del 90 |
Kapitel 90
- Du kan ju alltid ringa på, och springa! säger Andreas
- Nej FY vad pinsamt! Tänk om dom ser mig och ringer polisen och...
- Bill, du är alltför dramatisk... säger Tom och skakar på huvudet.
- Polisen? Varför ska dom ringa polisen? säger Andreas och skrattar högljutt.
- Jo, Bill tror att han kommer och stör när dom har sex eller något! säger Tom och skrattar han också.
- Nä, det tror jag inte...
Tom ser att Bill tycker det är lite jobbigt, så han bestämmer sig för att byta samtals ämne.
- Vem gillar skolan?!
- JAG! skriker Andreas och lyckas få Bill och Tom att lägga sig på golvet och skrika av skratt.
Bill tystnar. Tom fortsätter att skratta. Likså Andreas. Så man hör inte att Bill tystnat.
- Killar, säger Bill ganska tyst. Men Andreas och Tom hör.
- Ja? säger Tom
- Jag tänker ringa på, säger Bill
- Och springa?
- Nej, jag tänker prata med henne...
- Bra! säger Tom. Vi står och gömmer oss bakom häcken..
- Nej, jag vill inte stå och trycka bakom ditt arsle! säger Andreas. Han och Tom viker sig av skratt.
Bill ser ner i golvet. Varför kan dom inte ta nått på allvar? Måste dom flamsa just nu?
- Killar, säger Bill. Men Andreas och Tom hör inget. KILLAR! skriker Bill.
- Ja? Vad är det? säger Tom
- Måste ni flamsa?
- Ett gott skratt förlänger livet
- Tom, det spelar ingen roll. Du dör när jag dör.
Tom skruvar besvärat på sig.
- Alltså... säger han.
- Ja? säger Bill
- Måste vi verkligen...
SLAM!
Bill har lämnat rummet.
Han går ner till hallen, tar på sig skor och går ut. Mot Larissas hus. Han går in i trädgården. Och... ringer på.
Larissa öppnar.
- Nämen... Bill! säger Larissa.
- Hej, säger Bill
- Jag vill bara säga att... att...
- Att vadå?
- Att... jag älskar... dig... piper Bill
Larissa blir tyst en stund.
- Men... jag har ju redan en pojkvän...
- Jag ville bara säga hur jag känner för dig!
- Jo, det förstår jag... men BILL, BILL STANNA!
Bill är på väg bort. Bort från huset.
Det gör ont i magen. Fruktansvärt ont i magen. Han vill inte hem. Det finns bara en person som han saknar just nu.
Pappa.
Han saknar sin egen pappa, och det är 0% chans att han kan träffa honom just nu.
Han tar upp sin mobiltelefon och ringer sin pappa.
- Jörg, säger Bills pappa
- Hej pappa, det är jag... säger Bill
- Bill eller Tom? (brus) Jag hör inte
Bill suckar.
- Bill, säger han
- Hej Bill! Var det något (brus) viktigt du ville säga?
- Jag ville bara prata
- Men lilla gubben, jag (brus) kan inte (brus) prata just nu...
- Vad gör du?
- Sitter i en lastbil
- Men då kan du ju prata!
- Nej, jag måste hålla koll på ratten. Jag var nära att köra på ett rådjur förra veckan.
- SKIT I DET DÅ! skriker Bill och lägger på luren
|
|
|
|
