You had me at hello {Prolog} |
Hm, well, fråga inte ens. Det här är konstigt. Kommer inte vara så mycket dialog när jag väl börjat, men.. ja. Kommer nog en del ett redan idag tror jag.. om någon vill läsa det vill säga. Kommentera :)
-Älskling?
-Mmh?
-Har du tänkt på en sak?
-Vaddå?
-Alltså.. det är gulligt egentligen.
-Men vad är det?
-Du får inte bli arg eller så. Jag älskar dig precis som du är.
-Men nej, snart blir jag däremot arg om du inte säger vad det är.
-Det är det jag menar. Du är så lättretlig, du kommer bli arg om jag säger det.
-Nej det kommer jag inte.
-Du kommer i alla fall sura lite.
-Baby.. nu säger du det innan jag blir sur.
-Du är redan sur, nu är det försent.
Irriterat riktar han uppmärksamheten mot sin bok igen. Jag suckar högt och hoppas att han ska se på mig igen. Ingen reaktion. Suckar igen, han suckar tillbaka. Jag nynnar lite på en låt jag hörde på radion tidigare, han suckar. Jag suckar tillgjort och högt. Bingo! Han vänder irriterat upp huvudet igen.
-Vad är det?!
-Lova att inte bli sur om jag säger det.
-Jag lovar.
-Alltså..
-Jag varnar dig.
-Din panna är ganska sned. Eller inte sned, mer.. skev.
Tystnad. Jag glor lite på hans panna, flinar åt hur jag inte har tänkt på det tidigare.
-Godnatt älskling.
-Jag älskar dig, snedpanna.
-Jag älskar dig också min lilla idiot.
|
| Kommentarer | | Mp3 - 16 aug 09 - 23:19 | | Den här är den konstigaste prologen jag läst i hela mitt liv, men det är något med den som gör att jag bara vill ha fortsättningen. Något som säger mig att denna kommer att bli riktigt bra, för denna prolog, konstig eller ej, den är egen och besitter en charm jag inte kan motstå. |
|
|
|
