Hero of War - eller av mitt eget krig. del 1 |
ny novell, har världens idé nu alltså :D!
Handlar om Clara, som flyttat från Stockholm, där hon levt med sin thailändska mamma hela sitt liv.
Kommentera gärna vad ni tkr, och om ni tkr jag ska fortsätta, puss
Ny stad, nytt hus, ny familj, ny skola, nytt folk.
Hata, Hata, Hata, Hata, Hata.
Precis.
Jag har precis flyttat från Stockholm, till en stad vid namn Linköping.
Från en lägenhet mitt i stockholm, till ett hus mitt i Linköping.
Från bara jag och mamma, till mamma jag Anders och hans son Jacob.
Från SofiaSkolan till Folkunga skolan.
Från mina bästa vänner .. till...hm..vad?
"Clara & Jacob kom ner och ät nu!" Ropade min mamma från köket.
Vi hade bott i Linköping i två månader nu, jag kollade mig lite fort i spegeln innan jag gick ner och satte mig för att äta. När jag väl var nere så satt Jacob redan där, jag och Jacob delade på övervåningen, det fanns bara två rum och två toaletter där, så vi har ett varsitt rum och ett varsit badrum där uppe.
"Vad ska ni göra ikväll då?" Frågade Anders och tog några potatisar.
"Jag ska nog vara med Anton." mumlade Jacob.
Om en vecka började skolan, vi hade alltså flyttat hit under ett sommarlov, och jag kände ingen. Hade hänt att jag vart med Jacob och hans kompisar när Anders har tvingat Jacob och ta med mig. Anders eller mamma frågade inte ens en gång till vad jag skulle göra, dom visste väl att jag inte hade någonting och göra här. Jag längtade till skolan började så jag kunde skaffa lite vänner. För det hade jag inget problem med, det har jag aldrig haft.
En lång tystnad avbröts av Jacobs mobil som började ringa.
"Jacob, vi sitter och äter, ta det där senare!" Röt Anders, men Jacob svarade ändå.
"Tja, Inget, äter, dudå? Okej. Clara? Hm, frågar sen. Kom om 30 min. Ja, puss älskar dig"
"Vem var det där då?" Frågade mamma och log lite mot Jacob, antagligen trodde hon han hade skaffat sig en flickvän.
"Anton." Sa Jacob fort och reste sig upp från matbordet.
"Clara kom upp till mitt rum sen," Så sprang han upp för trappen.
"jadå" mumlade jag för mig själv och stallde även bort min tallrik och sprang upp för trappan.
Jag kollade mig i spegeln innan jag gick in till Jacob.
Mitt långa färgade ljusbruna hår låg snyggt och platt, och mitt smink satt som vanlig perfekt.
Jag fixade till tupperingen lite, innan jag gick in.
"Vad ville du?" Frågade jag honom.
"Anton ville att du skulle vara med oss. Om du vill alltså?"
"Visst.." Svarade jag och gick in till mitt rum.
Orkade inte fixa i ordning mig för hans kompisar.
Även fast Anton var riktigt snygg!
Hans blonda ruffsiga hår, och hans gyllenbruna kropp, och mörkbruna ögon!
Jacob var också väldigr snygg, mörkbrunt ruffsigt hår, samma frisyr som Anton, och gröna ögon. Perfekta klädstilar..
Dom var faktiskt rätt lika varandra, på sättet alltså, kanske därför dom var bästa vänner?
Ska jag fortsätta :) ?
|
|
|
|
