Bögjävel !! [del.21] |
Den här delen har varit klar länge, men min dator har fuckat, så jag har inte kunnat lägga upp den, men ha en trevlig läsning ^^
PS. Jag bjuder på en extra lång del nu, eftersom ni har fått vänta så länge :)
// Polly
Bögjävel !! [del.21]
Hej Victor! Förjävligt det där som hände. Hoppas att de där jävla idioterna får igen, jag tänker på dig. Kan inte du sova över hos mig idag? Jag vill inte vara helt ensam med min "pappa", du är jätteschysst om du ställer upp!
Jag blev en aning gladare då jag såg smset från Robin. Det var såklart inte kul att han måste vara ensam med sin så kallade pappa idag, men om jag var där, så skulle han säkert inte våga tafsa på Robin, för om han gjorde det, så skulle han få med mig att göra ...
- Mamma! ropade jag och min mamma kom genast inskyndandes i mitt rum, där jag låg nerbäddad i sängen.
Det hade gått några dagar sen händelsen då gänget hade misshandlat mig i skolan hade ägt rum och trots att jag hade brutit ett revben av alla sparkarna som jag hade fått, så hade jag inte så jätteont, jag var bara lite öm.
- Ja, vad är det, Victor? undrade mamma och satte sig försiktigt på min sängkant. Jag höll fram min mobil, för att visa smset från Robin och mamma läste det.
- Det är klart att du får sova hos Robin om du vill, sa hon sen. Men du är ju inte riktigt kry ...
- Jo, jag mår bra, avbröt jag. Eller ... Jag skulle må bättre ifall jag fick träffa Robin. Fattar du hur trist det är och ligga här som ett döende lik?
- Jag förstår mycket väl att du skulle ha det roligare hos Robin, sa mamma förstående och började plocka lite med mitt sängöverkast. Det enda du har gjort den senaste tiden är ju som sagt nästan ingenting och då förstår jag att du är jätteglad över att ha fått träffa någon som bryr sig om dig.
Mamma mötte min blick och log lite. Jag log tillbaka.
- Det är jag verkligen, sa jag bestämt. Och Robin har det inte heller så lätt. Hans mamma har cancer och han vet inte vem hans riktiga pappa är. Om inte jag får sova över hos honom, så måste han tillbringa helgen ensam med sin låtsaspappa och det vet jag att han inte vill, eftersom han skrev det i smset.
Mamma nickade sakta.
- Det är bra att Robin har dig, Victor, sa hon sen. Han verkar behöva många vänner som kan stötta honom nu när han har det svårt ... Jag hoppas verligen att det kommer att gå bra för hans mamma.
Innan jag hann säga något mer, så ringde det på dörren och mamma for upp från min säng i ett nafs, samtidigt som jag gav henne en förvånad blick.
- Vem är det som kommer? undrade jag, eftersom varken jag eller mamma brukade få besök särskilt ofta.
- Det är Jessica, svarade mamma och skyndade ut i hallen för att öppna ytterdörren. Och hon skulle ta Vilma med sig! ropade hon ivrigt utifrån hallen.
Jag log lite och sträckte sen på mig där jag låg i sängen. Hoppas att Jessica och Vilma kunde pigga upp mig lite, för de brukade ju oftast få mig på bättre humör.
Jag var på väg till Robin nu och jag kände mig som världens lyckligaste.
Mamma hade gett med sig tillslut och Jessica och Vilma hade följt med när hon skjutsade mig till stationen.
Först hade Jessica så klart velat prata med mig om den där händelsen då gänget hade slagit mig och jag hade motvilligt återberättat samma sak för henne, som jag hade gjort för mamma.
Jessica tyckte såklart otroligt synd om mig och hon tyckte precis som mamma, att jag förtjänade att få roa mig lite och träffa Robin. Och nu var jag alltså på väg ...
Jag kunde knappt bägra mig tills jag var framme, fan vad roligt det här skulle bli!
- Haha, kolla fittan ... Och vilka goa bröst alltså ...
Jag suckade uttråkat och kastade en irriterad blick på killarna som satt en bit bakom mig på tåget.
Det var tre stycken och allihop satt lutade över en av killarnas mobiler. Jag antog att de kollade på nakenbilder, med tanke på deras kommentarer och skratt och jag tyckte att de var otroligt omogna.
Alltså, sitta och diskutera tjejers nakna kroppar på ett tåg var ju inget man gjorde vanligtvis, i alla fall inte när det satt personer bara några meter intill, som kunde höra ...
Plötsligt kom en svarthårig tjej gåendes genom tåget och hon hade på sig en tajt, åtsittande klänning i vitt tyg.
Killarna knuffade som fan på varandra och nickade sen åt tjejen och en av de visslade till när hon passerade de.
Därefter vred killarna på sina huvuden, för att glo efter tjejen och de verkade alldeles stumma av upphetsning.
Jag himlade med ögonen och en av killarna andades ut.
- Wow, vilket nice ass den där bruden hade! sa han sen. Det är inte ofta man ser såna fräscha brudar alltså, eller hur, grabbar? De andra killarna nickade och jag reste mig hastigt upp, för att byta plats till någon där jag slapp sitta och lyssna på killarnas "ytliga" snack om tjejer.
Det var mycket trevligare att tänka på Robin ju och det var det jag skulle göra resten av tågresan. På hans fina ögon och hans gulliga leende ...
Det var först när tåget stannade på stationen i Jönköping, som jag började känna mig nervös inför att träffa Robin igen och när jag såg honom genom ett av fönstrena på tåget, där han stod på perrongen, så tog jag ett djupt lugnande andetag och reste mig från min plats, för att gå ut från tåget.
Jag hade inte så mycket packning med mig, så det rymdes i endast en väska och det var ju tur det, så jag slapp komma kånkandes på för mycket, för då skulle jag ju säkert ha sett ganska rolig ut ...
När jag kom ut på perrongen och såg att Robin närmade sig, så blev jag alldeles varm i hela kroppen, men samtidigt så generad att jag hade velat springa och gömma mig i tåget igen. Men med tanke på att jag faktiskt skulle sova över hos Robin, så var ju det mycket mer pinsamt än att bara träffa honom ...
Robin var klädd i en svart t-shirt, som det stod "Satyricon" på (Jag hade ingen aning om vilka de var) och halvlånga vit/svarta shorts. Hans svarta hår hängde fram vid hans fina, bruna ögon och han hade sminkat sig i kajal och ett tunt lager med puder.
- Hej, sa han leendes, då han hade kommit fram och ställt sig vid mig. Allt bra?
- J .. ja, sa jag generat och mötte försiktigt hans blick. Själv då? Robin log stort.
- Vad tror du? sa han sen. Nu när jag träffar dig, så är ju allt jättebra, det fattar du väl? Jag besvarade Robins leende och Robin slet till sig min väska.
- Den här tar jag, sa han. Du ska inte behöva hålla något alls. Och innan jag hann ta tillbaka väskan igen, så hade Robin börjat gå sin väg och jag skyndade mig efter.
- Är det långt hem till dig? undrade jag och Robin skakade på huvudet.
- Nej, som tur är, sa han. För annars så hade äcklet varit tvungen att skjutsa oss och jag hade hellre gått om det var flera mil hem, istället för att låta honom skjutsa mig, fatta vilket tafstillfälle han skulle få!
- Vilken tur att han inte får det då ... mumlade jag, för jag var lite osäker på vad jag skulle säga.
Lägenhetsområdet som Robin bodde i var stort och själva lägenheterna hade fem våningar.
- Jag bor på fjärde våningen, förklarade Robin och styrde stegen mot den lägenhetsbyggnaden som det stod "35" på.
Lägenheterna var av rött tegel och de hade svart tak och gröna balkonger. Det var portkod in också och Robin tryckte
in siffrorna "7890", innan han drog upp dörren och gick mot hissarna. Jag följde efter.
Hissen var ovanligt fräsch om man jämförde med de som brukade finnas på stationen där jag bodde och som brukade vara nerpissade och nerklottrade.
Den här hissen hade klarvita väggar och spegel och när den tog mig och Robin upp till fjärde våningen i överdrivet långsam takt, så försökte jag febrilt komma på något att säga.
- Ehm ... De här lägenheterna är väl ganska nyrenoverade, va? fick jag fram tillslut, men Robin skakade på huvudet.
- Knappast, sa han leendes. Det är bara hissen som har fått en liten uppfräschning, våran lägenhet kommer nog att rasa ihop när som helst ...
Jag log lite försiktigt, eftersom jag förstod att Robin inte var allvarlig, men jag höll samtidigt på att skämmas ihjäl eftersom jag hade trott att lägenheterna var nyrenoverade.
R.Sjöberg, stod det på en av dörrarna då jag och Robin hade kommit upp till fjärde våningen och Robin stannade till framför dörren och tog ett djupt, lugnande andetag.
- Vad tyckte Rolf om att jag skulle komma? viskade jag nervöst.
- Han tyckte faktiskt att det skulle bli roligt ... sa Robin tveksamt. Men det är väl bara för att han kommer få en till att tafsa på, men rör han dig, så dör han.
Det luktade mat då jag och Robin kom in i lägenheten och Robin tog av sig sina skor och placerade de intill de andra som fanns uppställda i hallen. Jag gjorde likadant.
- Hallå? sa Robin försiktigt. Rolf?
Jag kunde höra steg närma sig och en man som såg ut att vara i 35-årsåldern uppenbarade sig i hallen.
Han hade blont hår och var ganska lång och han var klädd i ett förkläde.
- Hallå Robin, hälsade han. Du kommer lagom till middagen. Och du måste vara Victor?
Han synade mig uppifrån och ner och jag nickade försiktigt.
- Ja ... sa jag tveksamt. Rolf log ett leende som jag tyckte såg lite obehagligt ut och gick sen ut i köket igen för att fortsätta med maten.
- Vad är det för mat? ropade Robin efter honom.
- Det är pastasallad med lax, svarade Rolf belåtet. Och till det tänkte jag att vi skulle ha lite remouladsås.
- Jaha ... sa Robin och jag följde efter honom in på hans rum.
- Typiskt Rolf! sa Robin och himlade med ögonen. Han jobbar som kock och bara för det, så tror han att han är expert på att laga mat ...
- Är han inte det då? undrade jag och såg mig lite omkring.
- Jo, i och för sig ... medgav Robin motvilligt. Men han ska liksom alltid skryta så mycket ...
- Aha, vad jobbigt ... sa jag frånvarande, för jag hade fullt upp med att kolla in Robins rum, som var mycket större än mitt egna. Han hade loftsäng, dator med högtalare, en platt-tv, en svart fåtölj och lite andra småsaker och jag blev såklart grön av avund.
- Varför köper inte min mamma såna här grejer till mig? klagade jag och kunde inte undgå att visa min avundsjuka.
Robin ryckte på axlarna.
- Äh, det är bara Rolf som fjäskar för mamma, förklarade han. Han tror att hon ska tycka att han är jätteschysst bara för att han köper såna här prylar till mig, men om hon bara visste vilket svin han är så fort hon inte är hemma ...
Han slog sig ner i skrivbordsstolen, som stod framför datorn med en dyster min och jag gick tveksamt fram till honom.
Vad kunde man egentligen säga i en sån här situation?
"Stackars dig" eller "Det låter jobbigt"? Nej, det funkade inte, för då lät det ju som om man inte riktigt brydde sig, men vad skulle jag säga då?
Jag tyckte ju synd om Robin, men det fanns ju ingenting jag kunde göra. Det var ju Robins sak att berätta vad Rolf gjorde för sin mamma, för jag kunde ju inte berätta det ...
- Om det ändå fanns något som jag kunde göra, mumlade jag tillslut och Robin sken upp.
- Det finns det också, sa han glatt. Håll mig sällskap helt enkelt, kom och sätt dig här. Han nickade åt fåtöljen, som stod intill platt-tv:n och jag slog mig ner.
Robin startade datorn och loggade därefter in på msn.
- Jag antar att du gärna vill träffa mina bisexuella killkompisar, inte sant? sa han retsamt och jag blev lite röd i ansiktet.
- Ehm, ja, visst ... mumlade jag generat och harklade mig. Om det är okej för dig alltså.
- Det är klart att det är, sa Robin. Och om du har tur, så hittar du någon som har det där lilla extra. Precis som jag, du vet. Haha, nej, jag skämtar bara ...
- Det gör du inte alls, sa jag bestämt. Du är ju snygg.
- Naaw, så snäll du är, sa Robin. Men snygg kan du vara själv.
- Knappast ... mumlade jag lågmält, men det verkade inte som om Robin hade hört mig, för isåfall hade han nog sagt emot mig ...
När maten var klar, så tvingade Rolf ut mig och Robin i köket för att äta och maten var jättegod.
Trots det, så kunde jag inte undgå att lägga märke till de "hungriga" blickarna som Rolf gav Robin stup i ett. Det såg ut som om han försökte lägga band på sig, för att inte riskera att han skulle kasta sig över Robin och hångla upp honom ... Robin verkade fullt medveten om hans blickar, eftersom han stirrade ner i bordet hela tiden och knappt rörde sin mat.
Jag förstod varför Rolf tyckte att Robin såg bra ut, för det gjorde han ju, men Rolf var väl ingen jävla pedofil heller?
Jag blev illamående med tanke på att Robin bara var ett "barn" och Rolf var ju vuxen. Fattade han inte själv att han borde intressera sig av någon i sin egen ålder istället?
Plötsligt reste sig Robin tvärt från bordet.
- Jag är mätt, mumlade han, trots att han hade massor av mat kvar på tallriken. Tack för maten ...
- Varsågod, sa Rolf roat och gav Robin ännu en blick av "hunger". Han såg riktigt upphetsad ut nu.
Jag skyndade mig att ställa min egna tallrik på diskbänken, som Robin hade gjort, mumlade ett snabbt "Tack för maten" och följde sen efter Robin in till hans rum igen.
Robin smällde irriterat igen dörren efter oss och sjönk sen hastigt ner i fåtöljen. Han såg ut som om han skulle kräkas.
- Alltså, fan vad äcklad jag blir ... mumlade han sammanbitet. Tänk att den där idiotiska pedofilen sitter och fantiserar om hur jag ser ut utan kläder, han är ju fan sjuk!
Jag undvek att berätta att även jag hade fantiserat om hur Robin såg ut utan kläder, för det var ju definitivt inte samma sak. Jag var ju åtminstone i Robins ålder och jag var ju inte hans styvpappa heller för den delen ...
- Jag håller med, instämde jag. Jag såg ju blickarna han gav dig och det är ju inte ... normalt precis att titta på sin låtsasson på det viset ...
Robin skakade på huvudet och helt plötsligt, så brast han i gråt. Han skakade i hela kroppen och han höll båda händerna för ansiktet, samtidigt som han snyftade och jag skyndade mig förfärat fram till honom.
- Robin ... sa jag mjukt och la min ena arm på hans axel. Det ... det kommer ordna sig, det vet jag ...
Jag var inte på långa vägar särskilt säker på det, men jag sa det ändå, bara för att göra Robin lugn.
- Berätta det bara för din mamma, fortsatte jag. Då kommer hon att göra slut med honom direkt. Robin skakade på huvudet.
- Det ... det är inte det ... stammade han med gråten i halsen. Tänk om ... tänk om mamma dör av ... c - c cancern ...
Då kanske han kommer att få ... vårdnaden om mig ... Åh, Victor! Vad ska jag ta mig till?
Jag stod tyst en lång stund och Robin bara fortsatte gråta.
- Det kommer inte att ske, Robin, sa jag sen och ansträngde mig för att låta stadig på rösten. Om idioten får vårdnaden om dig, så säger vi bara som det är. Att han är en pedofil.
- M - m - m -men de kanske inte ... kommer att ... tro på d - det där ... Robin drog långsamt bort sina händer från sitt ansikte, som var alldeles nedkletat av kajal och jag gnuggade omsorgsfullt bort allt klet med mina fingrar.
- Det är klart att de kommer de, försökte jag. Varför skulle någon hitta på en sån sak?
- D - det vet jag ... inte ... sa Robin lågmält och harklade sig. Han hade slutat att gråta nu, men han var fortfarande ledsen och jag skulle göra allt jag kunde för att muntra upp honom.
Robin och jag hade kollat på film i hans rum hela kvällen och när vi väl skulle sova, så placerade Robin en skamfilad madrass på golvet.
- Här ska jag sova, meddelade han. Du får sova i min loftsäng.
- Haha, glöm det, protesterade jag. Jag sover på madrassen. Robin log, men skakade på huvudet.
Han hade som tur var blivit på lite bättre humör nu när det hade blivit kväll och det var jag som hade kommit med förslaget att vi skulle kolla på film.
- Här är det jag som bestämmer, sa Robin retsamt. Lägg dig nu i min loftsäng, annars så kanske du inte får träffa mina kompisar imorgon. Jag förstod att Robin bara skämtade, men ryckte istället på axlarna och gick upp för stegen till Robins loftsäng.
- Okej då, sa jag. Som du vill, jag gör allt för dig.
Klockan var ca halv fyra på natten, då jag vaknade och upptäckte att Robin inte låg kvar på sin madrass och eftersom jag var orolig för att äcklet kanske hade gett sig på honom, så skyndade jag mig för att kontrollera det.
Jag visste var Rolf och Robins mamma hade sitt sovrum, för det hade Robn visat för mig och jag smög ljudlöst bort dit och hoppades innerligt på att jag inte skulle bli upptäckt.
Dörren till sovrummet stod på glänt och jag tittade försiktigt in. Det högg till inom mig, med tanke på vad jag just fick se och det kändes som om jag hade blivit förlamad av chock.
Persiennerna var uppdragna i Rolfs och Robins mammas sovrum och månljuset lyste in genom ett av fönstrena och gjorde att jag såg mycket bättre vad som förssiggick. Robin låg utsträckt på rygg på dubbelsängen som fanns i rummet och Rolf satt gränsle över honom och hade ett stadig tag om hans ansikte, samtidigt som han hånglade med honom. Robin stönade av ollust och vred sig för att försöka komma loss, men Rolf var tydligen för stark för honom.
Robins ögon var slutna och i månljusets sken, så kunde jag se enstaka tårar som rann ner för hans bleka kinder.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Usami - 14 dec 09 - 19:56- Betyg:  | mer!!
Vilket jävla äckel den där Rolf är :@ Mejla mig när nästa del kmmer (a) | | Harrypotterlover - 6 sep 09 - 13:57- Betyg: | Nooo!! Du kan inte bara sluta där! Rädda Robin! Skynda! Vilket äckel. Det är ju inte klokt o.O DE borde polisanmäla honom! Usch :|
Bra del! Extra lång oxå, det gillade jag ;)
//Sara | | NeverDead - 22 aug 09 - 14:15- Betyg: | nej usch<3 fyfan! jag hatar den där rolf, tänk att de finns sånt som pågår i verkliga livet med
fyfan<3 hoppas de går bra | | sandruskapuska - 20 aug 09 - 15:59- Betyg: | | Shiit stackarn :S:S:S: Äckelpedofil :@ | | SixTenxX - 13 aug 09 - 20:03- Betyg: | sååååå bra!
mejla nästa <3 | | purs_08 - 13 aug 09 - 13:37- Betyg: | | nje nu jävlar ska jag drämma till den äckliga pedofilen med min stekpanna som jag har i bakfickan :@ | | hooppsan - 13 aug 09 - 11:31- Betyg: | stackarn :(
men vill gärna att du mejla nästa del :) | | NeMriA - 13 aug 09 - 10:58 | 1. vad glad jag blev när jag såg ditt mail om den nya delen :D
2. GAAAAH!!!?!? Jag ska döda Rolf. *rädda Robin och krama ihjäl honom typ*
blö -.- nu blev jag upprörd. | | saraarbast - 12 aug 09 - 23:00- Betyg: | Men åh vad hemskt ._. Undrar vad som händer nu!
Mejla nästa! | | WalkingTheDemon - 12 aug 09 - 22:46- Betyg: | | Stackars Robin ;______; |
|
|
|
