You had me at hello (1) |
Ja okej, första delen lägger jag ut. Kommenterar ingen nu orkar jag inte lägga ut mera. Anyways, blev ganska kort del men hinner inte skriva mer nu, loggar nog in ikväll också. Haadetbrahej.
Jag vaknar svettig av att solen letar sig fram genom persiennerna och rakt i ögonen på mig, Ben ligger mitt på sängen med munnen halvöppen och snarkar i mitt hår. Romantiskt. Försiktigt kravlar jag mig ur hans sumobrottsgrepp.. som kanske inte ens är ett ord, och smyger ut i köket. Jag sätter på vattenkokaren, sträcker mig upp för att plocka ner två koppar, stöter till högen med disk och en svärm med bananflugor flyr fältet. Tanken på att diska flyger igenom huvudet men klickandet från vattenkokaren avbryter mina planer. Bananflugor behöver också ett hem, eller hur? Med min smidighet öppnar jag balkongsdörren med båda tekopparna i händerna utan att bränna händerna av mig. Dock överväger jag att gå över till iste ungefär varje morgon, men nu låtsas vi som att det alltid går så här bra när jag är i närheten av något som går att skada sig på och som att jag inte alls har kvar brännmärken från igår morse.
-Godmorgon babe. Viskar Bens sexigt morgonhesa röst precis bakom mig och jag undrar om han stog där och väntade på att jag skulle ställa ner kopparna innan han gav mig en hjärtattack. Gulligt, han är rädd om mitt ansikte i alla fall.
-Godmorgon! Halvskriker jag piggt samtidigt som jag snurrar runt och drar honom i den smutsiga t-shirten för att få honom tillräckligt nära för att nå hans läppar.
Det var någon som sa att när man kan kyssa en person med världens värsta morgonandedräkt så är man kär på riktigt. Vad är man då när man faktiskt vill göra det och praktiskt taget tvingar honom att andas på dig? Galen, förmodligen.
Vi sätter oss i varsin stol och tittar ner över staden, precis som varje morgon. Det är det som är så skönt med Ben. Varje morgon sitter vi så, helt tysta sitter vi och bara ser på när folk vaknar och går ut med hunden eller till skola och jobb. Vi är morgonmänniskor, jag och Ben. Det spelar ingen roll om vi har varit uppe halva natten och festat eller bara suttit uppe, vi vaknar aldrig efter klockan nio.
Min blick fastnar på ett gammalt par som går nere i parken, håller varandra i handen och även om jag är för långt borta för att se om de ler eller inte så är jag helt säker på att de gör det. En sådan tant vill jag bli, tänker jag. En tant som håller sin griniga gubbe i handen och älskar honom lika mycket som sextio år tidigare, trots att han är grinig. För han ler i alla fall i smyg när de går ensamma i parken tidigt på morgonen, hur mycket han än mumlar för sig själv och klagar på allt och alla. Och han håller om henne varje kväll när de ska sova och ger henne spontankyssar.
-Ja.. god natt då.
Han bara nickar, som att det är något han vill säga men inte riktigt får fram orden. Jag börjar rota fram nycklarna ur väskan och hoppas att han bara ska gå därifrån så jag får gå hem. Men istället står han kvar och ser dum ut. Jag förstår inte varför jag gick med på det här, efter allt jag har hört om ”blinddates” så borde jag väl inte förvänta mig att min syster kan hitta någon som jag faktiskt tycker om. Och efter en hel middag som vi tjafsat oss igenom så vägrar han gå hem också! Jag vill säga något som får honom att förstå att jag bara vill bli av med honom men när han möter min blick förblir vi tysta båda två. Tills han, helt oväntat, böjer sig fram och kysser mig. Han lägger händerna på mina höfter och drar mig närmre, samtidigt som jag kämpar för att ta mig ur hans grepp.
-Vad fan håller du på med? Utbrister jag irriterat.
Och han bara skrattar åt mig, fortfarande med händerna på mina höfter och ansiktet så nära att jag känner lukten av hans rakvatten. För att vara så grymt irriterande luktar han faktiskt väldigt gott, och smakar inte så illa heller. Trots att jag inte bad om att få smaka på honom precis.
-Nästa gång du försöker dig på det där har du ingen tunga kvar. Morrar jag ilsket, vilket får honom att le ännu mer.
Fast han vågar inte kyssa mig på munnen igen i alla fall, så fortsätter ner till halsen. Jag ryser av välbehag och mina armar slutar samarbeta med min hjärna och försöker inte längre putta bort honom.
Ja okej, bara för ikväll. Tänker jag för mig själv när jag drar med honom in genom dörren till min trappuppgång.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | because - 26 sep 09 - 00:01- Betyg:  | | jättebra! :D skynda med nästa del! | | Fiiiaaas - 19 sep 09 - 13:34- Betyg: | | Fortsätt för bövelen! vet inte vad mer man kan säga | | WhyJustMe - 17 aug 09 - 15:53- Betyg: | Shit :O jag vill läsa mera :)
Och eftersom jag inte heller kan få ihop en duglig kommentar, inte ens stava rätt. Så borde den här också vara värd mer än en ;) | | prickigthallon - 17 aug 09 - 12:25- Betyg: | | Men naws! Jag kan inte få ihop en duglig kommentar, så detta är mer en kommentar för att du ska fortsätta skriva :) |
|
|
|
