del 93 |
Kapitel 93
Bill
- SLUTA TOM! SLUTA! skriker Bill och täcker för ögonen med händerna
Tom ser förvånat på mig. Vad menar han? säger hans ögon. Tänk att jag kan läsa hans tankar genom hans ögon. Det är som dom talar till mig.
- Vad är det? säger Simone. Jag ser på henne.
- Inget, säger jag.
- Bill, kan du rasta Scotty? säger mamma
- Jaja, säger Bill och tar kopplet från hatthyllan och fäster det på Scottys halsband. Scottys glada blick får Bill på lite bättre humör. Bill ler mot honom, och det ser faktiskt nästan ut som om han svarar på mitt leende. Kan hundar le?
Jag går ut i trädgården. Scotty springer runt benen på Bill som ett litet barn. Det känns nästan som om han ropar:
Bill kom så springer vi!
Jag vill inte springa. Bill vill gå. Långasmt.
Scotty ser med ledsna ögon på Bill. Det känns som om Bill plågar honom.
Jag suckar. Sen börjar Bill småspringa med honom. Scotty springer ungefär en meter framför mig. Och han ser VÄLDIGT lycklig ut.
Medans jag springer med Scotty börjar tankarna flyga i huvudet på mig. Varför grät Tom? Varför bråkar jag och Andreas? Varför turnérar vi inte?
Plötsligt hör Bill Scotty skälla, och upptäcker att vi har stannat. Jag suckar och inser att Scotty utfört sina behov precis framför mina fötter och jag måste plocka upp det och slänga det i papperskorgen. Usch! Att jag aldrig ska lära mig att vara en riktig hund ägare...
Sen börjar vi gå. Scotty har äntligen gått med på att gå istället för att springa. Men, när vi går där, vem träffar vi om inte Larissa och hennes pojkvän Sammy. NEJ! tänker jag
- Hej! säger Larissa
- Hej, mumlar jag och drar Scotty närmare mig. Det känns som om han kan skydda mig i just detta läget.
- Hur är det? säger Larissa.
- Bra, mumlar Bill.
- Okej, hejdå! säger Larissa och går.
Bill suckar och går vidare jag med.
Varför blir jag så konstig i Larissas närhet?
Dum fråga igentligen. Bill vet att jag är kär. Bill vet det
|
|
|
|
