Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

del 97

Kapitel 97
Bill ställer sig upp. Varför måste Tom alltid göra mig illa?
Bill går ner till köket, där Simone och Gordon sitter och dricker té.
- Mamma, jag vill att du ska prata med Tom... säger Bill
- Varför då? säger Simone
- Han är elak. Han gör mig jämt illa...
- Slår han dig?
- Nej, men han kastar saker på mig, och puttar mig...
Simone skakar på huvudet.
- Jag tror bara Tom behöver vara lite ensam. Han behöver få kärlek.
- Men jag ger honom kärlek hela tiden, men han vägrar ta emot det!
- Han behöver kärlek av någon som han är kär i. Alltså, Alicia. Han behöver vila med musiken, bara för en liten stund.
- Men, vad ska JAG göra? Jag har ingen flickvän, inga vänner och inte en vettig bror att vara med!
- Men du har ju Georg och Gustav
- Dom har ju flickvänner som dom jämt umgås med! Du vet inte hur ensam jag känner mig!
- Men Bill, det kan väl inte vara så allvarligt att du känner dig ledsen...?
- Jo. Och den enda personen som förstår är.... INGEN!
Bill vänder på klacken och går ut i hallen. Han sätter på sig skor och går ut.
Såklart så möter han Larissa som går mot affären med en plånbok i handen.
- Hej Bill! säger hon
- Hej, piper Bill
- Vad gör du då?
- Inget, vad gör du själv?
- Jag ska handla mjölk, säger Larissa med ett leende.
Hon ser Bills ledsna blick, och vet att något är på tok.
- Okej, piper Bill
- Du vet det där du sa till mig... att du
- Älskade dig, reta mig inte!
- Nej jag vill bara fråga hur länge du kännt så?
- Sen vi sågs på bussen...
- Bill, du är en jätte söt kille. Verkligen! Men, jag känner ingenting för dig. Vi kan vara vänner, men ingenting mer.
- Okej, piper Bill
- Hänger du med till affären?
- Okej
På vägen till affären så berättar Larissa om sitt jobb hos frissören.
- Jag har massa vänninor på jobbet, och dom flesta är äldre än mig. Ungefär kanske sex år äldre. Men en av dom är bara tre år äldre, men jag är fortfarande yngst.
- Okej, säger Bill och ler.
- Vad jobbar du med? säger Larissa
- Vet du inte det?
- Nej, men jag kan gissa att du jobbar med något som har med musik att göra
- Hur kunde du veta det?
- Du ser så musikalisk ut. Jobbar du i musikbranchen sa du?
- Ja, jag sjunger i ett band
- Är ni kända?
- Om vi är! Det var därför jag trodde du skulle känna igen mig!
- Nej... det gör jag inte. Är det bara killar i bandet? Jag menar, är ni ett pojkband? Som Killerpilze, du vet.
- Ja, fast vi är fyra
- Okej. Ni har alltså skrikande tjejer efter er och så? Som typ Tokio Hotel?
Bill ler och skrattar lite.
- Jo. Gillar du Tokio Hotel?
- Jag har bara hört en låt, den där Monsoon. Fast, jag tycker dom är rätt så duktiga... min kusin är galen i dom... Hon är 12 år.
- Larissa, känner du inte igen mig? säger Bill
- Nej, det gör jag inte. Har vi träffats förut?
- Nej, det tror jag inte. Men ser du inte vem jag är?
- Nej
- Det är jag! Bill Kaulitz! Sångaren i Tokio Hotel!
- IIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
dikt_flickan
21 aug 09 - 12:12
(Har blivit läst 32 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord