del 35 |
Kapitel 35
- Kommer ni ut? Vi ska se på en ny film nu! ropar Bill in till Tom och Alicia i sovrummet.
- NEJ!!!!!! vrålar Tom inne från sovrummet
Alicia kollar på Tom. Hon ser lite ledsen ut.
- Vad är det? säger Tom
- Håller han ALLTID på sådär?
- Bill? Nej, det är bara nu... liksom, jag har inte haft en riktigt flickvän om man säger så, på länge. Han tycker det är kul att retas nu i början. Det kommer gå över, jag lovar dig.
- Okej... säger Alicia tyst. Dom blir tysta. Länge.
- Varför undra du?
- Jag tycker... nej, jag bara undra! skyndar sig Alicia att säga
- Nej, säg! säger Tom
- Men jag undra bara.... säger Alicia
- Jag vill veta sanningen! säger Tom
- Men... jag tycker bara att han är lite jobbig... säger Alicia
- Tycker du... illa om honom? säger Tom
- alltså... börjar Alicia
Tom sätter sig upp i sängen. Han tittar ner i golvet.
- Men jag menar... Alicia försöker komma på något bra.
- Du gillar inte min bror?
- Alltså, han är lite... störande... mumlar Alicia
Tom ser på henne. Han ser lite rädd ut.
- Inget kan komma imellan mig och min bror, du fattar det va?! säger Tom med hög röst.
- Ja, det gör jag... säger Alica
Tom är lite läskig när han är arg.
Tom hoppar ner från sängen och går in till rummet där dom andra sitter. Alicia sitter ensam kvar i sängen. Tyst. Sen går hon också ut. Tom sitter brevid Bill, men brevid Tom sitter Georg. Så hon får sätta sig brevid Gustav. Inte för att hon har något imot Gustav, men självklart vill hon sitta brevid Tom. Hon försöker få ögonkontakt med Tom, men han bara vänder bort huvudet. Då börjar Alicia gråta. Men det är det ingen som märker. Dom bara kollar på filmen.
Bara om Tom hade funnits här, och varit glad. Han kunde säkert hålla om henne, och så skulle hon känna den lukten han hade...
Alicia längar hem.
- Oj, hur är det? Mår du inte bra? säger en röst. Det är Gustav. Alicia tittar upp.
- Jo... eller... nej, eller.... mumlar hon
- Tom din flickvän gråter! säger Bill och puffar på Tom som har ögonen fast vid TV rutan.
- Tom! säger Georg
- Äsch! Hon klarar väl sig själv! säger han och fortsätter kolla.
Då försvinner Alicia ut från rummet. 10 minuter senare stannar bussen. Dom går och kollar vad som händer. Dom ser att Alicia går av bussen, och hon gråter. Hon har en näsduk i handen som hon torkar ögonen med, gång på gång. Tom går fram till henne. Han har handen på hennes axel.
- Vill du göra slut? snyftar Alicia.
- Vill du det? säger Tom
- Nej! säger Alicia
- Du får inte ha något imot min bror, det förstår du väl?! ryter Tom. Alicia tittar på Tom med oroliga ögon.
Bill fattar, det är honom dom bråkat om. Alicia tyckte säkert att han var jobbig när han skämtat med dom och skrikit till dom. Och så hade Tom uppfattat det fel.
Bill rycker in.
- Förlåt att jag... var så jobbig... Jag ville inte att ni skulle börja bråka, och...
- Hon gillar inte dig! ryter Tom
- Jag gillar visst Bill! skriker plötsligt Alicia
Alla blir tysta.
- Men varför bråkar vi då? säger Tom sen
- För att jag tyckte att Bill var störande som skrek åt oss! Fattar du inte det!!! Jag har inget emot din bror! JAG FÖRSÖKTE SÄGA DET TRE GÅNGER!! skriker hon.
Man ser att Tom skäms.
- f-f-förlåt... säger Tom
Alicia säger inget, hon är bara tyst.
Kom igen nu! tänker Bill
- Okej... säger Alicia och ger Tom en lång kram. Dom bara står där och kramas i kanske fem minuter. Men då abryts allt av att Bills telefon ringer.
Det är Zoé.
|
|
|
|
