del 95 |
Kapitel 95
Bill ser på Tom. Ögonen säger på något sätt förlåt, men Tom känner fortfarande motstånd till att gå och sätta sig brevid Bill. Bill äcklar honom just nu. Scotty hoppar upp i soffan brevid Bill.
- Bill, du vet att Scotty helst ska ligga på golvet. Tassarna kan vara rätt så smutsiga, och det vill....
- Jaja, avbryter Bill och föser ner Scotty på golvet.
Tom står fortfarande still som en staty och glor på Bill. Han känner sig plötsligt snurrig, och är tvungen att sätta sig. Men inte i vardagsrummet, utan på en stol i köket.
Gordon surar inte längre, utan står och pussar på Simone som ingenting hade hänt. Tom glor ilsket på dom. Idioter. Nu känns det tillomed som om Tom mår lite illa.
- Mamma, jag åker till Alicia, säger plötsligt Tom.
- Men Tom! Inte nu!
- Jag måste
- Nej, Tom. Du måste inte. Du kan inte bara åka till Hamburg, det funkar inte så. Dessutom kostar det pengar!
- Men jag måste
- Men Tom! Alicia bor rätt så långt bort från dig. Om ni vill träffas oftare, så får ni väl flytta ihop, eller bo hos varandra i längre tider! säger Simone
Tom blir tyst. Sen går han fram till telefonen och slår ett nummer. Simone kan ganska direkt gissa att det är Alicias.
- Hej. Ja, du... Jo. Nu, helst. Ja. Jag vet inte, vad tycker du? Okej. Men, det är bättre och större hemma hos dig. Men.. ja, okej. Du kan komma hit.
Simone blir blek i ansiktet.
- Tom...? säger hon
- Ja. Nu, ja. Kom nu. Okej, hejdå. Puss puss. Hej.
Dom lägger på.
- Tom, säg inte att Alicia kommer hit, säger Gordon
- Jo, det gör hon, säger Tom och lägger armarna i kors.
Gordon skakar på huvudet.
Tom går upp till sitt rum, och han känner sig fortfarande snurrig.
Han lägger sig på sängen. Han blundar, och somnar.
- Tom? Tom vakna, Alicia har kommit, säger en röst i fjärran.
Tom slår upp ögonen och ser Bills ansikte tre centimeter från hans eget.
Tom puttar bort Bill, som går skamset ut ur rummet.
Alicia ser på något sätt anorlunda ut. Håret är mycker mörkare, och hon har definitivt mer smink än vanligt.
- Men, Alicia. Vad har du gjort med dig själv? säger Tom
- Jag har färgat håret lite mörkare bara
- Men kolla på ditt ansikte, säger Tom och torkar bort lite eyeliner med ringfingret från Alicias ögon.
- Var försiktig, det kan kladda ut sig.
- Ta bort det, Alicia. Ta bort det, säger Tom
- Men... varför då?
- Du passar inte i det Alicia. Du var mycket finare förut.
Alicia ser ner i golvet. Sen börjar hon gråta.
- Jag *snyft* hade gjort mig fin *snyft* för din skull, säger hon
- Du... passar bara inte i för mycket smink... säger Tom
- Gör jag inte? piper Alicia
- Nej, det tycker jag inte... säger Tom
- Okej, piper Alicia och går ut mot badrummet. När hon kommer ut igen är allt borta, utom lite mascara och ögonskugga. Så som hon brukade ha förut.
- Ditt hår... det är nästan helt svart... Jag älskade ditt honungsblonda hår... säger Tom
- Nu... passar vi ihop... snyftar Alicia
Tom ser på Alicias hår. Det känns helt fel.
- Det... säger Tom
- Du gillar det inte... jag vet... men det kan väl inte stoppa våran kärlek?
Tom blir tyst.
- Jag vet inte... säger han sen.
- Du menar alltså på största allvar att du vill göra slut med mig Tom? Du känner inget längre när du kollar på mig? Eller hur? säger Alicia
- Nej alltså...
- Jag älskar dig Tom. Men om du inte känner samma sak för mig, så säg det! Nu!
- Det känns bara... som om vi behöver ta en paus och reda ut lite saker...
Alicia bli tyst. Sedan forsar tårarna.
- Du tycker inte vårat förhållande funkar?
- Alltså....
- Säg det Tom! SÄG DET! skriker Alicia. Tom har aldrig sett henne så arg.
- Jag kan...
Tom tar tag i Alicias tröj ärm och drar ner henne i sängen. Dom ligger brevid varann, och Tom kysser henne mitt på munnen. Tom känner hur Alicia rycker till. Han lägger armen om henne.
- Älskar du mig eller inte?, säger Alicia
- Jag älskar dig, säger Tom
- Men du ville ju ta en paus!
- Nej, det vill jag inte längre...
Alicia ler. Nu är hon bra glad
|
|
|
|
