del 94 |
Kapitel 94
- Hej gubben, varför ringer du aldrig? säger Alicia.
Tom och Alicia pratar i telefon. Som vanligt.
- Jag har inte kunnat, säger Tom
- Är du arg på mig?
- Nej
- Det låter så! Vad är det för fel på dig?
- Jag mår bra, säger Tom
- Jag saknar dig, Tommy... säger Alicia
- Jag saknar dig också, säger Tom och suckar.
- Det gör du ju inte alls, säger Alicia
- Vill du göra slut, eller vadå? Varför är du så sur? säger Tom
- Jag vill inte göra slut!
- Men det vill jag. Om du inte slutar vara så himla jobbig! säger Tom
- Förlåt, piper Alicia
Tom suckar.
- Det... *suck*
- Vadå, Tom?
- Ingenting
- Jo, säg. Vill du göra slut, så säg det!
Tom tystnar.
- Jag vill inte göra slut... jag bara tänker på...
- Vem då?
- erm... öhh... Bill! Vi har bråkat lite och så, men det ordnar sig! ljuger Tom
- Okej, hejdå! Måste gå nu!
- Puss puss!
Klick.
Tom ser sig runt i rummet. Ingen där.
Han börjar slå ett nytt nummer. Numret tillhör sångaren i Flipsyde...
- Hello, Steve here! säger en röst i telefonen. En mansröst, som inte tillhör Chantelle.
- Erm... mumlar Tom
- Steve Knight here! Hello?
- Tom here... säger Tom tyst.
- Tom? erm... this is Steve and... are you looking for someone?
- Yes... piper Tom
- Who? Are you he that should fix the toilet?
- erm...
- DAVE!
- NO!!! skriker Tom. I'm Tom Kaulitz, and I looking for Chantelle Paige.
- Chantelle? Aha... Just a moment
Det blir tyst i luren.
- Chantelle, säger plötsligt en röst i luren. Den här rösten tillhör Chantelle.
- Tom, säger Tom
- Tom? The guy from germany? Tokio Hotel!
- Yes
- Oh! It was a long time ago... we... dejting...
- Yes, sorry...
- It's okay. Want to meet, or what?
Tom blir kall i hela kroppen.
- Erm...
- We can... you know... kiss each other *fnitter*
- Chantelle, i just want to say that... I have.. erm... a girlfriend now and...
- w-w-what?
- Sorry I said nothing ... but we were never together!
- But... but...
- Her name is Alicia
- How could you?!
Tom blir tyst.
- sorry but...
- We were really close!!!
- How could you, Tom?! How could you?!
- Chantelle, sorry but...
- I trusted you!!!
- But wait!
Klick.
Chantelle har lagt på, och Tom vill falla ner genom golvet och ut på andra sidan jorden.
Då hörs ett par tassar utanför Toms dörr. Scotty och Bill har tydligen kommit hem. Scotty krafsar på dörren, precis som en katt som vill ut. Men Scotty vill in. Till Tom.
Tom går och öppnar dörren och Scotty kommer in. Tom sätter sig på sängen. Scotty också.
Tom sitter länge och bara stryker Scotty över huvudet. Det känns som om han är hans enda vän.
- Du lyssnar på mig, eller hur? säger Tom och kollar på Scotty.
- VOFF!
- Jag har en massa problem. Chantelle är sur, Alicia är sur, Bill är sur... alla är sura. Och man kan inte prata med dom. Bara du. Du förstår.
- VOFF!
Tom ler lite försiktigt.
- Men... Tom studerar Scottys öron. Jag tror att Bill är ledsen... för han är ju olyckligt kär... Men... jag brukar alltid kunna känna när han är ledsen. Men det funkar inte. Eller, så är han glad... men han kanske inte visar det. Men Alicia. Jag älskar henne, men... det är något som kommer imellan och jag är rädd att det är Bill. Och sen så kommer Chantelle in i bilden. Hon sitter någonstans över mig. Och jag håller fast i Alicias händer, men rätt vad det är så kommer Bill fram, och ställer sig framför oss. Kom Tom! Så spelar vi musik! säger han. Men jag vill faktiskt ha kärlek också. Bill drar mig in till gitarrer, mikrofoner, trumset, och cymbaler. Han drar mig mot musiken. Men jag vill in till kärleken också. Men Bill fattar inte.
Tom suckar. Han ser in i Scottys ögon. Det känns som om han förstår.
- Voff! Scotty skäller igen, fast mycket tystare.
- Och så är det Georg. Han har ett riktigt helvete. Men Gustav, han har det bra. En flickvän som han alltid kan vara med, en söt flickvän, en sådan flickvän som alla önskar sig. Han har det bra. Men det har inte Georg. Jag känner när han sitter ensam på sitt rum och torkar tårar med täcket. När hans mamma skriker åt honom att det han gjort är fel. När han trycker sig mot ett hörn. Men djupa sår, som bara går att läka på ett sätt. Men en god vän som förstår honom.
- Voff!
Tom lägger sig ner brevid Scotty. Scotty slickar honom i ansiktet som om det var 100 år sen dom sågs sist. Tom suckar.
- Och så känns det som jag hånat honom i alla år i kännt varann. Jag har alltid älskat att reta Georg, men aldrig tänkt på hur kan känner när jag gör det. Stackars Georg. Jävla Bill. Det är så som det känns. Bill är självisk, Georg är det synd om, Gustav har det bra.
Tom sätter sig upp i sängen.
Han ställer sig upp, likså Scotty. Dom går ner till köket. Där står Gordon och diskar. Han ser sur ut.
- Kan dom aldrig diska själva, muttrar han för sig själv.
- Vill du ha hjälp? säger Tom
- NEJ!! skriker Gordon
Tom tar ett steg tillbaka.
Han suckar och går in i vardagsummet. Med Scotty i släptåg. Men. Där sitter Bill.
Tom känner att han inte vill sitta med Bill. Han vill helst att Bill bara ska försvinna
|
|
|
|
