-,. |
Utanför tågets fönster regnade det. Det var mörkt, blött och den 13 augusti 2009. Till tonerna av Far Away med Nickleback dränkte jag min sorg medan jag hörde mina vänners snack som bara ett svagt mummel. Jag suckade tyst och höjde volymen till högsta tänkbara samtidigt som jag lät mitt huvud vila mot väggen. Varje gång tåget stannade inför en ny station blundade jag hårt och när det efter ett par minuter började att åka igen slog jag upp ögonen och granskade det mörka utanför. Jag kände de andras blickar, jag kunde nästan ta del av deras funderingar, om varför jag var så tyst och bara stirrade ut över samhället medan musiken vattnade mina ögon. Varje gång som jag diskret skulle torka bort tårarna höll jag andan för att slippa känna doften som fortfarande satt kvar i min hand, min hand som hon hållt i och inte släppt på flera minuter.
-Nästa, Västerhaninge, slutstation.
Jag öppnade ögonen, sänkte musiken och drog ut en av hörlurarna ur örat. Smällde till min ena väns knä för att visa att vi skulle gå av medan jag märkte hur den andra följde mina rörelser med sin blick.
-Är du ledsen?
Jag vägrade ta ögonkontakt, utan knycklade snabbt ihop hörlurarna till en boll medan jag knöt mina händer så att de tillslut blev vita.
-Ja.
Jag hörde hur ynklig jag lät så jag svalde hårt och vågade tillslut att möta hennes blick.
-Jag är inte ledsen, jag är sårad, förvirrad och bara allmänt förstörd.
Den natten drömde jag om henne.
Den natten var exakt lika jobbig som alla de andra, då hon levt i mina drömmar och fått mig att både somna och vakna med våta kinder.
Jag vill bara att du kommer tillbaka själsfrände.
Sann.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Usami - 14 aug 09 - 19:29- Betyg:  | | Jättebra skrivet! Väldigt fin... |
|
|
|
