del 58 |
Kapitel 58
Bill sitter intryckt i sitt lilla gömme under trappan. Han kollar sig runt. Det var flera år sen han började va här. Han och Tom delade på det, men sen slängde Bill ut Tom, för Tom gillade inte Bills idol bilder som hängde därinne. Det var fullt med bilder på Nena, och dom sitter fortfarande kvar. Bill vill inta ta ner dom.
- Tänk om man skulle rymma... mumlar Bill tyst för sig själv.
Han öppnar dörren försiktigt och smyger ut. Han går ut i bakdörren. Och smyger försiktigt ut. Vart ska jag? tänker han medans han springer ut från trädgården.
Till stan, tänker Bill och börjar rota i sina fickor efter sina bil nycklar. Dom ligger där, puh!
Hur ska han kunna starta bilen utan att någon hör?
- Fasen! viskar Bill
Han får ta bussen. Han sitter på bussen, och lyssnar på radion som spelas.
Dom spelar ''Wo sind eure hände''. Bill längtar ut på turné. Han suckar. Vad håller jag på med? ska jag rymma? tänker han.
Bussen stannar vid det stora köpcentret i Magdenburg. Bill går av där. Han går dit benen för honom.
Alla kollar väldigt på honom. Då kommer Bill på att han inte har nån förklädnad. Alla kan se honom.
Bill börjar gripas av panik. För vad han än vänder sig, är det folk som glor på honom. Och vissa fnissar.
Är det något konstigt med mig? tänker han. Har sminket kladdat ut sig?
Jag skulle inte satt på mig smink.
Det kanske kladdade ut sig när jag och Tom bråkade... då grät jag väl?
Bill kollar i ett skyltfönster, han möter sin egen blick. Han ser på sitt ansikte. Det är alldeles rött av tårar.
Gråter jag? tänker Bill och torkar en tår.
Han ser sig runt. Alla kollar.
Han springer därifrån det fortaste han kan. Han springer in i köpcentret och in på en toalett. Men han stoppas av en man vid handfaten utanför toaletten.
- Här får du inte vara! säger han
- Varför? säger Bill med ynklig röst
- Detta är herr toaletten! säger mannen
Bill ser frågande på honom.
- Men jag är kille! skriker Bill och kastar sig in på en av toaletterna. Han sitter där med knäna uppdragna mot hakan, på toalett stolen. Han känner sig lite värdelös...
Vart ska jag ta vägen? tänker han
Han ser sig runt i det lilla toalett båset. Här kan man ju inte stanna. Han öppnar dörren och går ut. Han ställer sig framför spegeln och torkar bort allt smink. Då kommer en kille i typ 20 års åldern in.
- Ey! Detta är killarnas! Här kan inte tjejerna stå och sminka sig! säger killen
- För det första, jag är kille. För det andra, jag sminkar mig inte. Jag tar bort mitt smink! säger Bill och går ut därifrån.
Där fick han! tänker han medans han går mot den stora godisaffären. Han vet inte varför, men benen vill att han ska gå dit. Han tittar i skyltfönstret. Det är stort och fullt av godis. Bill mår nästan lite illa.
Då känner han hur någon knackar honom på ryggen. Han vänder sig om. Det är en tjej.
- Kan jag få din autograf?
Bill säger inget, utan skriver bara på blocket tjejen håller fram.
- Tack! säger tjejen och springer därifrån. Bill hinner inte enns säga varsegod.
Han ser sig runt. Vart ska han nu? Han ser H&M. Han kollar in och ser alla Fashion Against Aids tröjor. Men inte Tokio Hotels. Han vet inte vad han håller på med, för han går in och frågar varför dom inte finns kvar.
- Dom såldes slut igår, vi får inte in några fler, jag är ledsen... säger tjejen i disken.
- Okej, säger Bill och lämnar butiken.
Han går mot en smyckes affär. Han ser världens finaste halsband. Men han har inte råd med det. Han har det i handen. Han ser på det. Han vill verkligen ha det. Men lägger tillbaks det.
- Du, killen? Gillade du halsbandet? säger mannen i disken när Bill ska gå ut.
- Va? Ja, det gjorde jag...
Mannen kommer fram till Bill, han räcker honom halsbandet och säger:
- Ta det! Du får det!
Bill ser på halsbandet, sedan på mannen.
- T-t-t-tack... stammar Bill och tar emot halsbandet.
- Du behöver det, du ser så ledsen ut, säger mannen och ler
- Tack, säger Bill ennu en gång, och lämnar butiken.
Han ser på halsbandet. Det var ju jätte dyrt!
Han sätter det runt halsen. Det sitter perfekt.
Då ringer plötsligt hans mobiltelefon. Det är mamma
|
|
|
|
