del 62 |
Kapitel 62
Gustav sitter alldeles tyst och väntar. På Tezz. Han sitter på sängkanten, han blir utskriven från sjukhuset idag. Men turnén fortsätter inte. Ingen vet hur det är med Georg.
Han tittar runt i det vita rummet. Allt är vitt, nästan. Då knackar det på dörren. Gustav rycker till.
- Kom in, piper han
Dörren öppnas, och där står hon. Tezz.
- h-h-hej... stammar hon.
- hej... säger Gustav
- Ska vi gå? säger Tezz
- Visst! säger Gustav och ställer sig upp. Jag ska bara säga till doktorn, du kan vänta här.
- Okej, säger Tezz och ler
Efter fem minuter kommer Gustav tillbaka.
Tezz kan inte sluta le. Det kan inte Gustav heller. Gustav har alldrig varit såhär glad förut.
Dom går till en resturang, som Gustav känner till.
Dom beställer och sätter sig mitt emot varann. Servitören tänder stearin ljus på bordet. Allt är som en saga.
Dom äter i tystnad.
- Har.. du något intresse? får Gustav tillslut fram.
- Jag spelar trummor, säger Tezz och ler
- Jag med! säger Gustav. Dom skrattar.
Gustav blir tyst. Han kommer inte på en vettig fråga att ställa.
- Gillar du, metallica? säger Gustav. Fan! Vilken larvig fråga! tänker han sen
Tezz svarar inte, hon bara rycker på axlarna, och ler.
- Kanske... säger hon lite senare
Gustav nickar. Fy vad pinsamt allt är!
- Gillar du Tokio Hotel? säger Gustav.
- Ja! utropar Tezz. Hela resturangen vänder sig om och tittar på dom. Tezz blir röd i ansiktet. Gustav ler.
Tezz kan inte låta bli att fnissa. Då får Gustav den där speciella känslan i magen.
Han är KÄR!
|
|
|
|
