If I smile do you like me then? ~.~ 3 ~.~ |
hoppas ni nt glömt bort den ! (a'
kommentera för fortsättning (;
köss ;*
Lördag 13 maj
Gräset kittlade hennes bara fötter. Sommaren hade kommit tidigt i år. Skolan slutade om ungefär en månad och Theresa stod på deras bakgård som var allt annat än bara en gräsmatta.
En pool bredde ut sig brevid huset och sedan en del av den var det träd av alla möjliga olika storlekar och färger. Blommor var placerade i kanterna och i mitten var det endast gräs.
Precis som en egen liten äng.
Theresa gick emot träden och började gå bland de både höga och låga, tjocka och smala träden. Det liknade mer en djungel än en bakgård.
"Hej du!" sa en ilsken röst bakom henne, men Theresa hoppade inte ens till. Hon vände sig bara lugnt om och såg en man i sextio års åldern stå några meter ifrån henne.
"Oj, miss Walt, såg inte att det var du," sa han och log ett ursäktade leende.
"Det är lugnt Mr Alther," sa hon och log innan hon vände sig om och fortsatte gå genom djungeln.
Mr Alther, som skötte träden och blommorna, tittade undande på henne. Sedan skakade han bara på huvudet och återgick till det han höll på med.
Theresa fortsatte gå genom djugeln tills hon kom fram till ett stort träd, i mitten av dem alla.
Det hade långa grenar som föll neråt, med avlånga, smala blad och en tjock mörkbrun, len stam. Hon hade alltid älskat det trädet.
Hon satte sig ner vid dess stora stam och lutade ryggen mot det. Sakta slöt hon ögonen och lät sig dras in i en helt annan värld. Precis som hon gjort när hon varit liten.
"Theresa! Där är du!"
Hon öppnade ögonen och såg Jepser komma joggande emot henne.
"Du har varit borta i timmar, och du svarar inte på din mobil," sa han och hon suckade tyst, "Hur är det föresten?" frågade han och hon ryckte på axlarna. Han damp ner på gräset mitt emot henne och tittade på henne med huvudet på sne.
Hon skrattade åt honom.
"Så berätta, hur går det med Simon?" frågade han.
"Det är slut," sa hon kort. Han rynkade ena ögonbrynet.
"För..." sa han och tittade menande på hennes mage. Hon nickade. "Han skulle ge dig ett enormt stöd genom detta," sa han.
"Men jag vill inte berätta för honom," sa hon och han suckade.
"Varför inte?" frågade Jesper och hon bet sig i läppen. Nervös.
"Han.." började hon och slöt ögonen innan hon tog ett djupt andetag, öppnade dem och sa: "Han är inte pappan," hon stängde dem igen. Hon ville inte se sin brors reaktion.
"Va?" utbrast han. Han tittade på henne och tog hennes hand. "Snälla, berätta hela historien?" sa han och hon öppnade ögonen och nickade sakta.
"Simon vill inte. För han vill vänta tills han blir femton, vilket är i september," sa hon och han nickade men kunde inte låta bli att le.
Simon var inte riktigt den killen man trodde sånt om.
"I alla fall, så var jag och Alex, du vet?" sa hon och han nickade.
"Är det Alex?" utbrast han.
"Nejnej!" sa hon och skakade på huvudet, "Ville du höra hela historian?" till la hon sedan en aning irriterat. Han nickade bara.
"Jag och Alex, var på fest när Simon var i Turkiet. Det var en massa folk på den festen och.. hmm... jag drack kanske lite för mycket," sa hon och gned sina händer mot varandra och tittade generat ner på sina händer.
"Det var helgen du inte var hemma, kommer du ihåg?" frågade hon och han suckade och skakade på huvudet.
"Jo, jag vet vilken helg det var," sa han och gav henne en sträng blick. Hon gav honom bara ett oskyldigt leende.
"I alla fall när jag var på väg hem så..." sa hon skrattade till, "så träffade jag Felix," sa hon.
"I din klass?" frågade han och hon skakade på huvudet.
"Nej," hon slöt ögonen medans hon sa det, "Alex lillebror,"
"Du måste skoja med mig!?" utbrast han och ställde sig upp i ren förvåning. "Går inte han i sjuan bara?"
Hon suckade och nickade.
"Ja, han går i en klass under mig," sa hon och himlade med ögonen.
"Oh, herregud..." sa han och gnuggade sig i ögonen.
"Förstår du att jag inte kan berätta för Simon?" sa hon och han nickade utan att se på henne.
"Så om jag har förstått det rätt, så har du haft sex med din killes bästa kompis lillebror, och blivit gravid där av?" hon nickade och ställde sig upp.
"Är det bara jag, eller börjar detta likna en dålig dokusåpa av något slag?" sa hon. Deras ögon möttes och ingen av dem kunde låta bli att börja skratta.
"Synd bara att vi inte har manuset," sa hon tillslut, när de båda slutat skratta.
Han hmm:ade som svar innan han la armarna om henne och länge stod det där.
Under det sällsynta, blandras träden och kramade om varandra.
|
|
|
|
