[BXB] Den du vill att jag ska vara 'del 10' |
ja kom på en liten idé. Alltså att ge Adam och Sebastian ett varsit musik pov. Men lite najs texter som kanske passar deras liv å sånt...men jag vill ha eran åsikt om det innan jag bestämmer nått.
Sedan som vanligt...kommentera för mera :)
Adam Stiernhoff
Stora hus var enligt Adam ingen större fördel, inte när man var ensam hemma. Han gick bara fram och tillbaka i ren uttråkan. Tillslut satte han sig i sitt rum och satte på en film som visades på tv. En musikal med massa galningar som sprang runt och sjöng. Han fattade inte någonting av filmen, därför blev han glad när det pep i mobilen. Även om han oftast blev ganska irriterad så fort den gav ifrån sig ljud.
’1 nytt meddelande Seb’ Adam var nära på att avlida när han läste det. Snabbt startade han datorn och väntade medan den tog god tid på sig.
”Kom igen då” Han studsade otåligt på stället när msn ploppade upp. Så snabbt hade han antagligen aldrig addat någon i hela sitt liv.
A som i alldeles för snygg för dig säger:
Saknar du mig redan:[
Såhär bakom dataskärmen var det väl tillåtet att säga saker man aldrig skulle göra i verkligheten, och det där var inte direkt det första han skulle kläckt ur sig till Sebastian. När det kom upp massa siffror i fönstret kände han sig faktiskt ganska blockad. Det där var en omöjlighet för Adam, inte ens när han försökte räkna på fingrarna gick det, och alla visste att fingrarna var det bästa hjälpmedlet.
A som i alldeles för snygg för dig säger:
Shiit…
Sebastian säger:
Skojade bara… jag vet att du inte kan
Adam kände modet sjunka en aning, om inte Sebastian trodde att han kunde. Vem skulle då tro att det var möjligt. Han skulle bli tvungen att be Sebastian lära honom någon dag.
A som i alldeles för snygg för dig säger:
Tack då, räkna ut det själv herr duktig…
Självklart räknade Sebastian ut det fortare än Adam kunnat gissa. Det kunde inte vara hälsosamt att vara både supersmart och supersnygg. Adam ryckte förvånat till, hade han verkligen tänkt det där? Men Sebastian var det, trodde han i alla fall. Alla gillade väl gröna ögon som passade perfekt till rödbrunt hår. Till och med fräknarna var ganska söta.
”Adam?” Anna-Carins röst hördes ändå från nedre våningen, det kunde bara betyda att hon tog i ordentligt.
”Kom ner vi ska ut och äta, men byt kläder först”
Det där sista var antagligen en pik mot den skrynkliga skjortan Adam använt två dagar i rad. Han suckade demonstrativt, varför skulle de äta ute, precis när han hade annat för sig.
”Kommer” Muttrade han lite motvilligt och vände tillbaka uppmärksamheten mot datorn.
A som i alldeles för snygg för dig säger:
shiit igen… men du jag måste dra nu, ses i skolan i morgon?
Sebastian säger:
shår bejbi, ses (du kanske kan hjälpa mig med min engelska?) (=
Adam försökte snabbt gå igenom sina engelska kunskaper i huvudet, han visste i alla fall att det inte fanns några ”å” i engelska alfabetet. Så han skulle nog kunna hjälpa Sebastian, om det nu var så att han behövde hjälp.
A som i alldeles för snygg för dig säger:
Med nöje, hej då =D
Adam knallade in i garderoben och tittade bland kläderna som var alldeles för många.
”Adam behöver du hjälp?” Anna-Carin klev in i garderoben helt oinbjuden och började rota bland kläder. Adam ansåg sig själv fullt kapabel till att kunna välja kläder åt sig själv.
”De här kan du ha” På rösten lät det som att Anna-Carin hittat världens grej, men hon höll upp ett par beiga chinos och en mörk pikétröja.
”Så kan du ha kavajen till detta” Kvittrade hon nöjd över sitt klädval.
”Men mamma, jag kommer se ut som världens snobb” Adam suckade ogillade och fattade inte ens varför han ägde chinos.
”Men du är ju en liten snobb” Anna-Carin rufsade Adam i håret och försvann igen. Adam bytte till kläderna som hans mamma valt ut och tittade sig i spegeln. Det var inte fult på något sätt, men han såg så fruktansvärt överklass ut. Han hatade att se sådär snobbig ut, speciellt när de bara skulle till någon restaurang. Antagligen en som hade klädkod kavaj.
Adam ansåg att alla skulle få klä sig precis hur jävligt de ville, utan att någon påpekade det. Han plattade till håret lite och drog luggen åt sidan med hjälp av våld och vax. Det var inte direkt det lättaste att ha en virvel i luggen.
Adam klampade ner för trappen där alla stod redo, pappa Stefan med kostym och mörkt vattenkammat hår. Anna-Carin hade en figursydd kavaj med matchande kjol som slutade precis ovanför knäna. Det ljusa håret som Adam fått ärva var prydligt uppsatt och linser hade fått ersätta glasögonen. Hur hon kunde gå i de där stövlarna med högklack ville Adam inte ens veta. Den enda som verkat klara sig från den strikta klädkoden var Tim som hade jeans och en skjorta.
Adam funderade på att klaga men det var ingen ide, det skulle ändå inte hjälpa. Han skulle få se ut som världens brat medan Tim fick se ganska normal ut. Tim var inte det minsta lik sin bror, han hade långt mörkt hår och gråa ögon, precis som pappa. Långt ifrån söt om Adam fick bestämma, men vilken pojke i den åldern var normal. Klumpfot och korta ben, det var sådant sexåriga pojkar fick räkna med, eller var det kanske sju? Adam mindes inte så noga.
Det var inte så ofta som familjen Stiernhoff gick på finrestaurang så Adam antog att det fanns någon anledning till det. Men det skulle han få veta under middagen, nu satt han med näsan begravd i en meny som knappt var läsbar.
”Pannkakor” Sa Tim bestämt utan att öppna menyn, men det hade inte gjort någon skillnad med tanke på att han inte var läskunnig.
”Jag med” Sa Adam och försökte låta minst lika bestämd.
”Men Adam ta nu något riktigt gott. Pankakor kan du äta hemma när ingen ser” Att äta billig mat med rika människor runt omkring gick inte för sig när åldern passerade 10 år. Så han läste vidare och hoppade över de rätterna med billigast pris, även om de var svindyra de också.
”Oxfilén då, med potatis och någon sås” Adam tänkte inte ens försöka uttala namnet på det som stod. Han skulle bara göra bort sig då och sen skulle allt tjat om att skolan var viktig börja igen.
Den mat Adam bestämt sig för godkändes och medan de väntade fick det någon skum förrätt som bestod av gegga. Det var det de såg ut som, men gott var det, han kanske skulle ta med Sebastian dit någon gång.
Adam smällde till sig själv i huvudet så att han skulle sluta tänka sådär konstigt hela tiden.
”Mår du inte bra?” Hans mamma fick den där oroliga rösten igen, men Adam hann inte säga något innan en tallrik med en enorm portion på placerades framför honom. Hur han skulle orka allt var ganska osäkert. Egentligen ville han inte ens ha maten, han ville ha en enorm portion med pannkakor och blåbärssylt istället. Men ändå åt han snällt av klyftpotatisen och gjorde effektljud medan han skar oxfilén i bitar.
”Adam var tyst nu, Stefan har något att säga”
Den annars så tysta fadern ställde sig upp och harklade, det han skull berätta handlade antagligen om pengar och det nu ute och firade det.
”Jag har skrivit kontrakt med en ny kund…” Sa Stefan stolt och log med hela ansiktet.
Adam slutade lyssna efter det, hans föräldrar ägde en reklambyrå och ibland hände det att något stort företag ville att deras reklambyrå skulle göra någon reklamfilm eller en kampanj. Alltså hade han tjänar mer pengar än vanligt denna gång eftersom att de var ute och firade.
”Så jag tänkte dela med mig lite av mina pojkar som skött sig så bra på sista tiden”
Adam lyssnade fortfarande inte, han var ganska ointresserad av pengar. Men sa han det högt skulle både hans mamma och pappa drabbas av hjärtattack.
”Ni får göra precis vad ni vill med pengarna” Log Stefan och satte sig ner igen, det var ganska ovanligt att de fick göra exakt vad de ville. Anna-Carin såg alltid till att det inte slösades med pengarna. Adam var bara tacksam för att ingen plingat i glaset som ofta hände när någon hade ett utlåtande.
”Jag vill ge mina till de fattiga” Sa Adam stolt och hoppades på att få fredspriset av sin mamma tack vare hans mogna beteende.
”Men Adam, nu kan du bjuda ut någon söt flicka” Sa hans mamma och ignorerade det faktum att Adam hellre hjälpte de som inte ens hade råd med mat när han var ekonomiskt oberoende.
”Eller någon söt pojke kanske” Sa han och tankarna gled iväg till Sebastian igen.
”Ja eller någon… vad sa du?” Hans mamma stirrade förvånat på honom men sedan mjuknade hennes uttryck.
”Om det är det du vill så självklart” Leendet som Anna-Carin bländade hela restaurangen med såg äkta ut.
”Du är en snäll pojke du, det är klart vi ska ge pengar till välgörenhet” Sa hans pappa stolt och fortsatte äta på den enorma steken som låg på tallriken.
På vägen hem var Adam ganska säker på att magen skulle spricka. Trotts att han insisterat på att han inte ville ha efterätt hade han ändå fått det. Om inte bilen inte varit så extremt välstädad skulle han antagligen spytt i den. Men nu vågade han inte det, istället satt han i baksätet och jämrade sig. Det var synd om de som inte hade det bra. Adam kände sig lite väl bortskämd ibland och det var ingen rolig känsla. Alla såg honom som en blåst överklass snobb bara för att hans föräldrar lyckats i livet och ville att han skulle göra det samma. Men Adams största ambition i livet var att gå ur skolan med slutbetyg, vilket inte verkade gå så bra för honom.
När de kom hem kastade han sig över datorn för att se om någon rolig var inne på msn men det verkade inte vara så mycket roligare än ett par som han inte kände, men antagligen träffat och Elias såklart. Därför struntade han i datorn och bytte kläder, det var ändå ganska sent så om han hade tur så kanske han somnade snart. För första gången på väldigt länge såg han faktiskt fram emot skolan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 17 sep 09 - 23:14 | Åhåhåh.
Du skriver väldigt bra. | | Faint - 16 sep 09 - 00:47 | | alltså det här påminner mig lite om en annan novell jag läst, som handlar om söt pojkkärlek. hört talas om "JÄDDAS"? :) | Boegapa - 24 aug 09 - 14:03- Betyg:  | BARAPAPAPA, I'M LÖVIN IT! 8D<3
SEBSEB, GE MIG SEB NU o: | | citronkakan - 23 aug 09 - 23:05- Betyg: | | äääölskade den :D satt och log för mig själv :D Det stavas pannkakor dock, mit zwei N ^^ | | Jurrie - 23 aug 09 - 21:19- Betyg: | | Suuper bra! :D<3 ^^ |
|
|
|
