Hitta Hoppet Del 2 |
Jag tittade på den tjocka persinen mittimot mig.
Där stog YoXx Bettsson 15 år, bulemi och anoreksia sen två år tillbaka.
JAg förstog inte hur jag kunde ha ätstörningar, men det var antagligen så eftersom jag vatt på olika behandlingshem i ett år.
Men dom hade inte lyckats, så nu fick jag bo hemma med Herman.
Jag slöt ögonen och tänkte.
I dag hade jag ätit ett äpple och ett glas vatten, min kropp hade hunnit att ta upp 10 av dom 30 kalorierna.
Jag hade inte hunnit spy upp det i tid.
Jag kände två armar som omslöt mig bakifrån och en mjuk mun som rörde vid min kind.
Jag öppnade ögonen och mötte Hermans blick i spegeln.
Han hade stält sitt gitarrfodral mot dörren.
Han var påväg till en repning med sitt band.
Jag gav honom en puss och så gick han.
Jag stog kvar framför spegeln och tittade.
Mina armar var sjukt tjocka, mina fingrar var små och knubbiga, ansiktet såg ut som en stor vattenmelon, benen var så tjocka så dom tog upp hela spregeln, men min mage slog priset, det var fett rakt igenom, inga muskler trotts alla timmar på gymmet, trotts alla situps, jag vågade inte kolla mer.
Jag gick och la mig i sängen, mina ögonlock var så tunga att dom föll direkt.
När jag vaknade fyra timmar senare satt Herman bredvid mig.
Han log och bad mig äta.
Jag tog en sked med nudlar och en halv köttbulle. min mage skulle inte behålla mer.
Jag var riktigt stolt över mig själv och jag såg att Herman oxå var stolt för att ajg hade ätit utan att klaga.
När Herman började plocka undan så gick jag in på toan, satte fingrarna i halsen och nsart var maten uppe.
När jag kom ut från toan var herman där,
Han tittade mig i ögonen och undrade varför jag gjorde så här, det var inte bra för mig.
jag kände tårarna rinna och förklarade som det var, jag är tjock. Herman såg helt chockad ut och sen blev han allvarlig.
-YoXx Jag älskar dig och säjer detta för att jag vill inte förlora dig. du är SJUKT smal. du vet ju själv att du har anoreksia och bulemi. men snälla YoXx bli frisk för min skull.
Jag blundade för att försöka stänga inne tårarna och så kände jag hans mjuka läppar mot min mun.
Han var fantastisk, allt han sa fick mig att må bra, allt han gjorde fick mig att bli lycklig.
Denna kvällen skulle Herman ut och jogga, jag ville så gärna röra på mig så jag fick springa med. Men Herman var väldigt noga med att inte springa den långa rundan.
När vi låg i sängen på kvällen undrade herman vad som fick mig till ätstörningarna.
Jag såg på honom och han sa åt mig att berätta hela långa berättelsen.
Det hela började när jag var 13 år.
Jag tränade innebandy då.
Innan jag började på innebandyn så vägde jag 40 kilo.
Men efter en månads träning så hade jag gått upp 2 kilo.
En känsla, som jag inte visste vad var, spred sig i min kropp, det var panik.
Jag gick till en person som gav mig ett träningsprogram och det var jag väldigt noga med att följa.
Jag fick presentationsångest och tog ner på mitt mat intag, men fortsatte med min träning.
Vissa dagar åt jag ingenting, men tränade destomer.
Jag minns att ajg hade en kompis som hette Jullz.
Hon var alltid jätte noga med att jag åt.
Och hon fick mig periodvis att äta, och hon gav mig tröst när jag inte hade hunnit träna.
Hon var mitt paraply i solen, hon skyddade mig.
Jag minns att jag alltid smsade henne när jag ahde ätit, och on var alltid lika stolt.
Jag fick folk att tro att jag åt genom massa knep. Mina vänner var dom enda som märkte skillnad på mig, jag själv märkte ingenting.
Varenda kväll kollade jag mig i spegeln och ångrade mig.
Antingen hade jag ätit eller så var det för att jag tränat för lite. Jag såg alltid mina fettvalkar, mina feta armar och mina ben som var feta rakt igenom.
Herman kollade på mig med tårar i ögonen. Jag förstog att han fattade att han var den enda jag berättat det för. mina tårar rann och min röst stakade sig.
Herman kramade om mig.
Den natten sov jag bra,
Det var den sista natten som jag sov bra.
Den 13 december fick jag ett brev. Det var från Hoppet, ett behandlingshem för ungdommar med ätstörningar. hoppet var det enda behandlingshem som jag inte hade varit på.
Men den 4 januari skulle jag skrivas in.
Jag firade jul och nyår med familjen och med mina vänner utan att säja att jag skulle till hoppet.
Dagarna gick och tillslut var det den 4 januari.
Herman och jag åkte dit.
Vi grät båda när vi skiljdes.
Men jag fick den " Glada" nyheten att han fick hälsa på mig om en månad.
Jag fick följa med en man som hette Peter.
Han visade mig var jag skulle bo.
Jag skulle dela rum med en 13 årig tjej.
Den 13 åriga tjejen skulle komma senare på kvällen, så än så länge så hade jag rummet för mig själv.
Peter kom in vid klockan tre och hade en macka i handen.
Han tittade på mig och bad mig ta av alla mina kläder, utom underkläderna medans han hämtade liv, den tjejen som skulle ha hand om mig och tjejen.
Jag gjorde som han sa, och efter några minuter så knackade det på dörren.
En ung kvinna kom in.
Hon presenterade sig som Liv och bad mig äta mackan som peter hade lämnat.
Jag bad henne att gå ut men hon skulle kolla när jag åt så att jag inte slängde den eller nått sånt.
Sakta började jag äta mednas liv berättade vad som fick henne att vilja jobab här.
Hon hade själv haft ätstörningar, och hennes kille hade dött av anoreksia.
Jag satte nästan mackan i halsen.
En kille med ätstörningar, det var inte ofta man fick höa om det...
Plötsligt märkte jag att mackan var borta.
Liv log.
Hon hade fått mig att äta även om det hade tagit tre timmar.
Liv lovade att berättelsen var helt sann.
Hon gick ut och jag letade i panik efter någonstans att spy.
Efter en halvtimme hade jag inte spytt och gav upp. Liv stack in huvudet och berättade att min rums kambrat hade kommit.
Hennes namn var MiYu.
|
|
|
|
