Jag kämpade genom sten och betong
men kom aldrig riktigt upp,
vägen framför mig var alldeles för lång
så jag fastnade under marken gång på gång.
Vissa dagar sken solen genom markens hål
min stjälk försökte växa mig tilll mål.
jag växte bit för bit men ramlade alltid ner
jag orkade inte växa mig starkare mer.
Omkring mig stod andra barn i min värld
som känt skuld, skam att ingenting var värt
dom försökte också växa sig ur sitt skal
komma upp till en värld utan föräldrars ideal.
tillsammans växer vi upp genom sten
tillsammans krossar vi betong
tillsammans ser vi ljusets sken
tillsammans är vägen inte alls lika lång.
vi är alla ett litet maskrosfrö
som har svårt att släppa taget.
Bara för våran föräldrer inte
klarar sig att växa till ytan
betyder det inte att vi ska
stanna vid dom föralltid.
maskrosbarn lägret 2009
är så obeskrivligt. tack.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| magda87 - 28 sep 09 - 22:39 |
| Gripande, bra!! |
| Tiggarflikkan - 28 sep 09 - 19:34 |
| Riktigt bra.. |
| Akuryo - 17 aug 09 - 16:14 |
| vackert skrivet <3 |
glasbit - 7 aug 09 - 08:29- Betyg:  |
vackert skrivet!
skönt flyt tycker jag, rakt igenom hela texten.
när man väl börjat läsa är man fast. |
| JordgubbE1 - 3 aug 09 - 16:06- Betyg: |
Så himla fint skrivet :)
Känner igen mig, skulle egentligen på det lägret.. |
| trasigspegel - 3 aug 09 - 16:01 |
ljusauppmig:
var inte meningen att den skulle rimma
utan var bara så det var före & efter lägret.
egentligen är det bara en berättelse ingen dikt
men la upp den här iallfall.
men tack (; |
| MyNameIsDevil - 3 aug 09 - 13:19 |
| du har talang, |
| Ide - 3 aug 09 - 13:09 |
| Tycker om den! |
| Unsaved - 3 aug 09 - 12:40 |
| Vilka rim, och vilken poesi! <3 |
| lezan - 3 aug 09 - 12:23 |
jävla
fint
skrivet
<345 |
