vi har bot i samma stad men aldrig träffats *1* |
okey nu har jag börjat på en ny novell ingen xD
jag borde ju skriva klart dom andra men jag vet inte vad jag ska skriva xP
sen kom jag på den här :D
den handlar om 2 personer som har bott i samma stad men aldrig träffat varandra
och sen första gången de ses blir de kära hihi^^
gulligt :P
hoppas nu gillar den ;)
den är föresten i olika POV men ni fattar nog ;P
läs och kommentera ;)
(Jezzie)
”Jezzie, dags att gå upp prinsessan!”
Jag vänder mig om och öppnar ögonen. Där står min pappa i träningskläder.
Vilket betyder att han tänker gå ut och springa och vill få med mig ut.
”Men pappa, jag vill sova”
”Nej du, vi ska ut och springa”
Jag vänder mig om jag lägger ena kudden över huvudet.
Pappa suckar och går ut ur mitt rum.
Jag ler för mig själv och helt plötsligt får jag kallt vatten över mig.
Jag skriker till och hoppar rakt upp i luften.
”Nu när du ändå är vaken kan du ju följa med ut och springa”
Jag morrar till. Jag vill inte springa!
Jag suckar tungt men går sedan till min gigantiska garderob och tar fram en träningsdress.
”Vad snäll du är och följer med din far”
”Det är bara för att jag fick vatten över mig”
Han skrattar och går ut ur mitt rum.
”Jag finns i entrén när du är klar”
Jag vände mig om och gick in i mitt badrum istället.
Jag kom och tänkta på när vi precis hade flyttat in i huset och jag var bara 10 år.
Det var för 5 år sen. Min mamma hade omkommit i en bilolycka.
Pappa hade länge sörjt henne. Men istället för att låta tiden att gå glömma henne så byggde han vårat hus och döpte det efter min mamma, Rose. Första gången jag såg det trodde jag att det var ett prinsesslott.
Mitt rum består av ett rum där jag har sängen och dator och sånt shiit man har i ett sovrum.
Sen har jag en gigantisk garderob som man kan gå in i och sen ett badrum lika stort som garderoben.
I badrummet ställer jag mig framför helfigurs spegeln och granskar min kropp.
Jag hatar min kropp. Jag är inte alls smal som alla andra tjejer i Finspång.
Ja, jag bor i Finspång.
Jag är mullig typ. Jag väger inte 40, 50 kilo som alla andra tjejer utan typ 70…
om man skulle sätta ihop 2 smala tjejer här skulle de bli som mig ungefär.
Jag är 1.69 lång ungefär, jag har långt svart hår med rosa slingor i och turkos lugg.
Jag har hål i läppen på båda sidorna, det kallas sneckbites och hål i näsan. Jag vill ta hål i tungan och på båda sidorna av naveln. Inte i naveln utan typ ut på höfterna kommer de då att sitta. Jag ska kolla upp det, haha.
Om ni undrar så ja, jag är emo.
Jag suckar och sätter upp håret i en hästsvans.
Jag går ut till entrén och där står pappa och knyter skorna.
”Värst vilken tid det tog”
”Men haha”
Jag tar fram mina tennisskor och tar på mig dom.
”Är du redo?”
”Visst”
Vi går ut genom dörren och går tills vi kommer förbi grindarna och då börjar vi med att springa.
(Michael)
”Du bestämmer inte över mig din jävla hora”
Jag rusar ut ur vardagsrummet tar min skinnjacka i handen och smäller i dörren efter mig.
”faan vad jag hatar det här livet!”
Jag går förbi ett par fjortis tjejer som fnissar och pekar på mig, Faaan.
Varför kan man inte få se ut som man vill?
Måste man va klädd i fjortis boys kläder för att bli accepterad här i världen?’
Bara för att man går i svarta jeans med hängande nitbälte och sen en t-shirt med Dead by april på med en skinnjacka över och sen har svart hår lite långt kanske, och luggen i rött som ligger över ena ögat så hatar alla en.
Bara för att man är en så kallad ”emo”.
Fy faan vad jag hatar världen.
Jag börjar gå mot centrum och jag passerar det där huset som ser ut som ett slott.
Jag stannar vid grindarna och tittar på det en stund.
”Här bor säkert en fucking fjortis med sina rika föräldrar”
Jag suckar. Jag vill också va rik. Då skulle jag ha bättre kläder och vi skulle ha mer mat hemma. Jag kanske kan bli adopterad?
Jag har i för sig pratat med soc. om att jag vill byta fosterfamilj, men knappast kommer en rik familj ta emot mig.
En kille som blev misshandlad hemma på grund av att föräldrarna drack och knarka.
Jätte kul, eller direkt inte.
Tills jag fyllde 15 hade jag fåt stå ut med att gå ut med blåtiror och sår i ansiktet.
Jag hade även haft sår på ryggen efter att min så kallade pappa hade slagit mig med ett skärp.
Jag hade haft 4 brutna revben på 3 år.
Och nu när jag var 18 tycker jag att jag kan få flytta till en egen lägenhet men bara för att jag fortfarande går i skolan så får jag inte…
Jävla skit hora.
Jag hade varit tvungen att gå om 9: an bara för att jag aldrig var i skolan och om jag var det skolkade jag alltid.
Jag började att gå mot centrum igen och när jag var halvvägs såg jag henne.
Hon sprang med sin kille? Han såg ut att va väldigt ung i alla fal högst 30 måste han va.
Hon hade håret uppsatt i en hästsvans och bar en svart träningsdress.
Hon måste minst va 19-25 år.
Hon var inte direkt smal som alla andra jävla tjejer utan typ lite mullig. Som en teddybjörn.
Jag skrattade till för mig själv.
Plötsligt stannar hon upp och säger något till snubben samtidigt som hon tar av sig den långärmade tröjan, under den hade hon ett svart linne som var lite väll urringat för att springas i. Hon knött tröjan runt midjan och så började de springa igen.
Jag började gå igen och när vi möts kollar hon på mig och ler lite blygt.
Jag ler tillbaka innan hon försvinner förbi mig.
Men vänta lite. Jag stannar upp och vänder mig om. Jag ser hennes rygg och hästsvansen gungar fram och tillbaka. Hade inte hon sneckbites?
Och håret var i svart, rosa och turkost! Och söt var hon också.
Shiit! Jag tror jag är kär. Jag börjar mumla för mig själv. ”Jag undrar vem hon är och hur gammal hon är”
Jag fucking vill veta vem hon är!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | FlickanVarJag - 10 aug 09 - 08:58- Betyg:  | | shiit!!! vill ha mer!!! skriv fort! ;D |
|
|
|
