del 79 |
Kapitel 79
Eftersom att jag fått lite klagomål så ska jag skriva ett Georg kapitel
Georg sitter på en parkbänk. Han tänker.
Han vet en hemlighet. En sådan innerst hemlighet. Hans egen.
Varför gjorde vi sådär? Varför hade vi... sex?
Det var fel. Och sen blev det såhär.
Jag trodde aldrig det skulle hända mig.
Stackars Sabina. Hon är.... gravid.
- Vakna, vakna! säger Georg och slår sig själv löst i huvudet. När han slår upp ögonen, ligger han inte i sängen. Han sitter fortfarande på bänken.
Tiden har gått så fort. Dom har varit från turnén i månader. Bill är frisk. Gustav med. Tom mår bra, och jag med. Men... jag kan inte åka på turné. Jag kan inte lämna Sabina och... nej. Jag måste berätta!
Nej, aldrig! Tom skulle dö av skratt!
Georg suckar. Himla värld.
Då ser han en svarthårig figur långt borta. Han kommer imot honom. Det är Bill.
- Tjena Hagen! säger Bill och sätter sig brevid Georg
- Hej, säger Georg
- Vad har du på hjärtat, då? säger Bill och lägger håret bakom öronen
Mycket, vill Georg säga.
- Inget, blir det istället.
- Georg, säger Bill och lägger handen på Georgs axel.
- Ja, säger Georg
- Du vet att du alltid kan prata med mig
- Ja, Georg nickar.
- Bra, så det är inget?
- Nej, eller jo eller... nej.. mumlar Georg
- Jo, det är det, säger Bill
- Ja... det är det..
- Säg till mig, jag ska inte berätta för någon, säger Bill. Han ser allvarlig ut.
- Okej... Sabina är...
- Gravid? avbryter Bill
- j-ja... säger Georg och kollar ner i marken
- har du sagt till din mamma? säger Bill
- Nej... jag vågar inte... säger Georg
- Det måste du! säger Bill
- Hur vet du så mycket? säger Georg
- Georg, för det första, Tom har haft många tjejer som varit nära på att bli gravida. För det andra, jag är vuxen.
- Jag är också vuxen, tillomed äldre... säger Georg tyst. Jag var kanske inte så uppmärksam på sexualkunskapen...
- Nej, kanske inte... Det skulle du ha varit...
- Var du alltid uppmärksam i skolan då?
- Inte alltid, men sexuallkunskap var ju intressant när man var i puberteten.
Georg kollar på Bill.
- Du vet allt, säger han. Jag beundrar dig.
Bill ler.
- Jag beundrar dig också, men på ett annat sätt, säger han och lägger huvudet på sned. Du är så... speciell.
Georg kan inte låta bli att le. Stort.
- Ja... kanske det... säger Georg
- Pappa Georg, säger Bill och ler.
Georg ler ännu mer.
- Det låter inte så dumt, säger han
|
|
|
|
