del 89 |
Kapitel 89
- Ska vi gå på en promenad? säger Gustav
- Visst, säger Tezz.
Inne i köket pratas det om en resa, till grekland.
- Ja, medans Gustav är ute på turné, då kan vi ju passa på! säger Gustavs pappa
- Men om han får reda på det, så kommer han ju vilja följa med! säger Franziska
- Men han är ju på turné!
Gustav vill inte höra snacket, utan tar bara Tezz i handen och går ut.
Dom går mot parken. Det är lite kyligt ute, men Gustav är varm. Det är han alltid när han är med Tezz.
Han ser papperskorgen. Man ser att det brunnit i den.
Det var inte ditt fel! Du gjorde inget! tänker Gustav
- Titta, det har brunnit där! säger Tezz och pekar på papperskorgen
- Ojdå, säger Gustav.
Dom går vidare.
- Det är lite kallt, säger Tezz
- Vill du låna min jacka? säger Gustav.
- Men, den behöver väl du?
- Nej, jag fryser inte, säger Gustav och klänger av sig jackan. Han lägger den över axlarna på Tezz. Den är lite stor.
- Ser jag dum ut? säger Tezz när hon ser att Gustav ler
- Nej, det ser bra ut, säger Gustav. Han ler mot Tezz och pussar henne mitt i pannan.
Dom går vidare. Nu fryser Gustav lite, men han säger inget. Han får lida tills dom kommer hem.
Dom går mot dammen. Då ser Gustav en liten figur som sitter på en sten vid vattnet. Personen har långt hår, och sitter och hänger med huvudet. Som om den grät.
Gustav känner igen personen. Och det tar bara fem sekunder för honom att fatta vem det är. Det är Georg.
- Georg...? säger Gustav tyst. Vad gör han här?
- Georg? säger Tezz. Är han här?
- Han sitter där borta, på stenen! säger Gustav. Vänta här, så går jag och pratar med honom.
- Okej.
Gustav smyger bort mot Georg.
- Georg...? säger han
- Vem är det? säger Georg. Han låter konstig på rösten.
- Det är jag, Gustav.
- Vad vill du mig? säger Georg. Han låter lite sur.
- Varför sitter du här?
- Ingen aning
- För, det är väl du, Georg?
- Ja, säger Georg.
- Är du ledsen?
Georg blir tyst. Väldigt tyst. Han snyftar till.
- Ja, piper han
- Gråter du? säger Gustav. Han har sett Georg gråta två gånger i sitt liv. Om man inte räknar med glädjetårar.
- Ja, piper Georg
- Varför då?
- För att jag är ledsen
- Varför är du ledsen då? säger Gustav och sätter sig brevid Georg.
- För att mamma hatar mig
- Varför hatar hon dig?
- För det där vi gjorde
- Var det så farligt då?
- hmm...
- Jag kom undan hur lätt som helst
- DU GJORDE INGET GUSTAV!!! FATTAR DU?!
- Ja
- DU SA JU TILLOMED ATT DU INTE VILLE!! KLART DU KOMMER UNDAN!!!
Georg är VÄLDIGT ledsen. Det märks.
Gustav blir tyst en stund.
- Har du berättat för din mamma? säger han
- Om vadå? säger Georg. Han har lugnat sig lite nu.
- Att du ska bli pappa
Georg blir tyst.
- Nej, säger han
- Det måste du!
- Det kan jag inte, mamma litar inte på mig längre!
Gustav blir tyst. Han måste hjälpa Georg. På nått sätt.
|
|
|
|
