Kimmies Komplicerade Ungdom *Del14* |
Vi båda hoppade till i sängen och sedan skrattade vi som bara den.
-Kimmie hela hallen s... Hon avbröt precis när hon öppnade dörren. Mamma stod där och bara tittade på oss för jag satt i underkläderna i Linus knä och han hade bara kalsonger på sig.
-Hej Mamma! Sa jag och sprang fram och kramade henne. –eeh, vem är detta? Kimmie?!
-Eh, Linus! Linus detta är min mamma Annelie Mamma Annelie detta är min kille Linus. Så allt är klart, nu får ni skaka hand blablabla så att du kan gå så att vi får klä på oss innan vi ska äta. –Hejdå!! Sa jag och slängde igen dörren som om vi precis hade bråkat. Linus som hade ställt sig upp stod bakom mig och lyfte upp mig som om jag vore lätt som en fjäder och kysste mig och sedan la han mig i sängen medan han plockade fram kläder åt mig. Det blev en svart tshirt med ett grönt blått rosa tryck på och ett par svarta jeans.
-Du har bra stil…! Sa jag medan jag tittade och lyfte upp kläderna jag precis fått i famnen. –Snyggt va? Jag valde med omsorg. Flinade han.
Jag kastade en kudde mot honom.
-Precis!! Vi båda skrattade tills mamma kom upp igen.
-KIMMIE!! För helvete klä på dej och kom ner!!! Röt mamma ilsket.
-Oj, shit. Mumlade jag tyst för mig själv. Jag kom på varför mamma hade varit så ilsken. Hon var ju orolig för barnet och cancern.
-Jag kommer!! Ropade jag medan hon sprang ner för trappen. Jag hörde hur hon ilsket drog upp kylskåpet och slängde ut smöret osten korven skinkan och allt det andra.
Linus tittade konstigt på mig. –Har det hänt något som jag borde vetat om? Frågade Linus försiktigt.
-Kan man väl säga… Mumlade jag.
-Vad är det du inte har berättat för mig?! –Eeh… hur ska jag säga det..
-SÄG DET BARA!! Röt Linus och jag började stor böla.
-J-h-ha-g h-har C-a-ans-er. Sa jag mellan snörvlingarna.
Linus satte sig ner i sängen och började gråta.
Den här blev väldigt kort !! KOMMENTERA
|
|
|
|
