På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Ett förlåt räcker inte. Del 28!

Jag vet att jag slutade där det var som mest spännande, förlåt för det! Men jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta, men nu har en till del kommit och fler blir det nu! Jag lovar, ni ska inte behöva vänta i 5 månader eller hur länge sen det var sen sist igen, jag lovar! :) Kramar, och komentera nu ! ;) ]

Kevin kom imot mig, jag kunde inte riktigt se hans ansiksuttryck.
Men jag vågade inte chansa, jag kollade snabbt runt omkring mig.
Det var en tjock skog brevid mig på ena sidan, och på andra sidan låg ett köpcenter som nu var stängt, så där skulle jag inte komma förbi.
Jag hörde hans steg, och på bara några sekunder hade jag bestämt mig.
Det var nu eller aldrig!
För alla mina krafter rusade jag i panik in i skogen, jag sprang allt vad jag kunde.
Bakom mig hörde jag Kevins röst.

- NELLAAAAAAAAAAAAAAAA!
Hans röst var inte arg, tvärtom, det var rädsla i den! Den darrade liksom.
Jag stannade till bakom några granar, jag visste att dom inte såg mig för det var här jag och Linnea hade stått många gånger som små och lurat fröknarna eller lärare när vi smitit ifrån lektioner.
Men jag såg Kevin, han stog precis i öppningen till skogen, för en sekund tänkte jag gå upp till honom men ångrade mig genast när jag såg vem som kom upp vid hans sida.
Jag tänkte direkt fortsätta springa, men mina ben gick inte att röra och plötsligt greps jag av rädlan igen , att åter igen vara bland dom två och inte veta om mitt minne skulle finnas kvar eller inte.
Så jag stog där jag stog, helt stilla och bara lyssnade, det var inte alls svårt att höra vad dom sa.

- Fan , det här går inte Filip, nu kommer jag också åka dit!
- Ha, då är vi två som sitter där iallafall.
- Men jag har inte äns gjort något fel !?
- Inte? Du försvarade henne inte?
- Jag försvarade INTE henne heller!
- Enligt henne gjorde du nog det .

Det blev helt tyst en gång, sen verkade det som om Filip verkade förstå bättre, vad som skulle kunna ske.
- Jag vill fan inte åka i fängelse, du får fixa det här Kevin!
- Va?
- Ja, det är ditt problem! Att du blev kär i den där jävla slampan, hade fu följt våra planer hade inget av det hät hänt!
- Om du inte våltagigt Linnea hade INGET hänt!
- Ha, Linnea.. Vem bryr sig om henne?
- Jag bryr mig om Daniella och eftersom hon bryr sig om Linnea, bryr jag mig!

Jag hörde inte Filips svar, för plötsligt hörde jag steg ifrån skogen, det fanns någon annan ute i skogen!
Inte bara dom, med all min kraft började jag springa och skrika.

- HJÄÄÄÄLP!
Men jag hann inte långt, snart hörde jag snabba steg bakom mig, jag sprang snabbare.
- STANNA NELLA! Filips röst var argare än jag någonsin hört honom, jag sprang allt vad jag hade.
Plötsligt så snubblade jag på en rot, jag försökte återigen få upp balansen men förgäves, jag slog i knät hårt imot en sten, det sved till men jag tvingade mig själv att vara tyst.
Jag ger upp nu tänkte jag tyst för mig själv, dom kan ta mig nu.. Jag kan inget göra!
Jag vände mitt huvud om, men ingen var där, jag började lyssna men hörde inga fotsteg.
Det var helt tyst, hade jag kommit undan?
Jag ställde mig upp tveksamt, det brände i armen och knäet, men jag tvingade mig själv att inte skrika av smärta, men jag kunde ju inte hindra tårarna som rann nerför kinden.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Toker - 18 aug 09 - 15:52

mailmailmail (Y)

anna_921 - 18 aug 09 - 14:19- Betyg: