På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

SonnyhjärtaLiam [M/M del 7]

Liam

Jag satt på cykeln på väg hem. Zac och jag hade skilts åt för en stund sedan. Han skulle ju hem han också.
Jag cyklade förbi hus efter hus och kom allt närmare hem. Jag ville igentligen inte åka hem. Jag ville till Sonny. Men det gick inte. Jag kunde inte träffa Sonny förns såren på min arm hade läkt. Jag ville inte att han skulle se hur beroende jag var av honom, av hans närhet. Det var nästan patetiskt. Man kan ju inte vara förälskad i någon man hade haft kontakt med i en vecka! Men en svag röst i mitt huvud sa emot mig.
Jo! Det kan man, det är du bevis för!
Jag cyklade upp på garage uppfarten och parkerade cykeln brevid ytterdörren.
Jag hörde mamma och pappa ropa på mig från altanen. Jag vart nästan lite förvånad över att se dem sitta där. Men det var en fin dag, den första på länge, så det var inte så konsitgt.
Jag gick och satte mig hos dem. De hade ett varsit glas vin i handen. Det var ovant att se dem dricka. Pappa var läkare och han drack aldrig förutom på nyår och midsommar. Och mamma jobbade på postkontoret i stan. Men hon drack lika sällan.
"Vart är Kenny?" frågade jag men blicknen i knät.
"Han är ute med sin flickvän", sa pappa och spände blicken i mig.
Mamma armbågade pappa i sidan.
"Åh", sa jag och kände mig lite sårad. Jag trodde han hade kommit över att jag var intresserad av killar i ställer för tjejer.
Pappa drack upp det som var kvar i hans glas och hällde sedan upp mer vin.
"Varför dricker ni?" frågade jag och kollade på mamma.
"Det var pappas ide", sa hon och sneglade på honom i ögonvrån.
"Men varför?"
Pappa suckade.
"Vi ville väll dricka lite vin till maten. Det har inte du något med att göra," sa pappa surt utan att ta blicken i från mig.
"Ja, ja. Som du vill tjurgubbe," sa jag och gick in i huset och upp på mitt rum.
Jag hittade min mobil på skrivbordet och såg att jag hade tre missade samtal. Ett från Kenny och två från Sonny. Det glädje mig att Sonny hade försökt få tag i mig, att han ville prata med mig. Kenny hade jag ingen aning om vad han ville. Vi hade aldrig vart särskilt nära varandra, vi hade alltid vart varandras motsatser, och vi ringde bara varandra när vi var tvungna. Han hade ringt i går kväll, strax efter att jag hade åkt hemifrån. Jag bryde mig inte om att ringa upp. Varken till Kenny eller Sonny.
Jag drog av mig den långärmade tröjan jag hade sovit i under natten och granskade såren på underarmen. Det hade svulnat väldigt mycket under natten och det kändes väldigt ömt. Jag gick in i badrummet, blötte några toalettpappers rutor och satte mig ner på toalettlocket och började badda mina sår med det blöta och iskalla pappret. Hag hörde steg utanför och in genom badrumms dörren kommer Kenny. Han stannar tvärt på tröskeln och stirrar på min arm. Jag tittar upp på honom. Han rusar mot mig och slänger armarna om mig.
"Liam, vad har du gjort?" viskar han i mitt öra.
"Jag..." börjar jag, men jag kommer inte längre innan tårarna börjar rinna och jag lägger armarna om honom och besvarar hans kram.
Han släpper taget om mig och ser mig i ögonen.
"Varför?" frågar han och ätter sig på huk framför mig.
Jag skakar på huvudet med tårarna rinandes ner för kinderna.
Han stryker med sin hand över mitt hår och suckar.
"Jag kunde nästan tänka mig att det skulle bli så här," sa han, tittar ner på min arm och drar med ett finger över såren. Jag ryser till, det både kitlas och gör ont samtidigt.
Han hjälper mig resa mig upp och vi går in på mitt rum och låser dörren efter oss.
Jag sätter mig ner på min säng och Kenny på skrivbordsstolen. Han ser på mig och jag stirrar ner i golvet.
"Liam," säger han och reser sig upp och sätter sig brevid mig på sängen i stället.
"Vad är det?" frågar jag och kollar åt andra hållet. Allt för att inte möta hans ögon.
Han suckar.
"Inget, jag går och hämtar första hjälpen lådan," säger han och lämnar mig ensam i mitt rum.
Första hjälpen lådan. Den har vi inte använt på år. Det skulle inte förvåna mig om mamma eller pappa hade slängt den och Kenny kom tillbaka och sa att han inte hade hittat den.
Fast det förstås, pappa hade alltid vart noga med att ha ett första hjälpenkitt hemma i nödfall.
Kenny kom tillbaks med en röd tygväska med ett stort vitt kors och som det stod FÖRSTA HJÄLPEN på med stora vita bokstäver.
Han satte sig på knä framför mig och började badda såren med en blöt trasa.
Jag suckade.
"Det var ju det här jag gjorde innan du kom," sa jag surt.
"Ja, men jag gör det ordentligt," sa han och fortsatte badda. "Vad gjorde du det med?" frågade han sedan.
"En sax," sa jag och kollade på mina sår medans Kenny baddade dem.
"En sax? Är du galen? De här såren kan bli hur infekterade som helst. Igentligen borde du låta pappa ta en titt på dem," sa han och plockade upp en rulle bandage ur väskan. Han började rulla bandaget runt min arm.
"Pappa skulle döda mig, och så har han druckit."
"Har han?"
"Ja, när jag kom hem satt han och mamma och drack vin på altanen. Och han sa föresten att du var ute med din flickvän."
"Hah, flickvän? Jag är fan singel," sa han och fäste bandaget med ett hårspänne som han hittade i min skrivbordslåda.
Han satte sig brevid mig på sägen och granskade mig uppifrån och ner.
"Vad mager du är," sa han och petade på mina revben. "Du borde äta mer."
"Jag äter så mycker jag behöver," svarade jag och gick fram till byrån, öppnade lådan, och tog på mig en tight rosa T-shirt.
"Vart ska du?" frågade Kenny.
"Ut och gå," svarade jag och lämnade Kenny sittandes på min säng.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8)

superwoman - 10 sep 09 - 18:35- Betyg: