Krönika: Vänskap och Förändringar. |
Det hela började med att jag gick i ettan, och jag hade två bästisar som jag alltid var med, och vi hade ju våra bråk. Anna och Frida(diktade namn). Det fanns gäng på olika håll som ville ha oss med i gänget, men vi märkte dom inte. Vi hade bara varandra. Sedan kom tvåan, och Frida flyttade 8 mil norrut. Hon flyttade till en annan stad och fick byta skola. Jag höll kontakten med Frida ändå, vi pratade varje dag i telefon och jag fick komma till henne stort sett när jag ville. Det gjorde tillslut att jag glömde bort Anna, som stod i och solade sig i glansen till vår vänskap. Tills Frida åkte på resa, och jag och Anna var de ända som existerade. Men när Frida kom hem var vi trion; jag och Anna pratade med Frida från våran stad; i webbkamera. I trean började Anna vara med de vi aldrig la märke till; ett gäng utländska flickor som inte alls var populära. De var lite mobbade faktiskt, men de hade varandra och för det kunde ingen klandra dem. Då var de 3 stycken, med Anna. Jag sökte mig då till ett gäng som var 5 personer ej inräknat mig, och vi var med varandra men jag förstod att de inte ville ha mig med i bilden. För visst är det så? När man först inte vill vara med någon som man sedan vill vara med vill den personen förmodligen inte vara med en. Jag kände mig utstött. Med Anna var jag med bara lite grand, för jag ville inte försämra mitt rykte genom att vara med hennes vänner( dumt, ja, jag vet.)
Jag fick tillslut till det med det nu gänget med 6 medlemmar. Vi var med varandra mycket; men aningen fanns fortfarande att de bara utnyttjade mig. Frida hade jag pratat med hela tiden; även om jag inte nämnt henne.
I fyran var jag bara med gänget, gänget och åter gänget. På fritiden var jag med gänget och Frida. Inga andra. Anna drog sig undan till sina vänner, och jag lade märke till att när jag blev medlem i 'gänget' (tjatigt,) hade fler börjat vara med oss. Vi hade blivit populära, och jag kunde för första gången känna att jag var någon. Det gick så långt att jag började bli lite ''fjortisaktig''. Jag gick på varje mellanstadiedisco med kompisar som omringade mig, vi dansade med många olika killar. Vi gjorde det bästa av varje sekund tillsammans, enjoy the moment lixom.
Hela årskursen var vid med allt och alla, och drog oss i hop med både äldre och yngre barn på rasterna.
Idag har jag slutat fyran, (mm elr hur), och jag har vänner. Massor med vänner jag älskar och litar på. Med Anna gick det inget vidare. Men jag är trots allt bästis med och har fortfarande kontakt med Frida.
Min historia slutar lyckligt.
Så sluta blunda för sanningen, de flesta sagor har ett lyckligt slut.
Jag vet inte om detta passar in som en krönika i forumet, men det var skönt att få skriva av sig.
|
| Kommentarer | | Tiggarflikkan - 2 aug 09 - 11:08 | Riktigt bra skrivet, du är duktig!
Och bra att det slutade bra. :) | | Chicabaloo - 2 aug 09 - 07:30 | | haha i alla fall mellanstadiet :P |
|
|
|
