någon stackare som flög en bra bit bakåt. Han hoppade bara över personen och fortsatte ner längst korridoren. Såklart att klassrummet låg på andra sidan skolan bara för att han råkade vara sen. Kände han Jan rätt var det bara att se fram emot en timmas kvarsittning efter skolan bara för att han var 30 minuter sen, det fanns verkligen inge rättvisa i världen.
Sebastian ryckte upp dörren och ramlade in i klassrummet.
”Förlåt” Mumlade han och satte sig ner på närmsta lediga stol.
”Vi ses efter skolan” Sa Jan kort och vände uppmärksamheten till någon han höll på att hjälpa. Sebastian ansträngde sig för att inte ge Jan någon kommentar utan öppnade bara matteboken och stirrade blint på sidan. Detta var verkligen inget han hade lust med nu, men ändå skrev han lite. Så att det skulle se ut som att han jobbade även om han inte gjorde det. Det var ändå bara en kvar på lektionen så egentligen kanske han skulle ha struntat i att gå dit över huvud taget så hade han sluppit kvarsittning. Men det var för sent nu och det var inte så farligt att sitta och stirra i en vägg en timma, det var ungefär det han gjorde hemma. För att vara ärlig föredrog han att sitta i skolan framför att sitta hemma. Därför var det kanske tur att han gått till lektionen ändå, så slapp han gå hem.
"Glöm inte provet nästa vecka" Det var det enda Jan hade att säga, sedan fick de gå.
Sebastian gick till skåpet och kollade på schemat, som han i vanliga fall kunde utan till. Trotts att han bara gått i den klassen två och en halv månad ungefär. Engelska, de hade fortfarande ingen lärare, alltså var Sebastian sysslolös i mer än en timme. Han suckade lite uttråkat och ställde sig framför Adams skåp med korslagda armar. Där skulle han stå och vänta tills Adam bestämde sig för att dyka upp. Av någon anledning kände han bara för att träffa honom (även om Adam var fruktansvärt irriterande) Föresten hade han sagt att de skulle ses i skolan, och Sebastian var en sådan person som tog allting bokstavligt.
Sebastian gissade att han hade en längre lektion är 45 minuter. För efter 20 min hade Adam fortfarande inte visat sig och Sebastian var nära på att gå därifrån. Men precis då syntes Adam med världens största flin på läpparna. Det var ju bra att någon var glad i alla fall, han själv kunde ha varit lite gladare.
"Varför är du så glad?" Sebastian tittade lite frågandes på Adam men förväntade sig inte direkt något vettigt svar. Det Adam sa brukade inte vara speciellt vettigt. Som väntat svarade inte ens Adam, han ryckte bara på axlarna.
"Har inte du lektion?" Frågade Adam istället och fortsatte att ha ett bredflin över läpparna. Sebastian skakade bara på huvudet.
"Håltimme" Förklarade han kort och kom inte på något mer att säga. Därför hoppades han på att Adam skulle prata på så ingen pinsam tystnad uppstod. Det var antagligen ingen risk eftersom att Adam inte verkade göra mycket annat än att prata. Men Adam sa inget utan bara stirrade, det var säkert näsan han ville fråga om. Fast efter igår kanske han lärt sig att Sebastian flydde för livet så fort de började prata om honom. Därför förblev det tyst en bra stund innan Adam äntligen sa något.
"Jag har Matte nu, hjälper du mig efter skolan?"
"Kanske, Jan gav mig kvarsittning efter skolan" Erkände han och blev utskrattad av Adam, Sebastian tyckte inte det var roligt alls. Men det var väl bra så länge man kunde roa andra.
"Men kom förbi efter det då" Adam tittade på klockan och suckade, lektion med Jan två dagar i rad. Värre än så blev det faktiskt inte.
"Eller så kan jag ha lektion med dig istället för med Herr Brylé"
Sebastian råkade av en händelse gilla den idén ganska mycket, men det var onödigt att skolka från en lektion bara för att läraren inte dög. Adam verkade ha sett att Sebastian tvekade.
"Du lär mig mer än han"
Sebastian kunde inte motstå den där blicken som Adam gav honom och nickade stumt. Han hade ändå bara massa dötid att fördriva nu, så det spelade väl inte så stor roll.
Sebastian gick till biblioteket med en nöjd Adam efter sig, det borde vara lag på att inte få se sådär glad ut som Adam gjorde. Men det kanske hade hänt något trevligt som Sebastian inte visste om, och antagligen inte brydde sig om speciellt mycket heller för den delen.
Han satte sig vid ett ledigt bord med Adam mitt emot sig.
"Du vet att det är kriminellt att se sådär glad ut va?" Muttrade han och försökte få Adam att sluta med sitt distraherande beteende, men de gick inge vidare. Istället för att sluta le blev munnen om möjligt ännu bredare.
"Tur att du har öron, annars skulle munnen gå runt skallen på dig" Sebastian gjorde ett sista försök men det var omöjligt. Adam bara satt där och log, han var mer irriterande än vanligt den dagen. Sebastian funderade på att fly därifrån innan han gjorde något som han antagligen fick ångra senare.
"Lär mig det där du skrev igår" Adams leende lämnade aldrig ansiktet medan han pratade, Sebastian kunde se en perfekt tandrad som mer såg ut som porslin mer än tänder enligt honom. Han började starkt misstänka att Adam levde på ris och tandkräm. Det var nära att han frågade om det var så, men hann stoppa sig själv i sista sekund. Istället letade han upp en sida med ekvationer i boken som han visade för Adam.
"Det är bara att räkna ut på båda sidorna och du kan väl plus och minus?"
Adam såg aningens stött ut när Sebastien frågade, men han ville bara vara på den säkra sidan. Han log lite ursäktande och hoppades på att det skulle hjälpa.
"Ja det kan jag" Adam lät stolt på rösten, vilket han inte borde göra med tanke på att han gick andra året. Det hade faktiskt Sebastian kollat upp, och alla som var sjutton år, eller äldre borde kunna räkna ut sådant.
Sebastian tittade på när Adam försökte räkna, leendet hade försvunnit och bytts ut mot en koncentrerad min.
"Det går inte" Suckade Adam högt och kastade iväg pennan så att bibliotekarien med rött lockigt hår och röda glasögonbågar tittade argt på honom.
"Men det ä ju rätt" Påpekade Sebastian och gick för att hämta pennan igen, utan den skulle det bli svårt att skriva.
"Är det?" Adam sken upp och såg stolt ut. Sebastian kände sig också ganska stolt som lyckats hjälpa honom så mycket så att han lyckades räkna ut det. Men mest stolt var han nog över Adam eftersom att han verkligen försökte och det var ganska ovanligt att någon som inte gillade matte försökte att lära sig.
Sebastian såg att Adam började stirra på honom igen, han suckade lite och visste inte om han skulle säga något. Men det var antagligen enda sättet att få honom att sluta stirra.
”Min bror råkade smälla upp dörren på mig” Han var noga med att säga råkade, även om det varit väldigt avsiktligt. Adam slutade att stirra på honom, vilket kändes ganska bra.
”Aj, min bror skulle inte orka han är…” Adam började räkna på fingrarna ”typ 6 eller 7 år.”
Sebastian tyckte det var lite illa att han inte ens visste hur gamla brodern var.
”Min är 18” sa han ointresserat och ritade lite i matteboken, han tyckte de hade pratat färdigt om honom nu. Adam var precis på väg att öppna munnen igen när Sebastians ögon råkade falla på klockan.
”skit jag har idrott nu” Han reste sig upp och tog böckerna under armen, bäst att fly innan han kom på något mer att fråga.
Sebastian var tvungen att byta om ganska snabbt eftersom att han var sist in i omklädningsrummet och nästan alla var redan ombytta och satt inne i gympasalen. Han satte sig på en bänk och väntade, det verkade som att det skulle handla om bollar. Inte honom emot, han hade ganska bra bollsinne och skulle antagligen klara sig undan blåmärken och annat obehagligt.
Sebastian hamnade i samma lag som Jonte, han var duktig på det mesta inom sport och spelade basket på fritiden. Sebastian själv undvek sporter på fritiden, när han var mindre hade han försökt med hockey som sin bror. Men när de insåg att de inte var något för honom, hans pappa sa att det var storleken och den dåliga motoriken som han hade blivit dragen ur laget. Det var antagligen lika bra att det hände, så slapp han bli jämförd med Fredrik i hockey också. Det räckte med allt annat de jämfördes i och Sebastian förlorade med hästlängder.
Hästar var en sport han inte ens tänkt tanken på, för det var det självklart bara bögar som höll på med det. Visserligen var han en, men det visste inte Tony eller Fredrik om och de behövde de inte veta heller. Fotboll och innebandy var två meningslösa sporter, de var inte tillräckligt manligt att bara springa runt och jaga en boll och sedan låssas att de blivit fällda, sen låg de på planen och grinade. Allt enligt Sebastians pappa, som hade värre fördomar än påven själv. Det kanske var därifrån Sebastian fick alla sina fördomar, för han var inte direkt guds bästa barn själv. Även om han ansåg sig själv som snäll, för det mesta i alla fall.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 17 sep 09 - 23:20 | | den här är verkligen beroendeframkallande. | | citronkakan - 25 aug 09 - 21:32 | | ÅÅÅÅH :D jaaaaa, naaaw, jag är kär i dom båda!! tror du dom går med på en trekant??? :D HEHEHEH | Jurrie - 24 aug 09 - 18:55- Betyg:  | | Du är duktig! x] Fortsätt skriv ^^ Önskar bara lite mer "action" xD | | Boegapa - 24 aug 09 - 17:59- Betyg: | Blaha, det är dubbel på ett ställe O_O
SEB ÄR MIN, RÖR NI DÖR NI! Ò____Ó<33333333 | | purs_08 - 24 aug 09 - 16:56- Betyg: | | men gah du måste ju fortsätta nu direkt | | ilenna - 24 aug 09 - 15:41 | den här berättelsen är bra :) men du bör nog läsa igenom kapitlen en extra gång innan du skickar dom då det är lite bortglömda ord och bokstäver ibland ;)
så som 'kvar' istället för 'kvart' och 'skola' istället för 'skolka'
och 'Engelska de hade fortfarande ingen lärare'
det såg lite konstigt ut, kanske om du sätter in ett komma eller en punkt efter 'engelska'.
och 'trots' stavas med ett 't' :)
'när han var mindre hade han försökte' och där borde det nog vara 'försökt' istället.
så bara lite småfel. hoppas du inte tycker att jag gnäller. |
|
|
|
