[M/M] Heaven in your eyes - EPILOG |
- Avslut –
~ Tänk att så små val man gjorde en gång i tiden kan bilda så många ringar på vattnet. Tänk att en mening man kläckte ur sig i förbifarten kunde komma att förändra en persons liv. Tänk att bara för att man valde att gå till vänster istället för höger vid ett vägskäl, så förändrade man hela sin framtid.
Jag borde ha valt det andra hållet. ~
~ Jag trodde det skulle vara enkelt.
Jag var naiv.
Livet här är inte enkelt; det är en kamp om ständig överlevnad och den som för en kort stund stannar för att hämta andan blir överkörd. Det är en enda stor bunt blodsugare allihop som bara väntar på ett tillfälle att sätta tänderna i en och suga ur allt liv. Tänk vad snopna de skulle bli om de visste att jag inte har något liv kvar. ~
~ När jag nu ser på mina texter så är det inte mina, jag kan inte minnas att min penna någonsin präntat ner dem. Det är bara ord, en fånig soppa utan baktanke och helt tömd på känslor, en soppa någon satt en melodi till.
Men den betyder inte och har aldrig betytt, allra minst för mig.
Mina texter, min musik, har alltid byggt på mina känslor, så hur fan ska jag kunna skapa mirakel när jag inte har några känslor kvar!? Hur fan kan det där feta fanskap till gubbjävel bara stå där och ha mage att skrika åt mig att skapa när jag glömt hur man gör!? Hur fan vågar han bara beordra mig att få texter att frammanas i mitt inre när mitt känsloregister är helt tömt, när jag inte ser det vackra i soluppgången längre!?
Nej, det är inte mina texter längre och jag var en idiot som trodde att jag skulle kunna skapa skönhet utan känsla. Mina texter slutade att vara mina samma dag som Romeo försvann ur mitt liv. ~
Han såg så extremt liten ut där han låg omgiven av slangar, bandage, maskiner och ständig uppvaktning. Med ett ansikte som förr lyst av glädje och kärlek och en hud skimrande som guld, var han nu endast sminkad av sina egna blåmärken, köttsår och vätskande bristningar i huden. De vackra läpparna jag dragits till redan från första sekunden jag såg honom var spruckna, uppsvullna och blodiga och utgjorde ett fint sällskap till den lika deformerade näsan.
Mitt hjärta brast och blödde då jag om och om igen tvingades inse att den svårt skadade pojken var min Romeo. Hur blev det såhär fel?
En hand på min axel ryckte upp mig ur den avgrund av förtvivlan jag hamnat i, och när jag vred på huvudet såg jag den kvinnliga läkarens bekymrade ansikte.
”Är det säkert att jag inte kan hämta något åt dig?” Hennes röst var så fylld av medlidande att det skar i mig. ”Nu har du suttit här hela natten, Liam, han kommer inte försvinna ifrån dig om du lämnar honom några minuter för att få dig något att äta.”
Jag såg bort mot varelsen i sängen igen och knöt nävarna.
”Det vet du inte”, väste jag lågt och kände den deltagande handen krama min axel lite extra.
”Nej, det vet jag förstås inte”, sa hon lågt och satte sig på huk bredvid mig, såg mot Romeo. ”Och jag kan ej heller garantera att han någonsin kommer att vakna igen. Det var en väldigt svår olycka och han ska vara lycklig som fortfarande är i livet. Och om han vaknar måste du vara beredd på att han kan ha fått bestående hjärnskador eller ha tappat minnet.”
Mina naglar borrade in sig så hårt i huden att mitt blod kom ut i friheten och droppade ner på det oklanderligt rena sjukhusgolvet.
”Han kommer att vakna.” Min röst var så sammanbiten att det förvånade mig själv. ”Han kommer att vakna och hur han än är så kommer jag att ta hand om honom. Aldrig att jag lämnar honom igen, aldrig.”
”Jag vill bara inte att du ska inge dig några falska förhoppningar. Han är svårt skadad och det var en svår olycka.”
Vet ni hur det känns att inse att ens liv är slut; att man tänker ta det slutgiltiga klivet ut från broräcket och störta ner mot sin egen död? Det vet jag nu. För det var exakt den känsla som stormade inom mig då jag handfallen och utan en chans att ens hinna rädda honom, tvingades bevittna hur bilen med tjutande däck och vrålande tuta, sladdade mot min pojkvän. Utan att ens hinna knuffa honom ur vägen för fordonet kunde jag bara se hur han vände ansiktet mot mig och sträckte en hand efter mig.
Sen sa det bara pang.
Det kändes som om mina ben rörde sig i slow motion då jag skrikande rusade mot den deformerade kroppen som låg vid vägrenen. Det kändes som om jag försökte springa i sirap när jag rusade mot honom, föll på knä vid hans sida och gråtande tog hans sargade huvud i min famn, tryckte honom intill mig och skrek som ett djur.
”Hjälp, hjälp oss någon!”
Föraren i bilen kom störtande till oss allt medan han maniskt mumlade för sig själv:
”Herregud, herregud!” Men när han sträckte en hand mot Romeo för att bedöma hans skador, kastade jag mig över honom som en rasande furie, tog hans ansikte mellan mina händer och dunkade det upprepande gånger mot asfalten.
”Du har dödat honom!” Min röst skar sig då jag lät nävarna tala sitt tydliga språk. ”Du har dödat honom!”
Hade det inte varit för att folk i närheten ingripit och släpat mig bort från den blödande föraren, hade jag med all säkerhet slagit ihjäl honom. Smärtan rasade inom mig då jag slet mig loss och återigen tog Romeos kropp i min famn och gråtande skakade honom på jakt efter livstecken. När hans huvud bara slappt dinglade från sida till sida lyfte jag ansiktet mot himlen och skrek.
Jag minns inte ens hur det gick till när ambulansen kom.
Jag betraktade läkarens bekymrade ansikte och reste mig sen för att ställa mig vid Romeos sida, ta hans bandagerade hand i min och hålla den hårt.
”Han kommer att vakna”, upprepade jag lågt och kämpade mot gråten när mina handtryckningar inte fick något gensvar. ”Och jag kommer att ta hand om honom, jag lämnar honom aldrig igen.”
Sen satte jag mig ner intill honom, tryckte hans hand mot den plats där mitt hjärta satt, böjde ner huvudet en aning och brast i ohejdad gråt. Romeo, åh gud, Romeo… kom tillbaks till mig!
---
Det kändes som om jag var fångad i en dimma oförmögen att ta mig ut. Jag famlade i tomma intet och försökte skrika, försökte ropa på hjälp men min röst ville inte lyda mig. Långt i fjärran tyckte jag mig höra oroliga röster, tyckte mig urskilja olika personer och ibland något som kunde liknas vid ord. Men när jag rörde mig mot dem, sprang i dess riktning gled de allt längre bort tills deras röster blev som ekon tillhörande mitt förflutna. Hur jag än sprang runt tycktes jag bara virvla runt i cirklar.
Fångad i mig själv, oförmögen att fly.
Det som faktiskt fick mig att lyfta huvudet och lyssna var ljudet av någon som grät. Förvirrat masserade jag tinningarna för att försöka höra skarpare, urskilja personen i fråga endast grundat på dens snyftningar. Sen rörde jag mig mot ljudet, försökte skrika och ropa, försökte uttrycka mina frågor men fick endast fram ett svagt väsande som dimman hånskrattande kastade tillbaka i mitt ansikte. Dock blev personens snyftningar allt klarare.
”Romeo, snälla älskade Romeo, du får inte lämna mig här! Älskade, underbara Romeo… om du lämnar mig nu tar jag livet av mig!”
Vänta lite… det där var en röst jag kände igen, en röst jag kunde lokalisera! Det var en röst jag aldrig skulle glömma så länge jag levde.
Varför gråter du, Bambi?
Jag sprang mot ljudet av hans bönfallande röst, försökte skrika hans namn för att få hans uppmärksamhet, lindra hans tårar och hans smärta. Och det gjorde mig rasande att ingenting ville lyda mig.
”Dö inte… du får inte dö…”
Plötsligt slog jag upp ögonen och stirrade mig förvirrat omkring. Rummet jag låg i var vitt – skrämmande vitt, varför måste sjukhus alltid vara så jävla vita!? – och luktade medicin och rengöringsmedel. Nästa objekt min blick landade på var Bambi.
Om det inte varit för att min kropp skrek så av smärta att jag själv ville falla in i tjuten, hade nog känslan av mitt hjärta som krossades tagit livet av mig. För böjd över mig satt Bambi med min ena hand tryckt mot sitt bröst och huvudet nedböjt medan hans kropp skakade av gråt. De små gnällande kvidande som lämnade hans strupe skar mig i bitar inombords och att höra hans små bönfallande, osammanhängande meningar fick mig att själv vilja ta till lipen. Han kom tillbaka.
”Jag tänker inte dö, Bambi.”
Min röst var raspig, hes och kändes främmande för mig när den kom ut i det fria, men den hade exakt den inverkan på Bambi som jag hoppats. Hans huvud flög upp och han stirrade på mig med de vackra ögonen rödsprängda av gråt och hans läppar darrade. Sen lyfte han ena handen och la den så försiktigt han kunde mot min ömmande kind.
”Romeo…” Hans röst var inte mer än en skälvande viskning. ”Åh gud… du lever!”
Jag försökte le men då skrek läpparna så mycket i protest att allt jag kunde åstadkomma var en grimas.
”Shame on you, Bambi”, retades jag lågt. ”Du borde ha fattat att med mitt utseende vore det en skam om jag lämnade jordelivet innan min tid är kommen.”
Men mitt försök till att skämta verkade Bambi inte ens bry sig om. Han kastade sig över mig, slog armarna hårt om min värkande kropp och tryckte mig snyftande intill sig.
”Jag trodde du skulle dö!” Att höra hans röst så fullständigt nedbruten fick tårar att samlas i mina ögon. ”Jag trodde jag skulle förlora dig för alltid!”
Jag lyfte försiktigt de värkande armarna och la dem så gott jag kunde om honom medan jag lutade huvudet mot hans axel.
”Jag sa ju en gång att du inte skulle förlora mig, eller hur?”, mumlade jag lågt och kände honom skälva till. ”Jag håller vad jag lovar, Bambi.”
Snyftande begravde han ansiktet i mitt hår och smekte mig över ryggen.
”Jag svek dig, jag svek dig så jävla grovt! Jag stack ifrån dig när du behövde mig som bäst trots att det var jag som bett dig att aldrig lämna mig! Jag var ett jävla as, Romeo, kan du förlåta mig för det?”
Det betyder inte ens något längre, allt som betyder något är att du är här nu.
”Det tillhör det förflutna nu, Bambi”, mumlade jag lågt. ”Det betyder ingenting längre, allt som jag bryr mig om är att du är här hos mig nu. Nåde dig om du försvinner igen!”
”Aldrig.” Hans röst skakade. ”Jag ska aldrig lämna dig igen, aldrig! Tiden i USA var fruktansvärd, jag saknade dig så jag trodde jag skulle gå under! Allting runt om slutade betyda och mina texter blev skit. Det var aldrig menat för mig, livet där är inte menat för mig.”
Hans händer smekte mig över håret, rörde vid mitt ömmande ansikte och kved då de fick känna alla bandagen. Sen lyfte han mitt ansikte mot sitt och vidrörde ytterst försiktigt mina läppar med sina.
”Jag älskar dig”, viskade han och jag kände smaken av hans tårar i min mun. ”Jag älskar dig så det gör ont inom mig!”
Mitt hjärta slog kullerbyttor av lycka då jag kostade mig på att försöka le mot honom igen och förde hans läppar mot mina än en gång, lät mitt inre kvittra av glädje då jag kände honom mot mig som förr.
”Jag älskar dig också”, mumlade jag lågt och sen vilade mitt huvud mot hans axel igen. ”Nu och för alltid.”
”Romeo, herregud, Romeo!”
Innan varken jag eller Bambi hann reagera hade dörren flugit upp och in rusade Maja med rödsprängda ögon, håret åt alla håll och en liten Julia fastklamrad som en koala på höften. Hon hann en bra bit innanför dörren innan hennes blick föll på Bambi och hon tvärnitade.
”Bambi?” Hon såg förvirrat från mig som vilade i Bambis famn, till den unge mannen med det uppseendeväckande håret. ”Jag trodde du var i…?”
Bambi låg milt mot Majas förvirrade ansiktsuttryck.
”Jag har lämnat det där bakom mig nu”, sa han lågt. ”Jag är tillbaka igen.”
”Åh…” Och kanske var det då hon förstod, för när hennes blick mötte min igen fylldes den så svagt med tårar, ändå kämpade hon för att le mot mig. Sen nickade hon svagt och backade mot dörren. ”Jag förstår.”
Kanske älskar jag dig, Maja, kanske älskar jag dig ändå. Men inte som Bambi, aldrig som Bambi. Så snälla förstå, Maja, förstå vad jag måste göra. Döm mig inte för att jag för en gångs skull gör något för mig själv.
Och jag tror hon förstod mina ögons tysta budskap för hon log svagt genom tårarna och nickade åt Bambi.
”Hör av dig”, sa hon till mig och höjde handen åt oss båda. ”Du vet vart jag finns.”
När både hon och Julia försvunnit vände sig Bambi mot mig igen och höjde ena ögonbrynet.
”Men där ser man; du vann visst den stora vinsten gällande flickan.”
Jag småskrattade och lutade huvudet mot hans bröst igen, drog in hans doft och slöt ögonen.
”Hon är mitt allt”, mumlade jag lågt. ”Hon är allt och lite till.”
”Hon var vacker.”
”Det har hon alltid varit.”
När sen sköterskan kom in för att kolla mina värden, hade Bambi placerat sig så att jag låg med huvudet i hans knä så att han kom åt att smeka mig över den del av pannan som inte var inlindad i bandage.
”Romeo behöver vila nu”, sa hon lågt och nickade med huvudet åt dörren. ”Det är bäst att du går nu.”
”Han stannar.” Min röst var förvånansvärt stadig och bestämd. ”Han stannar för alltid hos mig.”
Sköterskan öppnade munnen för att säga något, men stängde den igen och nickade innan hon återigen försvann ut. Då såg jag upp på Bambis vackra ansikte.
”Sjung något för mig”, viskade jag lågt och såg honom le. ”Sjung mig till söms som du alltid gjorde förr.”
”Vad vill du höra för typ av sång?”
Jag log milt och slöt ögonen.
”Din sång.”
Så till tonerna av Bambis vackra stämma vaggades jag sakta ner i drömmarnas land. Och när han sen tystnade för att böja sig ner och ömt stryka med läpparna över mina, log jag i sömnen. Jag älskar dig.
”On my knees, I'll ask
Last chance for one last dance
'Cause with you, I'd withstand
All of hell to hold your hand
I'd give it all
I'd give for us
Give anything but I won't give up
'Cause you know,
you know, you know
That I love you
I have loved you all along
And I miss you
Been far away for far too long
I keep dreaming you'll be with me
and you'll never go
Stop breathing if
I don't see you anymore
So keep breathing
'Cause I'm not leaving you anymore
Believe it
Hold on to me and, never let me go
Keep breathing
'Cause I'm not leaving you anymore
Believe it
Hold on to me and, never let me go”
Och det var också allt pojkarna hade att komma med :) Nu lämnar jag dem åt sitt öde så de får göra vad fan de vill ;) Romeo <3 Bambi
Kom igen; kläm till med en rejäl slutkommentar nu för det var ju faktiskt sista kapitlet, hallå o.o Kommentera duktig nu människor!
(Låten som är med är Nickelbacks ”Far away”)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 4 jun 12 - 23:58- Betyg:  | Har äntligen hunnit läsa alla delar men inte kommenterat
dom eftersom jag kommenterar den här sista delen istället.
Så jävla sjukt underbart alltså, älskar verkligen den här
berättelsen. Trodde seriöst att han skulle dö, men som tur
va så gjorde han inte det. Och dom fick äntligen varandra.
Vilken tur att Maja förstår hur han känner för Bambi, äntligen
vart det ett lyckligt slut :). | | Mp3 - 24 mar 12 - 14:24 | | Sedan jag vaknade tidigt i morse började jag åter på nytt läsa den här historian. Och nu, liksom jag gjorde då, för så länge sedan, älskar jag den här berättelsen. Den är så ofattbart bra att jag inte vet vad. | | FR3KSHOw - 20 nov 11 - 02:36- Betyg: | | jag vet inte om jag ska hata dig, eller älska dig, men nu har jag suttit och gråtit den senaste halvtimmen tack vare din berättelse och om du någonsin slutar skriva så kommer jag själv hemsöka dig i all evig framtid! | | Bonnie4ever - 5 okt 11 - 14:58- Betyg: | Satfläsk vad du är duktig! Jag vet att du har slutat skriva för ett tag, och det med stor sorg :(
Du har verkligen talang. Och jag älskar Romeo. Fast jag kanske älskar Bambi lite till. Fast nej, Varför tog den slut?! D: | | lonelyheartXx - 9 apr 10 - 16:21- Betyg: | ohhhmmmmyyygoood, ja sitter och gråter, trodde att han skulle dö, men neej du räddade honom, ohh och dom fick varandra till slut
ohh ja kan inte, hel jävla underbaaaar | | alexz_th - 5 dec 09 - 21:24 | | Jag hoppas att du inte har något emot att jag snor den här novellen och sparar den i datorn så att jag kan läsa hela imorgon, hinner inte nu. :) | | sandruskapuska - 20 aug 09 - 21:31- Betyg: | Ooooww. saknar dom redan.
Vill veta vad som händer med julia... | | poetensvilkor - 17 aug 09 - 20:13- Betyg: | JESUS KRISTUS VID GUDS HELIGA KAPELL HELIGA AMALIA ASSÅ O_O'
om du hade dödat romeo som jag trodde i början... då hade jag dödadat dig *varna*
iaf så är den här serien den bästa som någonsin kommer skrivas och INGEN och då menar jag ingen kmr kunan skriva bättre... du skriver som ett jävla helgon som har parat sig med en gudarnas gud!och det är BRA... elr nej det e inte det... det är BÄST! UNDERBART! MAGNEFIKT! det e helt jävla underbarast <33 jag tyckte din Cat och Kim novell va bäst men den suger jämfört med den här xD om du inte börjar skriva böcker kommer jag antaglien ´slå in ditt pannben för du har talang och jag menar det... och precis som Romeo sa till Bambi: du är egoistisk om du sitter där hemma framför din data och inte delar med dig din kunskap Oo' visst vi här får läsa det men hur många medlemmar är inne här när det finns dubbelt så många till som skulle njuta av din kunskap! det är inte många som kan skriva som du och du får mig fan att gråta *peta på* du kommer käna miljoner på att sälja dina böcker... dom kommer bi översatta till måååååånga språk och bli mer älskade än Pippi långstrump lätt :D
så, skriv en bok ffs <3333333333333 | | Bolliz - 17 aug 09 - 19:52- Betyg: | Herregud... Jag är i chocktillstånd... Herregud..
JAG ÄLSKAR DIG!<3333333 | | WalkingTheDemon - 17 aug 09 - 19:15- Betyg: | | Åhh.. jag tjuter :'o <3 | | Evoos - 17 aug 09 - 16:20 | | DEN VAR AAAAAS BRA ROMEO<3BAMBI 4 EVER!! | | _Live_life_ - 17 aug 09 - 12:57- Betyg: | fatta galen jag varit under tiden som du inte hade tillgång
till dator. jag funderade allvarligt på att leta upp ditt
telefonnummer på eniro eller nåt så jag kunde ringa och skälla
ut dig. jag var ju i desperat behov av att få läsa om bambi och
romeo. jag hade faktiskt riktigt höga förväntningar på den sista
delen. och självklart levde du upp till dom som vanligt. jag tror
faktiskt du lyckades överstiga dom. du är bara bäst. så enkelt.
funderar på att lägga ut en av mina egna noveller här men det är
nog ändå ingen som kommer tycka de är bra efter att de läst dina.
Du är bara bäst.
bättre än bäst.
mer Gud än Gud.
så jävla bra. | | _mos_ - 17 aug 09 - 00:37- Betyg: | GAAAAAH
cp bra jue :') Men synd om Maja faktiskt. Hade börjat tycka om henne O.o
BÖRJA GENAST PÅ NÄSTA NOVELL, DET ÄR EN ORDER!!!!!
Asså...du är typ bäst O.o | | Mp3 - 16 aug 09 - 23:50 | Herregud. Ett sådant slut. Ett sådant perfekt slut på en perfekt historia.
Berättelsen om Bambi och Romeo, deras kärlek som överlevde allt. Deras kärlek som var strarkare än allt.
Historien som vred runt i alla läsares djupaste känslor. Berättelsen som fick alla att gråta av sorg, skratta av glädje och ropa högt av hopp.
Berättelsen som grävt sig i in alla läsares hjärta och som bestämt sig för att stanna kvar där.
Historien om Bambi och Romeo, något av det vackraste som någonsin skapats och jag älskar den, obeskrivligt. | | Boegapa - 16 aug 09 - 22:35- Betyg: | HERREGUDHERREGUDHERREGUD! Jag blev tårögd, din dumming! o:
MEN DET FÅR INTE VARA SLUT, MEN DU LÖSTE DET OcH DU ÄR FÖR ALLTID MIN HJÄLTE! <3333 | | Pumisa - 16 aug 09 - 21:58- Betyg: | okej har nu i över en timme tänkt vad jag ska skriva (jo det är faktiskt sant)...
Och har kommit fram till- inget
Jag är fortfarande så slagen
Dels för att det är över
Dels för att det är underbart
Dels för att han inte dog
Dels för allt
Jag har inga ord som kan beskriva, och jag skulle kunna slå upp alla ord på alla språk utan att hitta ett värdigt ord
Bättre än bäst är inte ens nära sanningen
Om det är så mycket bättre än bättre än bäst att det inte går att beskriva, vad ska man då säga?
bra gjort, du skänker något till världen, något som far in i våra hjärtan som pilar från spända bågar. Ngåot som träffar direkt och vi avlider lite varje gång vi läser (iallafall jag)
Hoppas denna kommentar beskriver vad jag tyckt och tycker
Och hoppas det kommer en fortsättning... en ny berättelse om Bambi och Romeo
Tror många skulle uppskatta det.
*pusta ut* så nu har jag skrivit allt vettigt jag lyckas tänka på en timme | | NeMriA - 16 aug 09 - 21:18- Betyg: | o m g
vet du vad? det här är det bästa som någonsin skrivits. om du frågar mig.
och jag tror jag kommer skriva en berömd koranenkommentar till dig. *harkel*
när jag läste det första i kursivt var jag livrädd för att det skulle stå något om att romeo inte fanns längre och resten av hela epilogen skulle vara något i stil med hans begravning, och jag förberedde mig på att vråla högt av sorg här.
men sen när jag läste att romeo kom till sjukhuset så steg hoppet lite. men när jag tänkte lite till så kom jag fram till att du har en särskild vana till att vara en ond Gudinna, så jag blev rädd för att du skulle ta död på honom
meeen samtidigt så var jag överlycklig över att bambi var där. för om romeo ska dö så ska han dö med bambi, punkt slut.
och du kunde inte ha gjort det bättre. det var världens bästa slut. det avslöjade inte allt med en gång och det blev precis perfekt o.o och jag blev som vanligt överlycklig över att maja gick därifrån för jag tycker inte om henne -.-
jag fick ju ont i hjärtat juu ;_; jag ville kramanfalla bambi när han grät och jag ville kramanfalla de båda när romeo vaknade och nu börjar jag fundera på om jag är besatt. fast, det är jag, så jag kan nog sluta undra nu.
om kajsa läser det här så kommer hon skratta åt mig för att jag alltid skriver så konstigt långa kommentarer
jag har väldigt svårt för att gråta av saker man läser nu för tiden ( ._. ) men det var så otroligt nära nu va.
jag är kär i de här pojkarna. eller ja, nu räknas de väl som män antar jag. men alltså, ååååh <3333
DU KUNDE INTE HA SKRIVIT ETT BÄTTRE SLUT, JAG AVGUDAR DIG KVINNA <3
och nej det kanske inte blev en koranenkommentar, men lång blev den i alla fall.
hej jag kommer läsa om den här så många gånger. och jag tycker att du ska bli författare och ge ut den här som bok, för då kommer jag stå först i kön och skrika som en idiot :)
nu ska jag nog sluta.
men om du inte har fattat det än, så älskar jag den här novellen.
mycket. // Besatt Fan | | purs_08 - 16 aug 09 - 20:57- Betyg: | | åhhh fy fan nu hatar jag dig... du kan inte bara lämna dem du måste ta hand om dem och ge dem den kärlek de behöver. gråter som in i helvete men jag är glad över att du inte dödade romeo föralltid iaf. älskade denna novell och jag kommer nog aldrig glömma den <3 | | amandisa - 16 aug 09 - 20:44- Betyg: | du borde fan göra karriär elr ngt
gå å bli författar för in i helvete!
helt genialiskt va allt...
finner inga ord för hur jävla begåvad du är, människa!
*avundsjuk* | | aliciamiranda - 16 aug 09 - 19:15- Betyg: | | Ååhh, så bäst!!! Du skriver grymt bra... :) | | saraarbast - 16 aug 09 - 19:07- Betyg: | | Åh, jag kommer sakna den här novellen, den var så himla bra! Kommer lätt läsa om du skriver någon mer novell! :D |
|
|
|
