Love in first sight obviously exist |
Bussen stannar och alla trängs för att komma ut genom dörrarna. Chaffisen säger åt alla att lugna sig. Alla rusar in mot lokalen där discot ska äga rum. Vi tar det lugnt eftersom vi vet hur det är här. Massor med småungar som hoppar runt på dansgolvet och inget röj alls. Vi tänker vänta ett tag tills dom har gått och lagt sig sen kan vi gå in och sopa dansgolvet. Jag går och sätter mig på en parkbänk en bit bort och alla de andra följer efter. Vissa sitter och viskar och pekar på några killar en bit bort. Troligen pekar de bara ut deras ”offer” . Andra sitter och pratar om kvartsfinal matchen i morgon. Jag sitter tyst och lyssnar till tjejflockens tjatter. Efter en tiod som känns som en oändlighet går vi till sist in. Småbarnen har gått hem för att se bolibompa och nu är det dags för oss att röja loss. Vi skuttar in på dansgolvet i takt till musiken. Alla ögon på oss. Mycket folk. Ett par som står och strular på sidan om. Går förbi och känner en längtan som jag inte riktigt kan sätta fingret på vart den kommer ifrån.
Senare på kvällen kommer jag igång. Jag blir fullkommligt galen. Skiter i hur andra tycker att det ser ut. Jag har roligt. Vi går in i ringen och dansar. De andra går ut och jag stannar. Alla ögon på mig. Kollar runt omkring mig. Vart tog de andra vägen? Min blick fasntar på två blå ögon. De borrar sig in i mig. De tittar på mig nedifrån och upp. Våra blickar möts. Jag viker undan blicken och går ut ur ringen. Börjar dansa och glömmer bort att jag sökte efter de andra. Lycka. En hand tar tag runt min handled. Jag vänder mig om. Och möts av ett par alldelens underbara havsblå ögon. Vi dansar. Länge, länge. Har tappat tidsuppfattningen nu. Hans närhet gör mig galen. Avståndet minskar mellan oss och våra kroppar snuddar vid varandra. En varm ström går igenom hela min kropp. Jag ryggar tillbaka. Allt går runt, runt. Glada ansikten, svettiga ryggar och dansande kroppar blandas ihop och bli ett enda virr varr. Mina ben sviker och faller ihop. Han böjer sig fram över mig.
”Är du okej?” En sammetslen röst.
”Ja, visst… Behöver nog bara lite luft.” Han sträcker ut sin hand och drar upp mig på fötter igen. Kan man ha magiska händer? Han lägger armen runt min midja och för mig ut ur lokalen till friska luften. Ljuvligt. Det luktar nyklippt gräs och syrener. En frisk doft av saltvatten letar sig in genom näsborrarna. Han för mig bakom ett stort träd. Vi slår oss ner på en parkbänk. Jag kommer på mig själv att jag varit så upptagen av allt dansende att jag inte har frågat om hans namn. Vi tittar på varandra. Länge. En skön tystnad. Inte sådär pinsam. Hen verkar läsa mina tankar.
”Vad heter du?
”Rebecca, och du heter?”
”Kalle, eller Karl egentligen då…”
Orden vill inte komma fram. Vi sitter en lång stund och bara kollar på varandra. En längtan att få lära känna han går upp inom mig. Så stark. Han böjer sig fram och stryker undan en hårslinga från mitt ansikte.
”Mår du bättre?”
”Jodå, det är ingen fara med mig” svarar jag och lägger handen om hans nacke. Jag drar han ännu närmare och kysser han. Han kysser tillbakas. Länge. Vi reser oss upp samtidigt och går en stund. Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Spärren har öppnats och jag tänker inte längre på vad jag ska säga. Det bara flyter på. Jag har aldrig kunnat snacka med killar på det här viset. Vips så hade jag berättat hela mitt liv på en timma och ha sitt. Orden passar så bra när de kommer ut från han mun. Han stannar till och vänder sig mot mig. Han lägger armana om mig i en kram. Vi står där mtt på parkerningen och bara kramas. Jag drar in hans doft. Det luktar gott. Mjukt, mysigt och hemma.
”Du é så go”, viskar han i mitt öra.
”Du är”, säger jag och kysser honom.
Ser i ögonvrån att mina vänner kommer ut från lokalen och går emot oss. Busvisslingar. Alla blickar på oss. Jag tar ett kliv bakåt och möter hans vänliga blick. Hans kompisar kommer också fram till oss. En spänd stämning mellan de två grupperna uppenbarar sig. En pinsam tystnad som bryts av Kajsa.
”Det var nog tur att vi åkte hit ändå Becca. Eller hur?”
”Mm… Det var det” säger Kalle och flinar samtidigt som han kramar om mig. Bussen kommer och vi stiger på. Vi sätter oss längst fram bland en massa Norskar. Hhan håller om mig som ett litet barn. Vi säger inte någonting på hela vägen. Vi behöver inte. Tillsammans går vi ut ur bussen. Vi stannar. Han drar på ena mungipan. Båda vet att vi måste säga god natt. Bara det känns jobbigt. Han ger mig en kyss.
”Lova att vi ses imorn” , säger han med en orolig stämma.
”Klart vi gör dummer” viskar jag och springer iväg till de andra en bit fram. En mängd frågon möter mig .
Jag går och lägger mig på min madrass och tar upp mobilen. Ett sms.
”Saknar dig redan<3”
Jag somnar med ett ord i tankarna. Kalle…
Jag vaknar av ett sms.
”Är du vaken?<3”
”Ja, nu ja<3”
”Möt mig vid skolan? Måste träffa dig!!!”
”Visst, kmr på en gång!”
Jag tar tag i ett par byxor och smyger ut i bara pyjamaströjan.
Vi träffas bakom skolan vid ett träd. Jag möts av en varm härlig kram.
”När jag vaknade imorse trodde jag att du bara var en dröm” Den sammetslena rösten letar sig in och hittar rakt in i hjärtat.
”Men jag är ju här nu”
Vi går till en avlägsen skog bakom skolan. Vi kramas och kysser varandra. Kysserna bli allt hetare. Kyssar på nacken. Hans händer innanför min tröja. Det känns bra. Jag vill mer. Jag vill bara lära känna hela hans kropp och själ. Hans andetag blir tyngre och högre. Hans händer leter sig fram.
”Känns det bra?” frågar han anfått.
”Kan inte bli bättre” säger jag näst intill i hans mun.
Han knäpper upp min bh. Den ramlar mer på backen. Vi klär av varandra i soluppgången. Så perfekt. Allt stämmer. Var enda pusselbit är på plats. Vi älskar där i skogen. Våra händer utforskar varandras kroppar. Bit för bit. När allt är klart ligger vi kvar där. Med han innuti mig. Våra pulsar slår i takt. Som en. Den här dagen kommer jag aldrig glömma…
Sista dagen. Det innebär att vi kommer åka ifrån varanda. Åt olika håll. Till vardagen. Där kommer han gående. Jag möter han med en stor kram. Gråtandes. Han fäller också en tår. Vi kysser varandra.
”Jag måste gå nu…” säger han.
”Nej, vänta, bara liiite till”
Vi står där länge, länge.
”Hejdå nu, jag måste verkligen gå”
Massor med tårar.
”Var inte ledsen, det går över”
”Nej, det gör det inte. Inte om jag inte får vara med dig.” svarar jag huttrande. Han torkar bort mina tårar och ger mig en kyss.
”Vi ses”
”Hejdå”
Våra händer glider ur varandra och han försvinner in i skogen.
--------------------
Detta är en historia baserad på sanningen. Får väll se om det kommer ut en till del så småningom...
|
|
|
|
