[m/m] Det var över innan det började. (5) |
Oliver
Oliver visste inte riktigt vilka känslor han hade för Benjamin, de hade umgåtts i veckor men han var fortfarande osäker på sina känslor. Var de att lita på? Var de äkta? Var han kär i sin enda riktiga vän? Den enda vän som inte visste om vilken status han hade, och den enda vän som han inte ens kunde se i ögonen under skoltid. Han skämdes över att erkänna detta, att hålla handen med Linda under skoltid för att sedan gå hem till Benjamin och hålla hans. Vilket svin han var. Varje gång han varit med Benjamin och de börjat prata om hans liv hade ämnet dragits undan och han hade känt hur pulsen ökade, han ville inte att han skulle veta. Så han hade snabbt börjat tala om andra saker och ämnet hade glömts bort. Han traskade vidare på den blöta vägen som ledde emot Benjamins hus. Regnet föll hårt emot hans varma hud som blivit kallare efter den långa vägen från busshållsplatsen. Han tänkte överraska Benjamin denna dag, han hade aldrig sagt att han skulle hälsa på. Kyrkklockan slog fem och han kollade upp emot den mörka himlen som grät tunga tårar. Han huttrade lågt och drog jackan tätare kring sin kropp och ökade på takten. Han fick syn på det lilla huset några meter framför sig och log brett, omedvetet. Äntligen framme. Han klev fram till dörren och plingade på, ingen rörelse. Var Benjamin borta? Nej, om han mindes rätt så skulle han vara hemma denna dag, så han ringde på dörren igen. Regnets takt ökade och kylan likaså, han tryckte ihop kroppen och höll lite irriterat in ringklockan, om Benjamin hade somnat skulle han vakna av detta. Han hörde klampande fötter inifrån och tog ett steg bakåt. När dörren flög upp log han emot Benjamin.
”Hejsan.” Var allt han fick fram, fjärilar inombords. Han kunde inte låta bli att le när Benjamin svarade.
”Öh”, en långsam tystnad, ”Hej?” Han tyckte det lät mer som en fråga, men han verkade i alla fall glad över att se honom. Olivers leende blev ännu bredare när han såg på Benjamins rufsiga hår. Han måste ha vaknat nyligt.
”Får jag komma in, eller ska jag bara stå här?” Han flinade, och stirrade menande upp emot skyn och funderade om Benjamin ens lagt märke till att Oliver var dyngsur. Han klev in i hallen när Benjamin klivit åt sidan, och ställde sig nära honom. Hans flin bredde sig över läpparna när han lutade sig framåt och skakade hastigt på huvudet så att vatten flög över Benjamin som började skrika och skratta. Gud vad söt han är.
Benjamin
Han kommer inte att klara det. Jag beklagar.
Det kändes som om någon stack en kniv i mitt hjärta. De orden… det var inget jag på senaste tiden hört. Det var innan, innan vad det nu var som hände inträffade. Tankarna snurrade runt i mitt huvud, sedan slog det mig.
”Var är pappa?” Utbrast jag. Jag visste redan svaret på den frågan. Nu gjorde jag det. Min pappa finns inte längre. Han dog i en bilolycka för ett… nej fyra år sedan. Jag kände tårarna rinna nedför kinden. Min pappa är död. Det här är fruktansvärt, hur kunde de inte berätta något? Jag antar att hon inte skulle klara av det men. Hur kunde jag inte ha saknat honom nu? Jag måste på något sätt i mitt undermedvetna ha vetat att han var borta. Min mamma kom överraskande in i rummet
”Benjamin, jag hörde dig skrika, hur är det? Varför gråter du?” Jag visste inte vad jag skulle säga. Hur skulle hon reagera när jag berättade att jag minns pappas död. Hon skulle antagligen trösta mig massa och se till att jag inte var för ledsen.
”Mamma” började jag. Min hjärna jobbade snabbt, men eftersom jag föredrar sanningen fick jag köra med den. ”Jag tror jag minns…” hon fick med ens en orolig blick, men jag fortsatte ”pappa är död”.
De följande veckorna umgicks Benjamin och Oliver nästan varenda dag. Benjamin hade märkt att Oliver gärna undvek att prata om varför han inte ville vara hemma hos sig. Om Benjamin frågade honom så pratade han bara bort ämnet. Han kunde inte låta bli att undra vad Oliver försökte dölja för honom. I skolan låtsades de inte om varandra, de såg inte varandra. Men på fritiden hade de väldigt roligt.
Nu var det fredag, och Benjamin hade tagit sig igenom ännu en plågsam skoldag fylld av tråkiga lektioner och en hel del glåpord. Han hade inte kunnat koncentrera sig, han tänkte för mycket på vad som hänt de senaste tre veckorna. Oliver och han var så olika, men ändå så lika. De hade samma dåliga humor, skrattade åt nästan vad som helst även om det inte var ett dugg roligt. Dessutom hade de båda problem hemma, även om Oliver helst höll sina för sig själv. Benjamin berättade om sina, i början hade han varit osäker om han kunde dela med sig, om Oliver lekte med honom. Men det verkade inte som att han gjorde det. Benjamin kände att han kunde lita på Oliver, även om de inte kände varandra så bra var Oliver den bästa vän han någonsin haft.
Benjamin tog bussen hem, som vanligt. När han kom hem var ytterdörren låst, vilket betydde att hans mamma inte var hemma. Förmodligen jobbade hon, eller så var hon på besök hos Benjamins farmor. Det låg säkert en lapp i köket, men Benjamin kollade inte, utan när han fått av sig ytterkläderna gick han direkt upp till sitt rum. Han slängde sig på den bäddade sängen, han hade inte fått särskilt mycket sömn de senaste veckorna. Det tog inte länge innan somnade, det sista han tänkte var hur mycket han tyckte om Oliver, och hur underbart det kändes att Oliver tyckte om honom också.
När han två timmar senare vaknade var det av dörrklockan. Först ringde den någon enstaka gång, men när Benjamin var lite långsam började den ringa konstant. Benjamin som nyss vaknat kände sig en aning irriterad.
”Jag kommer”, vrålade han och gick så snabbt han kunde ner för trappan. Han försökte platta ner sitt rufsiga hår med handen, samtidigt som han öppnade dörren. Han tänkte att han skulle se irriterad ut, men när han såg personen utanför kände han hur munnen öppnades.
”Hejsan”, sa Oliver.
”Öh”, sa Benjamin intelligent. ”Hej?”
Det tog några sekunder för Benjamin att inse att han just vaknat, och att hans hår förmodligen såg ut som ett fågelbo.
”Får jag komma in, eller ska jag bara stå här?” Oliver flinade. Benjamin skrattade, och flyttade sig från dörröppningen.
Comment plz.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Lizzi92 - 13 aug 09 - 14:45 | | bra, maila nästa | Karlss0n - 10 aug 09 - 11:23- Betyg:  | Älskar den^^ hehe
Mejla nästa? | | NeMriA - 10 aug 09 - 10:01 | aw :D
sötfolk ^^ | | WalkingTheDemon - 9 aug 09 - 21:29 | | Bra :) |
|
|
|
