Nu är del 3 här. bara till o läsa :)
hoppas ni tycker om de !
Jag har ännu inte kommit på nå bra namn, skulle va
toppen om ni gav nå förslag :) ! för detta namn
passar inte in !
Del 3
Jag satt tyst och funderade.
” Jag fattar inte bara att du gick din väg! ” Sa jag och vände mej mot honom.
Jag såg hans ögon fyllas med tårar, samtidigt som mina rann nedför kinden.
” förlåt ” sa han tyst och torkade bort tåren vid ögat.
” Du ska inte tro att ett förlåt kan göra det bra igen ! Det kan du glömma ” utbrast jag.
” Varför är du så arg ” sa han lugnt.
” Arg! Varför jag är arg! Nä du verkar inte förstå nånting ” sa jag och klev hastigt upp från soffan.
” Vad är det som jag inte förstår? Sätt dej ner och ta det lugnt nu Amanda!” Sa Andreas och sträckte sej efter mej.
” Du förstår inte hur detta känns för mej! Allt som hände igår är inte över än! Mitt liv kommer bli skit! ” Sa jag och tog snabba steg mot badrummet.
” Amanda gå inte då ! ” Sa han och ställde sej upp.
Jag fortsatte gå och gick in till badrummet och smällde igen dörren efter mej och vred om låset så det klickade till.
Jag hurade ner på golvet och brast i gråt.
” varför skulle detta hända just mej! En som man älskar ljuger för mej och krossar ens hjärta, o samma dag blir man våldtagen och misshandlad, va fan är detta för liv ! O ja måste desutom upp i rätten o allt skit ! Jag klarar inte av detta! Jag klarar inte av o se mannen igen, det kommer inte gå!” Satt jag och mumlade för mej själv medan jag kände tårarna rinna nedför min kind.
Jag ryckte till när det knackade på dörren, torkade bort tårarna och försökte ta mej upp när bena bara föll till golvet. Knäna fick sej en smäll till och jag pep till utav smärta.
” Amanda vad har du för dej där inne ” Hörde jag Andreas säga på andra sidan väggen.
” Hjälp !” fick jag fram.
Jag kände trycket mot bröstet och kände halsen bli alldeles styv.
Paniken steg inom mej. Jag försökte ta mej upp mej föll till golvet ännu en gång.
” Amanda !” Hörde jag Andreas säga.
Jag försökte få fram hjälp men inte ett ljud kom ut ur min mun.
” Detta kan fan inte vara sant ” Tänkte jag medan jag tog tag i handfatet för att ta mej upp.
Mina ben var sladdriga som spagetti men jag lyckades sträcka mej efter låset och gå upp de.
Dörren åkte upp och jag ramlade efter.
Jag kände hur tröskeln träffade magen och hur hakan fick en smäll i det hårda golvet.
Jag sträckte mej efter Andreas som tog tag i mig och lyfte upp mej och bar mej till soffan.
Han la ner mej i den mjuka soffan och la en kudde bakom mitt huvud.
” Ta det lugnt Amanda, Det är stressen som påverkar dej ” Sa han och sprang iväg till köket med en väldans fart.
Jag hörde kranen spolas och andra sekunden så var Andreas framför mej med ett vattenglas i handen.
Han hjälpte mej upp och gav mej vattenglaset.
Jag slukade i mej vattnet och kände hur Andreas hand strök sej försiktigt på min rygg och det lugnade mej faktiskt.
Jag kände hur smärtan försiktigt försvann sekund efter sekund.
” Tack ” Fick jag fram.
” Ingenting o tacka för ! Lägg dej o vila. ” sa han och la försiktigt omkull mej och ena sekunden låg jag och sov.
På torsdag morgon vaknade jag utav en hand som strök sej försiktig över min kropp.
Jag öppnade ögonen och såg Andreas och ryckte till.
Vände mej om mot soffans ryggstöd och suckade högt.
” Amanda stäng mej inte ute! Jag är här för att hjälpa dej.”
” jo men visst ” Sa jag och knuffade undan hans arm.
” Amanda ge dej för helvete! ”
jag låg tyst utan ett ord när hans varma hand ströks igenom mitt hår.
” Vad är det du vill ! ” Utbrast jag.
” Jag vill att allt ska kunna bli bra. ” Sa han och strök mej på kinden.
” Om du tror att allt ska kunna bli bra så tror du fel! Det är inte över än ! ”
” Amanda ! ” Sa han ledsamt och lutade sej mot mej.
” jag älskar ju dej. ” Sa han ödmjukt.
Jag låg tyst och knuffade undan och satte mej upp, Kysste honom på kinden och skyndade mej in till badrummet.
” Vad är det jag håller på med ” sa jag efter att jag slängt igen dörren med en smäll.
Öppnade skåpet och tog fram min blåa tandborste och tandkräm.
När ja va klar stod Andreas vid dörren tyst som aldrig förr.
Han sträckte fram sina långa armar mot mej, tveksamt tog jag ett steg framåt och han omfattade mej med sin varma mjuka kropp.
” varför skulle det bli såhär.” Sa jag med en kall röst.
” Jag vet inte ” Sa Andreas och kramade om mej hårdare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.6) |
no_one - 14 aug 09 - 21:26- Betyg:  |
det går värkligen inte sluta läsa det är för bra,
nästan skrämmande bra:) |
| bopping_girl - 12 aug 09 - 15:25 |
| Kanon maila när nästa kommer då :D |
| anna_921 - 12 aug 09 - 09:57- Betyg: |
| mejla! |
BoringGirl - 12 aug 09 - 09:30- Betyg:  |
"Krångligt" verkar vara ett bra namn (tycker jag) eftersom det
är rätt krångligt (krångligt, men bra) <3 |
| Bolliz - 11 aug 09 - 19:27- Betyg: |
| JÄTTE BRA!<3 Mejla nästa annars är du döden xD Sköjja gummsan!^^ |
| Sprajjtcooke - 11 aug 09 - 18:41- Betyg: |
| Bra :D <3 |
