Hitta Hoppet Del 1 |
Jag tog några snabba steg och började springa.
Jag sprang på slingan i skogen. Detta var nog tjugonde varvet idag.
Jag höll fortfarande inte räkningen.
Jag sprang på 5 kilometers slingan i skogen.
Jag hade sprungit här så länge att jga visste var alla rötter och alla stenar fanns.
Jag beslöt mig för att springa hem när detta varvet var fullbordat.
Trött och svettig ställde jag mig i duschen.
JAG lät varmvattnet rinna medans jag kände efter om jag var hungrig.
Ingen kurrande mage och ingen magvärk.
Jag var inte i behov av mat.
Mamma skulle inte komma hem förens jag sov.
Eller förväntades sova.
Jag duschade klart och klädde på mig mina yoga kläder, rullade ut mattan och började med dom enkla yoga övningarna som dom skrev om i julia.
Jag märkte ingen direkt skillnad men jag höll på endå.
JAg satta mig på golvet och läste flera julia.
Där mitt i en stog det om ätstörningar.
"En person med ätstörningar är ofta smal och tränar mycket."
Jag visste att det inte stämde på mig.
Jag var normal och tränade normalt.
"En bulimektiker ser ut som vanliga personer, dom har ofta normal kroppsvikt."
det var då ett himla tjat om ätstörningar och viktproblem.
Jag la ihop tidningen och kollade på klockan.
jag skulle upp halv sex, skulle jag hinna sova något innan det var det bäst att jag gick och la mig nu.
Jag gjorde snabbt 100 sit ups och la mig i sängen.
"PIIIIIP"
jag sträckte mig efter snooze knappen och tryckte till.
"PIIIIIIIIIIIIIP"
Jag sträckte mig efter klockan och kollade.
Shit klockan var 6.
Snabbt skyndade jag mig att slänga på mig träningskläderna och gav mig ut på min dagliga 1 milare.
en timme senare var jag hemma.
in i duschen och snabbt på med kläderna och torka håret.
klockan var kvart över sju, jag hann inte äta något nu.
Jag var ändå inte hungrig.
Jag skyndade mot bussen.
-MiYu hej!!
min bästa kompis SoY stog vid busshållsplatsen.
Hon kramade om mig och vi satte oss i bussen.
SoY pratade under hela bussresan till skolan om något program hon sett dagen innan.
Hade visst handlat om några som slutat äta och bara tränade som hade dött.
SoY rtckte det var jättebra.
Själv tyckte jag att det var skrämmande modernt med ärstörningar.
alla gick och skaffade sig ätstörningar hit och dog av det dit.
Dagens lunch var fisksoppa.
Något jag verkligen inte klarade av.
Jag satt snällt med vid bordet när SoY åt.
Hon tittade frågande på mig och jag besvarande hennes blick som förklarade.
när jag kommit hem med bussen på eftermiddan bytte jag snabbt om till joggingkläder och sprang ut i slingan.
det var uppiggande att springa runt där.
jag sprang 20 varv och begav mig sen hemmåt.
jag klev ut från duschen och klädde på mig mina yoga kläder.
När jag hade gjort 3 av dom 6 övningarna julia skrev om kände jag mig snurrig och allt svartnade.
Jag vaknade av att mamma petade på mig.
Hon stank sprit.
Snabbt flög jag upp och sprang ut på toan.
jkag bytte till min pyjamas, borstade tänderna och la mig i sängen för att sova.
När jag gick ner i köket efter min dagliga en milare och dusch så satt mamma där och tittade på det störa berg av disk som jag inte brytt mig om när jag endå inte använde nån disk.
hennes min var beskymmrad.
-Älskling, borde inte vi diska snart.
Jag stog och tvingade i mig en macka för att inte göra mamma orolig. hon vände blicken mot mig och jag nickade.
-Jag tar ledigt från jobbet i dag och så diskar vi när du kommer hem från skolan.
"FAN" tänkte jag. "nu måste jag vara hemma med mamma och äta även om jag inte är hungrig"
Jag lyckades få fram ett leende och ett "visst"
JAg skyndade mig att äta upp mackan och sprang till bussen, enbart för att lyckas förbränna lite kalorier.
efter att jag joggat på stället i tio minuter så kom SoY hon tittade lustigt på mig där jag stog och hoppade.
-MiYu Vad fan håller du på med?
Jag svarde med lögnen att jag frös.
Jag såg att SoY inte trodde mig men hon kände mig och visste att det inte var värt att fråga.
När vi kom till skolunchen såg jag att det var vegetarisk tacos.
Jag sneglade på SoY.
Jag såg hur hon njöt av att jag skulle äta, hon visste att jag älskar quorn.
Jag åt en taco och satt sen och räknade lite,
En taco på 2300067,93875 kalorier + en macka på 375,36 gånger ett delat med två gånger två blev 2300477,94 kalorier.
Jag hade definitivt ätit för mycket.
Var det inte max 1000 kalorier på ett år...?
Jag gick in på tjej toan och låste, kollade så ingen var i något av båsen.
Jag gick in på ett av båsen och tryckte ner fingrarna i halsen så att jag kände maten åka upp igen. dom kunde väl inte säja att jag hade en ätstörning när jag bara säkrade mig fettma. försiktigt gick jag ut från toan för att inte väcka misstankar och någon hört utifrån. jag gick ut på skolgården och satte mig på en bänk.
Jag funderade på vad mamma jobbade som.
Hon stack nångång mellan 8-16 och kommer hem nångång efter 23, hon luktade sprit när hon väckt mig i morse.
Mamma borde ha ett dåligt jobb eftersom hon gic till socialen en gång i månaden.
Jag satt och funderade och plötsligt slog det mig.
Mamma jobbade inte, hon drack.
Jag kände ilskan stiga inom mig.
Mamma ljög för mig, hur fan kunde hon.
Jag hörde någon springa och plötsligt stormade SoY fram och gav mig en MEGA kram.
-Var fan har du varit!?! Jag blev faktist orolig!!
SoY var speciell.
Hon var glad hela tiden och när hon var orolig, då var hon verkligen orolig.
Jag tittade på SoY och förklarade att jag inte mått så bra.
SoY tyckte att jag skulle gå hem.
Jag gjorde som SoY sa.
Fast istället för att hoppa på bussen hem så sprang jag.
När jag kom hem var jag för en gångs skull lite stolt över mig själv.
Lite borde jag väl ha tappat.
Jag ställde mig på vågen.
Jag hade gått upp 4 kilo.
Paniken steg.
All träning var förlorad, tack vare all jävla mat.
Jag tog fram penna och papper och började skriva.
Efter en timme kunde jag stolt titta på mitt nya kost och tränings program.
Måndag:Spring en mil, Ät ett äpple, Ingen skolmat, och träningsprogramet.
Tisdag: Spring en mil, en liter vatten, ingen mat och träningsprogramet
Onsdag: Spring en mil, ett halvt äpple, ingen mat och träningsprogramet.
Torsdag: Spring en mil, en halv liter vatten, ingen mat och träningsprogramet.
Fredag: Spring en mil, ingen mat och tränings programet.
Lördag: Spring en mil, ingen mat och träningsprogramet.
Söndag: Du har nu klarat det,
Hedanefter, ingen mat och bara träning tills kilorna är borta.
Jag hängde upp programet på min garderobsdörr.
När jag stått och stoltserat över schemat tog jag på mig mina träningskläder och satte av mot spåret.
Jag kom hem en timme senare, det första jag tänkte på var, skulle inte mamma diska i dag??
Jag vandrade ut i köket och hittade en lapp från mamma.
"Har gått ut en stund kommer sen"
Nu hade jag min chans.
Om jag tog mat från frysen, micrade och slängde i grannens soptunna så skulle mamma tro att ajg ätit.
Jag skyndade mig att genomföra min plan.
Efter att planen var klargjord la jga mig för att sova i sängen.
När min kropp fick kontakt med sängen så försvann all energi och jag somnade snabbt.
Mitt liv flöt på så här i tre veckor frammåt.
Den 31 oktober, detta mins jag väl, gick jag som vanligt ut i spåret och sprang, plötsligt svartnade allt och jag kände marken slå emot mitt huvud.
Jag kände någon som petade på mig.
-Hej jag heter Peter och jobbar på ambulansen. Du hittades på joging spåret av en förbipasserande, som ringde oss. Du ä nu påvag till sjukhuset för undersökning.
Jag fick omedelbar panikm om dom skulle undersöka mig så skulle dom säkert känna på mig och då skulle dom känna allt fett.
Jag började genast prata emot Peter och jag lovade att jag mådde perfekt.
-Så bra, då gör det ju inget om vi undersöker dig.
Jag kände redan att detta inte skulle få ett bra slut.
Peter fick som han ville.
Jag undersöktes och dom hittade inga fel.
Jag fick svara på frågor om min hälsa.
Enligt läkarna hade jag anoreksia, dom frågade mig om jag äter, jag nickade, för det gjorde jag.
Jag åt i tankarna.
Dagens lunch hade ju varit ett rött äpple och en sked oboy, sockerfri oboy.
Läkarna undrade hur många kalorier jag hade ätit. jag var nära att berätta direkt, jag visste mycket väl hur många det var. men för att göra läkarna stolta sa ajg att ag inte räknade dom.
Jag såg på läkaren att han inte trodde mig.
Han berättade att min mamma sagt att grannarna hittat mat i sina soptunnor, som jag hade slängt där.
Jag berättade för läkaren som det var.
Jag höll på och bli tjock, tränade och upptäckte att ajg gått upp.
Läkaren bad mig stanna i rummet och så gick han ut.
När han återvände frågade han mig direkt om jagh ville skriva in mig på hoppet.
Hoppet var ett behandlingshem för ungdomar med ätstörningar.
Jag skakade på huvudet, vad hade jag där och göra, jag hade ju ingen ätstörning.
läkaren förklarade att det tyvärr var så.
Jag insåg att han inte ljög, och tre månader senare åkte mamma dit för att lämna mig.
Jag minns att jag grät inte ens.
|
|
|
|
