[M/M] Heaven in your eyes - Del 23 |
Vet ni… Det är inte alls mycket kvar nu!!
– Splittrad –
Jag tror något inom mig dog den där dagen då jag såg bilen med Bambi försvinna ur mitt liv. Efter det gick allt bara åt helvete. Jag försvann in i ett dimmigt flimmer och mindes oftast inget av mina kvällar när jag vaknade upp dagen efter med en mullrande huvudvärk. Mina dagar gick ut på att sitta och tomt stirra ut i luften för att försöka stänga ute alla känslor, och kvällarna gick till som så att jag bara försvann ut och lät mina fötter föra mig till mitt öde för kvällen. För det mesta innebar det cigaretter, sprit och ibland tillfälliga förbindelser med storbröstade blondiner som inte hade mer än luft innanför pannbenet. Och varje morgon vaknade jag upp hemma hos Maja av att hon antingen satt och baddade min panna med en fuktig trasa, strök mig över håret eller bara såg på mig. Och alltid slöt jag ögonen och vände mig bort, orkade inte se det sårade i hennes ansikte eller förstå att jag utnyttjade henne, använde henne som en tillfällig madrass eftersom jag visste att hon alltid skulle ta tillbaka mig.
Saknaden och smärtan efter Bambi var så stor att det slutade med att jag nästan inte kände något alls för någon. Mitt inre var lika blankt som ett vitt papper och när jag gjorde försök att frammana värme eller glädje eller någon känsla över huvudtaget, kom inget mer än en total tomhet och tystnad. Jag hade nog aldrig känt mig så fruktansvärt värdelös i hela mitt liv, eller att allt jag gjorde saknade mening. Bambi hade varit min mening och nu var han borta.
Ändå var det faktiskt Fanny som fick mig att vakna upp och sakteligen börja ta mig samman. En vecka efter att Bambi åkt hittade hon mig halvt medvetslös och så pårökt att jag inte ens visste vad jag hette, halvliggande på en parkbänk ute i parken halv fem på morgonen. Hon hade gett mig en rungande örfil och sen släpat med mig hem, bäddat ner mig i sin säg och suttit vid min sida tills jag sovit ruset av mig. Då hade jag återigen fått en rejäl salva och sen en lång utläggning om att jag betedde mig som en idiot och att om jag inte passade mig skulle jag sluta som alkisarna utanför systemet.
”Du förstör ditt liv, Ro, och även de personer du fortfarande har i det!” hade hon skrikit och viftat med armarna. ”Du utnyttjar Maja som en idiot och hon tynar bort mer och mer för varje dag som går, ser du inte att du skadar henne!? Den stackars flickan gör allt för att vara dig till lags, men du bara leker med henne en stund och kastar sen bort henne när du tröttnat. Du tar livet av henne, Romeo!”
Hon hade kacklat, skrikit och gått på och sen tagit mig i kragen och ruskat om mig tills mina tänder skallrade.
”Gör något, Romeo, snälla gör något!” Hennes ögon hade varit desperata. ”Gör något innan du förlorar det enda du har kvar.”
Så när jag lämnat hennes lägenhet den dagen hade jag tvingat mig själv att lyfta huvudet och se den värld jag passerade. Trots att allting tyckts ha mist sin glans i och med att Bambi var borta, kunde jag i alla fall se vad det var jag gick förbi. Sommaren led mot sitt slut och skolan låg och väntade bortom hörnet. Samtidigt hade jag en gammal flamma som för var dag som gick växte sig lite större och jag hade gett mitt ord på att hjälpa henne, ta hand om henne och det barn som fanns inom henne.
Inga fler brustna löften.
Så kanske var det därför jag valde bort baren den kvällen, svängde åt vänster och fortsatte min bana hem till den lägenhet där jag visste att Maja fanns. Som det var nu var hon och Fanny de enda trygga i mitt liv jag hade kvar, och jag var skyldig dem båda en hel del.
”Romeo.” Majas ansikte var lättat då hon såg att jag varken var full eller uppe i det blå då hon öppnade dörren för mig. ”Kom in.”
Men innan hon hunnit stiga åt sidan för att släppa in mig, slog jag armarna om henne och drog henne så hårt intill mig att jag kände den allt mer svällande magen tryckas mot min egen. Förvånat såg hon på mig och hennes ögon vidgades ytterliggare då jag tryckte mina läppar mot hennes i en mjuk kyss.
”Vad tar du dig till?” Småskrattande knuffade hon undan mitt ansikte och fnittrade lågt, medan jag själv bara följde efter och fortsatte strö kyssar över hennes bleka ansikte medan jag tvingade mig själv att tränga undan Bambis sorgsna ansikte från min näthinna. Han är borta nu.
”Jag har saknat dig”, log jag och när hon vände ansiktet mot mitt lät jag återigen mina läppar sjunka in i hennes, och den här gången knuffade hon inte undan mig. Istället slingrade hon sina tunna armar om min hals och smög sig närmare.
”Jag har saknat dig också”, mumlade hon lågt med läpparna mot min haka. ”Varför är du på så bra humör?”
Jag mumlade lågt och lät mina läppar vandra ner till hennes hals för att nafsa på den mjuka och väldoftande huden.
”Är din mamma hemma?” Min röst lät kvävd mot hennes hud och Maja drog hackigt efter andan innan hon skakade på huvudet.
”Hon är på middag med några vänner.”
”Så vi har lägenheten för oss själva?”
”Ja, men Ro…”
Men jag tystade henne med att trycka mina läppar mot hennes och hålla kvar ända tills jag kände hur hon sakta kapitulerade i min famn. När jag sen fortsatte låta mina läppar vandra längs hennes hals och nafsa i hennes ena örsnibb medan mina händer försiktigt tog sig innanför hennes kläder, suckade hon lågt och klamrade sig fast vid mig. Maja älskade mig och skulle antagligen alltid älska mig, hon skulle aldrig svika mig eller lämna mig hur mycket skit jag än utsatte henne för. Hon var vacker, hon var rolig när hon ville och hade ett smittsamt skratt samt en närvaro jag oftast kunde trivas i.
Men hon är inte Bambi.
Irriterad över den plötsliga tanken lät jag händerna smyga sig innanför hennes bh för att smeka hennes bröst och när vi sen sjönk ned på golvet gjorde jag allt för att förtränga känslan av hur fel allt var, känslan av att jag svek, och när jag väl hörde henne gny mitt namn då jag trängde in i henne trodde jag att jag lyckats.
Det var först efteråt när hon vilade i mina armar och jag insåg att jag grät, som jag förstod att jag inte lyckats på någon fläck någonstans.
”Ska du verkligen ha på dig det där?”
”Vad är det för fel på min klädsel nu då?”
”Behöver jag ens kommentera det eller räcker det med att du ser dig i spegeln?”
”Det är bara ett vanligt ultraljud vi ska på, Maja, inte någon jävla bröllopsmottagning!”
”Dock förstår jag ändå inte varför du måste bära mer skärp än en normal person. De håller ju inte ens upp byxorna!”
”Det kallas stil.”
”Det kallas onödigheter.”
”Ska vi börja fundera på att dra oss eller tänker du slösa bort tiden med att gnälla över vad jag tar på mig själv?”
Maja himlade med ögonen innan hon vände sig till spegeln för att granska sitt utseende ytterliggare en gång, varpå hon la en hand på den växande magen och drog ett skälvande andetag.
”Jag vill bara inte att läkarna ska ge oss ’den där’ blicken”, mumlade hon lågt och klappade sig lätt på kinderna för att få lite färg.
Jag rynkade ögonbrynen.
”Vad för blick?”
Hon snodde runt och gav mig en nervös blick.
”Du vet; den där blicken som man gärna ger väldigt unga och oerfarna föräldrar som går och skaffar kids. Det räcker med att vi är såpas unga som vi är utan fast inkomst, om du dessutom kommer dit och ser ut som en rebell lär de knappast se mer sympatiska ut.”
”Älskling… är du nervös?”
Maja gjorde en grimas innan hon vände sig mot spegeln igen för att släta ut några osynliga veck på sitt linne.
”Jag vill bara att allt ska bli perfekt”, suckade hon lågt och jag gled upp bakom henne, la händerna på hennes axlar och kramade dem helt lätt.
”Det kommer det att bli”, lovade jag henne och hon vände sig mot mig med en bekymrad blick. ”De kommer att tala om för oss hur friskt och fint vår lilla knodd mår där inne och allt kommer gå bra.”
”Är du säker?”
”Annars skulle jag inte säga det.”
Ett vackert leende spred sig i det ungdomliga ansiktet, varpå hon slog armarna om mig och tryckte läpparna hårt mot mina.
”Jag älskar dig”, mumlade hon lågt och jag stelnade till.
”Jag älskar dig”, viskade jag lågt med darrande stämma och såg hans ögon glimta till av öm kärlek. ”Jag älskar dig så det gör ont.”
”Jag älskar dig också, nu och för alltid.” Hans röst blev hes och raspig när han började röra sig, och när han sen la ena handen mellan mina ben, drog jag häftigt efter andan. ”Sväva med mig, älskling, sväva med mig.”
Bambi…
Jag log stelt mot henne och smekte hastigt hennes kind.
”Vi borde röra oss”, sa jag undvikande och flydde ut i hallen med Maja efter mig. Hennes ord hade rört om i mitt inre så mycket att mina händer skakade då jag knöt på mig skorna och drog en hand genom mitt hår. För hur mycket jag än förnekar mig själv så kommer jag aldrig kunna se henne i ögonen och säga att jag älskar henne.
Du förtjänar henne inte.
Med ens kände jag Majas hand på min axel och när jag vred på huvudet möttes jag av hennes leende.
”Nu åker vi och tar oss en titt på vår lilla krabat”, smålog hon och fattade min hand.
Maja hade haft rätt om läkare och ”den där blicken”, för det var just vad vi fick då sköterskan som hade hand om det hela mötte oss. Visst var det ett leende vi såg i hennes ansikte och visst skakade hon så hjärtligt hand med oss, men blicken i hennes ögon var så kylig att en frys känts mer välkomnande.
”Följ med här”, var hennes första mening efter att vi utbytt de ordinarie hälsningsfraserna, och Maja kramade nervöst min hand innan vi följde efter kvinnan.
”Jag antar att ni är intresserade av att få veta barnets kön också?”
Kvinnan gav mig en ointresserad blick medan hon smörjde in Majas mage och själv blev jag torr i munnen och fumlade nervöst med händerna.
”Eh… jo.”
”Då får vi hoppas vi kan se det då.”
Nervöst betraktade jag maskinen som stod bredvid oss, och sen apparaten som kvinnan höll i handen och nu la mot Majas mage för att sen trycka till hårt och jag såg Maja rycka till en smula. Själv vände jag ansiktet mot skärmen och kände återigen all saliv fly från min mun.
”Där har ni er lilla.”
Jag hörde Maja flämta till och själv var det som att världen stannade runt mig. På bara några få sekunder flydde alla världens bekymmer – till och med saknaden efter Bambi – och allt jag kunde stirra och tänka på var det lilla flimret på skärmen. Ett disigt litet flimmer med ett hårt bankande hjärta. Ett disigt litet flimmer som verkade så mycket större än det var. Ett disigt litet flimmer som var mitt barn.
”Det verkar som om ni ska få besök i ert liv av en liten flicka.”
Maja hade rätt.
Försiktigt steg jag närmare och sträckte ut en hand för att lägga den mot skärmen där man kunde se barnets hjärtslag. Och även om det bara var en apparat så spred sig en egendomlig värme inom mig då jag såg de små hjärtslagen banka vilt under mina fingrar.
”Så liten hon är”, mumlade jag lågt och hörde sköterskan fnysa bakom mig.
”Och hon är ändå stor på skärmen, i verkligheten är hon inte mycket att hålla i handen”, sa hon och jag vred på huvudet för att se på henne.
”Ni är säker på att det är en flicka?”
”Så gott som.”
Då såg jag mot Maja istället och insåg att hon grät. Direkt skyndade jag mig till hennes sida och fattade hennes skakande hand.
”Hur är det?”
Men Maja bara log mot mig genom tårarna innan hon lyfte händerna och la dem mot mina kinder.
”Hon är helt perfekt”, viskade hon darrande och drog mig intill sig. ”Hon är så vacker och hon är bara vår!”
Leende la jag en hand mot hennes mage och kände lätt på den spända huden.
”Ja, hon är bara vår”, mumlade jag lågt. ”Vår Julia.”
Och Maja slog skrattande armarna om mig innan hon tryckte sina något saltsmakande läppar mot mina, och jag fick återigen skjuta undan bilden av Bambis sårade och besvikna ansikte.
”Ja, vår egen lilla Julia”, viskade hon med läpparna mot mina.
En liten text från er efter att ha läst detta är alltid trevligt! ;)
Och vi sänder en tanke till Marie (-Cute)och hennes familj och vänner. Vi glömmer inte. Vila i frid Marie
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 20 aug 09 - 19:44- Betyg:  | | Oiiiin*-* söött | | _mos_ - 4 aug 09 - 18:00- Betyg: | Åhh....
Varför skriver du alltid texter som jag har svårt att kommentera efteråt?! Dom är
ju så himla fina din skurk! HMPF | | ord - 4 aug 09 - 02:51- Betyg: | åååh, barnet har samma namn som mig :D
du är ju bara för grym på att skriva (a)
men jag saknar Bambi lite grann faktiskt :D
Vila i frid, Marie. | | Boegapa - 3 aug 09 - 21:24- Betyg: | FATTAR DU HUR GLAD JAG BLEV NÄR JAG SÅG DEN NYA DELEN!?
och ja, jag blev tårögd. MEN ROMEO SKA VARA MED BAMBI! INTE MED MAJA, JAG HATA HENNE! HATAHATAHATAHATAHATAHATAHATAHATAHATAHATAHATA! | | NeMriA - 3 aug 09 - 19:58 | vet du
du är nog den bästa författaren jag vet
för varje gång jag ser att du har lagt upp ett nytt kapitel får jag hjärtklappning och allt möjligt mysko, och blir bara mer och mer tårögd ju längre jag läser.
det här är så fel o.o romeo gör ju det som är bra men det är FEL. om du säger att det inte är alls mycket kvar nu, så vet jag inte vad jag ska kunna hoppas på :S
det måste var romeo och bambi. om det blir något annat slut, typ att bambi inte alls kommer tillbaka och romeo får leva "lycklig" med maja, då blir jag ledsen på riktigt o.o
förlåt för en störd kommentar
<3 | | WalkingTheDemon - 3 aug 09 - 19:46 | | Braa :)) | | flikkanmedN - 3 aug 09 - 19:17- Betyg: | Jättebra skrivet!
Vila i frid Marie. | | MoRoTpOwEr - 3 aug 09 - 18:09 | Näeej ._. Jag är sentimental idag
Vila i frid Marie <3! | | saraarbast - 3 aug 09 - 16:18- Betyg: | Jättebra skrivet :)
jag kan fortfarande inte förstå att hon är borta :(
Vila i frid Marie. | | PlEaSeKiLlMe - 3 aug 09 - 16:02 | | varför säger alla vila i frid marie? (har ingen aning) jätte bra skrivet btw :D | | _Live_life_ - 3 aug 09 - 14:53 | | perfektion. | | poetensvilkor - 3 aug 09 - 14:45- Betyg: | | omg omG!!!! men ro ska ju följa efter bambi juuu ;___; | | Mp3 - 3 aug 09 - 14:38 | Du vet om att det gör ont att läsa det här. Att Romeo gör såhär mot Maja. Herregud. Såhär ska det inte vara, nej nej nej.
Men ändå, så otroligt fantastiskt. Du skriver helt perfekt, du din utomjording <3.
-
Vila i frid, Marie, <3 |
|
|
|
