del 42 |
Kapitel 42
Bill kollar på Tom.
- Minns du vem jag är nu? säger Bill
- Nej! skriker Tom
- Tom, stå helt stilla! säger Bill
- Nej, varför då? säger Tom fövånat
- Det sitter en liten spindel på din keps! säger Bill.
- Okej, ta bort den! säger Tom
Bill går försiktigt fram. Han vill inte göra Tom illa, men han måste göra det. Han går fram, och ger Tom ett riktigt slag i huvudet!
Tom vimlar runt lite, innan han faller ner i golvet igen.
- Varför gjorde du så? säger Georg
- Han kanske får tillbaka minnet då, säger Bill och buffar lite på Tom. Han sätter sig upp.
- Bill? Vad hände? säger han
- Jag... eller jag menar killen slog dig, du svimmade tror jag, säger Bill
- Jaha... säger Tom
- Ska vi gå upp till våra hotellrum? säger Georg
- Ta det lugnt Georg, jag har knappt vaknat än! säger Tom
- Okej, Tom. Vad heter jag? säger Bill
- Bill, det vet du väl? säger Tom
- Bra, vad heter han där borta? säger Bill och pekar på Gustav
- Gustav
- Han där borta då? säger Bill och nickar mot Georg
- Georg
- Bra, bara undra om du fått någon slags minnesförlust, säger Bill och börjar gå mot dom nya rummen.
- Yes! Vi slippper dela! säger Tom och öppnar en dörr med nummer 479.
Georg öppnar en dörr med nummret 481.
Bill öppnar en dörr med nummret 485.
- Tom! Kolla vad jag fick för nummer på min dörr! säger Gustav. Tom kommer gående. Gustav har nummer... 483!
Tom och Gustav gapskrattar.
- Vad skrattar ni åt? säger Bill
- Titta på Gustavs nummer! säger Tom och skrattar
Bill läser siffra för siffra.
- 4...8...3, 483!
Bill skrattar.
- Gustav! Håll dörren stängd! säger Tom medans han går in i sitt rum
Gustav går in i rummet, och sätter sig på sängen. Den är ganska stor. Men nog inte lika stor som Bills. Han får alltid en dubbelsäng! tänker Gustav och tar upp en bok som han läste på bussen. Han läser på omslaget.
Brott och straff under andra världskriget, en roman av Benjamin Conner.
Han slänger boken på sängen och lägger sig ner. Nu har både Bill och Tom flickvänner... Okej, Bill har inte en flickvän än, men han dejtar någon... Han abryts av att någon knackar på dörren. Han går och öppnar. Det är Tom.
- Jo, Gustav... det är någon här som letar efter dig... säger Tom tyst.
- Vem? säger Gustav
- Franziska...
- VA?! säger Gustav och kollar ut i korridoren. På en av fåtöljerna sitter Franziska.
- Vad gör du här? säger Gustav
- Du glömde din tur keps! säger hon
Gustav rodnar. Hon skulle ju inte berätta för någon om den dära kepsen! Och inför Tom också! Världens största retsticka!
- Men jag har ju varit på turné i tre veckor! säger Gustav
- Jo, men mamma kom på det i förrgår! Hon hittade den på din säng! säger Franziska, och så bad hon mig åka med tåget hit till Hamburg för att lämna den till dig!
Man ser att Tom försöker hålla sig för skratt. Gustav tar kepsen från Franziska.
- Så, iväg med dig nu! säger han
- Jaja, hejdå Gustav! säger hon och går iväg
- Gustav, detta är lika sjukt som när Bill föreslog att han och jag skulle bada i Müritz sjön! säger Tom
- Men ni var ju åtta år då! säger Gustav
- Men han ville att vi skulle rymma, och ta med oss citron marmelads mackor! Haha, och päronsaft! säger Tom och viker sig av skratt
Gustav bara skakar på huvudet och går in på sitt rum igen. Han stoppar ner kepsen i väskan. Sedan lägger han sig ner igen, och fortsätter fundera.
|
|
|
|
