Hitta Hoppet Del 3 |
Det var den 4 januari, snön yrde utanför fönstrena.
Två tånårstjejer satt i deras gemensamma rum på behandligshememt Hoppet och pratade.
MiYu berättade att hon inte alls hade någon ätstörning.
YoXx berättade att det alltid är så.
Men berättar för sig själv att man inte har ätstörningar.
Så hade det varit för henne oxå.
MiYu och YoXx blev jättebra kompisar.
Dom fördrev dagarna med att MiYu satt i deras franska fönster och läste medans YoXx målade av henne.
Båda två blev på bättringsväganra.
YoXx visade aldrig vad hon ritade, hon ville inte visa bristerna hon hade.
Det jag minns bäst från Hoppet var nog YoXx.
Hon hade en sån närhet, hon satt i sin säng och bara målade hela tiden.
Hon berättade gärna för mig hela sin berättelse om hur hennes ätstörningar började och hennes nya största önskan var att ajg skulle bli frisk.
Hon visste att hon inte kunde bli frisk, bara bättre.
Hon sa alltid till mig.
-Snälla MiYu ät! du kan träna men du måste äta.
Lova mig att du äter minst ett äpple per dag.
Jag nickade alltid även om jag visste att jag inte kunde hålla det.
Jag började träna varje dag, men jag åt alltid lite.
Jag räknade på hur många kalorier jag åt. Hittils hade jag max ätit 100 kalorier på en dag.
Det var bra.
Mitt mål var att äta 0 kalorier.
YoXx såg alltid på mig med sorgsna ögon när hon såg mig minska maten.
Men jag såg att hon aldrig åt heller.
Jag ville göra henne stolt, men jag kunde inte.
Jag ville inte att jag skulle väga mera.
Men YoXx var så värdefull för mig, hon visste hur det var.
MiYu var otrolig.
Hon tränade mer än någon jag nånsin träffat. Hon berättade att en vanlig dag för henne bestod av att springa en mil, minst, göra tusen situps och 500 armhävningar.
JAg minns att jag var förundrad om henne.
Hon var 13 år, bodde i ett hus med sin mamma. hon hade nyss listat ut att hennes mamma var alkoholist.
hon var så liten och så vältränad.
JAg visste vilket helvete hon skulle få.
Jag bad henne att äta, hon kunde inte orka träna så mycket om hon inte åt.
JAg berättade för henne hur jag gått från frisk till sjukt till frisk till sjuk.
JAg berättade oxå vilket helvete det är att åka till alla möjliga behandlingshem.
MiYu verkade aldrig förstå hur det var.
Jag kommer ihåg att hon började äta men det var ytterst lite.
Och tack vare henne åt jag med.
Den 31 oktober 13:24 gick MiYu ut från Hoppet, Hon var nu friskförklarad, Hon hade gått upp 1,5 kilo unde den tiden. MiYu kramade YoXx som skulle hem senare den dagen.
När hon gick förbi grindarna ut mot livet vände hon sig om mot YoXx som stog i dörren.
-Jag älskar dig syster och det är enbart för dig som ajg har blivit frisk, skrek MiYu.
-Kom ihåg att äta minst ett äpple varje dag! Jag älskar dig! YoXx grät det såg MiYu. MiYus tårar började rinna.
Dom var blodssystrar för alltid.
Dom hade blandat sitt blod.
YoXx tittade på klockan 17:24 den var fyra timmar sen MiYu skrivits ut, men YoXx grät förtfarande. OM en timme skulle hon gå samma gång som MiYu gjort.
Hon skulle ut ur detta huset.
Hon skulle gå ut genom grindarna och åka hem.
18:24 kom Herman och hämtade YoXx.
Dom kramades och grät.
Herman hade saknat YoXx och det hade varit tomt utan henne.
Peter och LIv kollade tårögt på YoXx när hon gick.
Dom önskade högt att hon aldrig skulle komma tillbaka, och gjorde hon det skulle det vara för att hälsa på.
När grindarna stängdes hade dom båda tjejerna börjat ett nytt liv.
|
|
|
|
